Schultzberg, Anshelm Leonard, landskapsmålare. Född i Falun d. 28 sept. 1862. Föräldrar: fotografen Fabian Tobias Schultzberg och Maria Theresia Leverin. Efter att hafva studerat vid Tekniska skolan i Stockholm och under Perséus 1881, åtnjöt S. undervisning vid Konstakademien 1882--86. Hans här utförda lnndskapsstudier utgöra typiska prof på det unga svenska målarsläktets frihet från tradition. Sedan hans 1886 utställda Höstlandskap belönats med kungliga medaljen, blef det honom förunnadt att såsom akademiens stipendiat utveckla sitt konstnärskap i utlandet. I Frankrike, där han valde till vistelseort dels Paris, dels Grès och Étaples samt arbetade under ledning af bl. a. Ferdinand Cormon, uppehöll han sig 1880--90, hvarefter han begaf sig till Italien, där han vistades i Neapeltrakten till 1892. Under ett nytt besök i utlandet 1895--96 idkade han studier i Tyskland, Italien, Belgien och Holland och bosatte sig sistnämnda år i Stockholm. Bland S:s talrika taflor äro flera utförda efter utländska motiv. Sina svenska motiv har han med förkärlek valt från Dalarne, af hans friska och färgglada bilder därifrån tillhör en sedan 1888 Köpenhamns museum, en annan sedan 1893 Nationalmuseum. Af hans öfriga arbeten må nämnas Skogsväg i höststämning, som jämte Ekbacke befinner sig i Göteborg, Mot qvällen, motiv från Picardie, Italienskt landskap, Vintermorgon bland bergen, Vårqväll, Snö i skogen, Valborgsmässoafton i Bärgslagen, det sistnämnda i Nationalmuseum, Majnatt vid Ödekärn, Augustiafton och Bärgsmansgård. S. erhöll å världsutställningen i Paris 1889 mention honorable, å »Salonen» 1891 tredje klass medalj samt på världsutställningen i Chicago 1893 medalj. 1898, då det för Spanien ödesdigra kriget med Nordamerika utbröt, skänkte han två sina i Barcelona utställda taflor till insamlingen för spanska flottans stärkande. S. blef 1900 led. af Konstakad. Gift 1888 med Constance Johanna Olausson. Schulzenheim, von. Ätten härstammar från Preussen och inkom till Sverige med läkaren Jakob Schultz, d. 1766, af hvars söner tvenne blefvo adlade med namnet von Schulzenheim. 1. Schulzenheim, David von, läkare. Född i Stora Tuna socken af Dalarne d. 27 mars 1732. Föräldrar: d. v. regementsläkaren vid Dalregementet Jakob Schultz och Maria Magdalena von Husum. Redan före sin ankomst till Uppsala, där han blef student 1747, hade S. bestämt sig för läkarebanan och promoverades efter sju års akademiska studier till medicine doktor 1754. På sundhetskommissionens uppdrag och med statsunderstöd företog han s. å. en resa till England för att inhämta närmare kännedom om den där utöfvade men i Sverige ännu oförsökta koppympningen samt utgaf efter hemkomsten 1756 en omsorgsfullt utarbetad Berättelse om koppors ympande, hvilken öfversattes till engelska och tyska. Sedan han s. å. blifvit kallad till ledamot af Collegium medicum, förordnades han 1759 till läkare vid frimurarbarnhuset, utnämndes 1761 till professor och direktör i barnförlossningskonst samt blef 1765 intendent för det i Stockholm inrättade koppympningshuset. Följande året invald till assessor i Collegium medicum, verkställde han 1769 med lycklig utgång koppympning på de kungliga barnen och belönades härför 1770 med adelskap, hvarvid ständerna bekostade hans introduktion på riddarhuset, då han förändrade sitt förut burna namn till von Schulzenheim. År 1775 förordnades han till förste läkare vid det genom hans uppoffringar och nit inrättade nya barnbördshuset, men nedlade, af missnöje med den allt tydligare framträdande absolutismen hos styrelsen, mot hvilken »hans frisinniga och medborgerligt fosterländska anda reste sig», 1778 alla sina ämbeten och nedsatte sig på landet, där han med ifver ägnade sig åt landtbruk samt skriftställeri i finansvetenskapen och hushållsläran. Ifrig befordrare af fårafveln, den han uppdref till en betydande höjd, utgaf han en afhandling om Fårskötseln, som öfversattes på engelska. Hans upplysande och på träffande omdömen rika Bref om rikets penningverk och allm. hushållning 1794--96 samt Bref om Sveriges bank och riksgäldskontor anses såsom klassiska arbeten i sitt slag. Själfständig, upplyst och kunskapsrik, deltog S. som en af riddarhusets främste i alla riksdagar från 1789 ända till 1815. Vid den första af dessa tillhörande bankoutskottet uppträdde han som ifrig motståndare till förenings- och säkerhetsakten. Vid 1800 års riksdag, då S. räknades till den moderata oppositionen, satt han i hemliga utskottet och 1809, 1812 och 1815 i statsutskottet. Med ändrade tidsförhållanden återtog han sin förra medicinska verksamhet, blef 1809 ordförande i Collegium medicum samt konungens arkiater. När 1813 Collegium medicum ombildades med benämningen Sundhetskollegium, kvarstod han såsom det nya ämbetsverkets preses och erhöll för sig personligen lika rang med presidenterna i rikets kollegier. Först 1822 vid nittio års ålder nedlade han sina befattningar och afled i Stockholm den 24 april 1823. Invald redan 1760 i Vet.-akad. och 1812 i Landtbruksakad. blef han under sin långa lifstid kallad till ledamot af en myckenhet andra vetenskapliga, patriotiska och filantropiska sällskap. Utmärkt och nitisk såsom läkare, omfattade han med värme vetenskapens, fäderneslandets och mänsklighetens stora intressen och följde dem med aldrig tröttnande uppmärksamhet. Eget nog förenade han med sin redobogenhet och kraft att härska en sinnets blödighet, hvilken bland annat yttrade sig i en frikostighet, som någon gång utsträcktes både öfver behofvet och hans tillgångar. Hans skrifter, något mer än tjugu till antalet, utgöras af arbeten i medicinska ämnen, finanser och allmän hushållning, svenska språket, grifte- och åminnelsetal, samt rön och uppsatser i tidskrifter. Några af hans pennas alster äro ofvan omtalade. Nämnas må därjämte hans Anmärkningar vid svenska språkets skrifsätt 1807 samt tragedien