alltid prägladt af en vaken och gemytlig syn på lifvet, af något sundt och kärnfriskt. Den allmänhet, som med bifall och intresse tagit del af hans senast nämnda bok, fick redan följande år (1889) mottaga af hans hand en med likartadt innehåll, Minnen från mitt jägarlif. Jakter och skogslif i Dalarne. Så följde Jaktminnen från skog, fjäll och sjö 1890. Jaktminnen från skog och slätt 1891, Från pojk- och gubbåren. Jakt- och fiskehistorier 1894, Från skilda marker. Jakter af G. Schröder och hans jaktkamrater 1897, m. fl. Till dessa jakthistorier sluter sig hans 1891 utgifna, Svenska jakter. Praktisk hjälpreda för unga jägare. Beaktansvärda ur kulturhistorisk synpunkt äro En bruksbokhållares minnen 1892, En timmermärkares minnen 1893, Gamla minnen 1894, Tjugu år i Dalarne 1896 och Den gamla fogdeskrifvarens berättelser 1898, Ur fjällfolkets lif 1902, m. fl. Med rätta högt värderade såsom underhållande ungdomsböcker äro de berättelser med motiv ur de värmländska finnarnas lif, som, bildande en serie för sig, utkommo: Örjan Kajland och hans pojkar 1893, Pekka Huskoinen 1895, Pavo Makkran 1896 och Finntorpet i västerskogen 1899 -- delvis försedda med illustrationer af A. Malmström. Gift 1869 med Alma Ericson. 1. Schröder, Herman, biskop. Född i Uddevalla d. 13 maj 1676. Föräldrar: handelsmannen Claes Goritzson Schröder, bördig från Mecklenburg, och Throna Bratt. S. studerade från 1697 i Lund och blef magister vid nämnda universitet 1706. Sedan han en kort tid tjänstgjort såsom gymnasii adjunkt i Göteborg och predikant vid domkyrkan därstädes, besökte han akademien i Uppsala 1709 och befordrades året därefter till filosofie lektor i Göteborg. Prästvigd 1710, åtföljde han Carl XII såsom fältsuperintendent under kriget mot Norge 1716 och utnämndes 1717 till kyrkoherde i Uddevalla med Landvetters pastorat såsom prebende. Följande år (1718) förflyttades han härifrån såsom utnämnd kyrkoherde till Katarina församling i Stockholm, blef slutligen biskop i Kalmar 1729 och teologie doktor i Uppsala 1732. Död i Kalmar den 12 januari 1744. Nitisk och samvetsgrann, handlade S. med trohet och flit både såsom församlingslärare och stiftsstyresman, ifrade för bibelns spridning och införande af en bättre kristendomsundervisning i hemmet och skolan såsom villkor för ett varmare troslif, hvarför han af mången beskyldes för pietism. Hans teologiska ståndpunkt var emellertid strängt evangelisk-lutersk, hvarför han ock var en bland dem, som kraftigast uppträdde mot den af Dippel framkallade mystisk-rationalistiska rörelsen. Gift 1713 med Anna Katarina Schröder. 2. Schröder, Göran Claes, biskop. Född i Göteborg d. 9 augusti 1714; den föregåendes son. Sedan S. studerat i Uppsala och Lund samt blifvit magister vid det sistnämnda universitetet 1738, uppehöll han sig någon tid vid universiteten i Köpenhamn och Greifswald och befordrades efter sin hemkomst till lektor i grekiska vid Kalmar gymnasium 1739. För ytterligare vetenskaplig utbildning vistades han det sistnämnda året vid universiteten i Halle och Göttingen, prästvigdes 1740, samt förordnades af konungen till dess hofpredikant 1742 och till öfverhofpredikant 1748. Tre år senare (1751) anställdes han såsom lärare för kronprinsen i teologi och utnämndes s. å. till pastor primarius i Stockholm, blef teologie doktor 1752 samt följande året arfprinsarnes lärare i kristendomskunskap. Vid 1756 års riksdag entledigades han från sina befattningar såsom öfverhofpredikant och ordförande i Stockholms stads konsistorium, likväl med bibehållande af sina beställningar såsom konungens biktfader och de k. prinsarnes lärare, befordrades 1770 till superintendent i Karlstad och förklarades två år senare för biskop, då Karlstads, jämte Hernösands och Gotlands superintendenturer upphöjdes till rang af biskopsstift. Död i Karlstad den 12 januari 1773. Ifrån 1752 och intill sin död var S. ledamot af prästeståndet vid alla riksdagar. Af de tryckta protokollsutdragen synes, att han med ifver och allvar deltog i överläggningarna. Under nästan hela sin tjänstetid i hufvudstaden var han inspektor för dess undervisningsverk, fullmäktig i Rikets ständers bank och Manufaktur-kontoret. Tillika var han ledamot i barnhus- och hospitalsdirektionerna, i styrelsen för uppfostrings verket och ecklesiastikverket i Lappmarken m. m. Gift 1: 1746 med Margareta Elisabet Elis; 2: 1771 med Ulrika Kristina Åkerhielm. Hans barn i första giftet, blefvo adlade med namnet Schröderheim (se nedan). Hans broder, Carl Gustaf S., född 1717 och död 1789 såsom biskop i Kalmar, tillhörde under riksdagarna 1760--78 prästeståndet och var en af tidens inflytelserikaste partimän. Schröder, Johan Henrik, arkeolog, bibliognost, minnestecknare. Född i Västerås d. 18 april 1791. Föräldrar: konsistoriinotarien Johan Schröder och Henrietta Uggla. Student i Uppsala 1810 och fil. magister därstädes 1815, kallades S. det sistnämnda året till docent i litteraturhistoria och blef e. o. amanuens vid akademiska biblioteket 1816. Fyra år senare befordrades han till ord. amanuens vid biblioteket och prefekt för universitetets mynt- och medaljkabinett, blef 1825 e. o. bibliotekarie, 1830 akademiebiblitekarie samt histor. litt. et archæol. professor och utnämndes 1834 till historiograf vid k. maj:ts orden. För historiskt-antikvariska forskningar företog han flera resor genom Sverige, Norge och Finland samt besökte Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Italien, England och Skottland. Då hans akademiska åligganden lämnade honom någon ledighet, ordnade och katalogiserade han offentliga och enskildes boksamlingar, såsom Rosenhaneska biblioteket på Torp, bok- och manuskriptsamlingen på Skokloster, prinsessan