Stockholm. Senare förordnad till slottssekreterare, blef han 1619 tillika husgerådsskrifvare vid k. slottet i Stockholm. 1630 erhöll han privilegium på anläggandet af ett eget tryckeri i hufvudstaden, på hvilket han sedan tryckte sina skrifter, öfversättningar och förlagda arbeten. Härjämte förordnades han att vara »inspektor», i hvilken egenskap han hade att sköta censuren öfver allt stockholmstryck. Genom sina talrika, af honom dels författade, dels från främmande språk öfversatta, skrifter utöfvade han stort inflytande på bildningen i det samtida Sverige. Af dessa skrifter må nämnas: Ordsaker til och läkemedel emot det allmänna onda 1618, Andeliga lifvets skattkammare; Mänskeliga lifvets fåfänglighet och elände 1636, Korsskola 1641, Om barnens rätta uppfostran 1648, Historisk relation om Christiern den II:s grymma tyranni 1644, Bönebok för sjuka; Qvinnokönets paradis. Efter att 1645 hafva flyttat till Nyköping, afled han därstädes 1647. Schröder, Erik August, universitetslärare, filosof. Född i Uddevalla d. 25 juli 1796. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Mattias Schröder och Anna Maria Almgren. S. hade inhämtat sin elementarbildning i Uddevalla och Göteborg, när han 1813 afgick till universitetet i Uppsala, hvarest han blef filosofie magister vid promotionen 1818. Från denna tid ägnade han sig speciellt åt filosofiens studium samt blef, efter att ha utgifvit en akademisk afhandling, De notione libertatis in summis philosophiæ principiis vindicanda, förordnad till docent i teoretisk filosofi 1820. Fyra år senare företog han en utrikes vetenskaplig resa, hvarunder han besökte Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike och England samt längre tider uppehöll sig i Berlin, Erlangen och Paris. 1829 utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi samt befordrades 1836 till professor i den förstnämnda af dessa vetenskaper. Denna lärostol innehade han sedan tretton år eller till sin död i Uppsala, den 15 jan. 1849. I sin filosofiska åskådning torde han rättast böra kännetecknas såsom eklektiker, i det hans föreläsningar mer vittnade om vidsträckt beläsenhet än om något eget forskningsdjup. Detsamma antyda äfven hans skrifter hvilka, utom disputationer och smärre uppsatser i Litteratur-föreningens tidskrift, »Svea», »Skandia», »Mimer» och »Frey», bestå af den med anledning af Hwassers bok »Om äktenskapet» tillsammans med Atterbom 1842 utgifna Plato och Goethe, äfvensom Handbok i philosophiens historia, 3 del. 1846--48 och Anteckningar i philosophiens historia, I. Giordano Bruno 1848. Gift 1: 1829 med Margareta Charlotta Eichhorn och 2: 1840 med Hedvig Kristina Stålhammar. Schröder, Georg Engelhard, porträtt- och historiemålare. Född d. 31 maj 1684 i Stockholm. Föräldrar: guldsmeden i och bankoverdien Veit Engelhard Schröder och Lucia Lindemeyer. S. antogs tidigt till elev i Daniel von Kraffts skola men lämnade den 1703 för att söka sin vidare utbildning i utlandet. Hans utrikes vistelse blef ock ganska långvarig, i det den räckte ej mindre än tjugoett år, under hvilka han besökte Tyskland, Italien, Frankrike och England. I Italien, där han företrädesvis uppehöll sig i Venedig och Rom, anses han hafva af Carlo Maratta, Trevisani m. fl. tillägnat sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. Från England hemkallades han 1725, för att blifva Kraffts efterträdare såsom kunglig hofkonterfejare. Han kom snart i utmärkt gunst hos konung Fredrik, hvars bild, liksom drottning Ulrika Eleonoras, han i mångfaldiga exemplar har öfverlämnat till eftervärlden. Han har äfven målat Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, Gustaf II Adolf, Carl Peter Ulrik, Stanislaus, Carl Stuart, kardinal Fleury, M. Stenbock, G. Gyllenstierna jämte en stor mängd andra konterfej, historiska stycken, venetianska vyer samt altartaflor, smärre staflibilder o. s. v. Bland altartaflorna äro att nämna Kristi korsfästelse i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm, och Nattvarden, hvilket ämne finnes efter olika eller upprepade motiv behandladt i Tyska kyrkan i Stockholm, i Drottningholms slottskapell äfvensom i åtskilliga landsortsstäders kyrkor. Hans särdeles alsterrika pänsel inbragte honom en ej obetydlig förmögenhet, så att han bebodde ett eget stort hus i Klara församling i Stockholm, där han afled den 17 maj 1750. Långt ifrån den förnämste, var dock S. en af sin tids mest uppburne målare. Hans arbeten ha ej sällan någonting vacklande och obestämdt, hvilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många af dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittna om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig af både varm och djup uppfattning samt stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter. Gift 1727 med Anna Brigitta Spöring. Schröder, Gustaf, jägare, författare. Född på Edsvalla bruk i Nors socken, Värmland d. 26 juni 1824. Föräldrar: klädesfabrikör Johan Reinhold Schröder och Betty Kristina Hjelm. S., som blifvit fostrad att ägna sig åt det praktiska lifvet, var 1847--63 anställd vid sågverk Värmland samt 1863--84 i Dalarne. Efter att sedermera några år ha varit bosatt på sin egendom, Edsfors i Värmland, flyttade han 1887 till hufvudstaden. Här återupptog han med största ifver ett arbete i litteraturens tjänst, som han redan börjat 1867 med skildringen En björnjakt i Dalarne (i »Sv. jägarförb:s Nya tidskrift»). Först 1888 blef i bokform synligt hans nästa arbete, Minnen från skogarna, Jagter. Sedan framkom emellertid i rask följd det ena arbetet efter det andra af hans flitiga penna. Det är skrifter af skiljaktigt innehåll, dels jakthistorier och bilder ur lifvet på landet, synnerligen i aflägsna skogsbygder, dels skildringar med ett kulturhistoriskt-romantiskt underlag. Men hvad innehållet än må vara, är det