Thorkil Knutsson 1812. Gift 1762 med Katarina Eleonora Svedenstjerna. Sonen David, f. d. 13 maj 1766, f. d. understallmästare hos konungen, var en af de häftigaste oppositionsmännen vid 1800 års riksdag och afsade sig adelskapet vid samma tillfälle som Hans Järta (se I: 561). Han kallade sig sedan Schultz och afled ogift d. 6 mars 1837. 2. Schulzenheim, Carl Fredrik von, läkare, kirurg. Född på Svartskär nära Falun d. 17 juli 1745; den föregåendes broder. I Uppsala, där S. började sina medicinska studier 1762, gjorde han sådana framsteg och visade så stora anlag för läkarekonsten och isynnerhet kirurgi, att han, efter att 1766 ha blifvit antagen till underkirurg vid Serafimerlasarettet, 1767--68 fick förestå den anatomisk-kirurgiska professuren i Stockholm och 1769 hålla de obstetriska föreläsningarna. Sedan han i Uppsala aflagt föreskrifna examina s. å., företog han en resa till Tyskland, hvarunder han erhöll medicine doktorsdiplomet i Greifswald samt anställdes, efter sin hemkomst, 1772 såsom Acrels medhjälpare vid Serafimerlasarettet, hvilken befattning han sedan innehade i trettiotre år. Antagen 1780 till medicus i arméns flotta och s. å. assessor i Collegium medicum, erhöll han 1782 adelskap på sin bror David von Schulzenheims nummer samt anställdes 1798 som lifmedikus hos hertigen och hertiginnan af Södermanland. Efter Acrels afsked 1800 utnämndes han till generaldirektör för lasaretten i riket och blef, sedan Acrel aflidit, 1806 öfverkirurg vid Serafimerlasarettet och direktör för frimurarbarnhuset. Med sitt allt omfattande nit för den medicinska vetenskapens lyftning och förkofran, inrättade han, i samråd med några andra af hufvudstadens förnämsta läkare, 1807 ett medicinskt läsesällskap, som blef första upphofvet till det sedan så ansedda Svenska läkaresällskapet. Led. af Vet. akad. 1799, tillhörde han äfven såsom medlem flera andra vetenskapliga samfund. Död på sitt landställe Hummelsberg invid Stockholm d. 2 sept. 1808. I besittning af vidsträckta kunskaper, säker urskilning och mycken rådighet, var S. på sin tid en af Stockholms förnämsta läkare. Genom att upptaga och använda Gerys metod vid behandling af kräftsjukdomar, förvärfvade han först sitt egentliga rykte som kirurg, ett anseende, som han alltjämt häfdade genom öfvad hand och säkert öga. Hans vidsträckta medicinska praktik medgaf honom väl någon tid till egna studier men hindrade honom att ägna sig åt författareverksamhet, hvari hans äldre bror så fördelaktigt utmärkte sig. Gift 1795 med Sara Antoinetta Elisabet Linderstedt. 3. Schulzenheim, David von, ämbetsman. Född på Grönsö i Uppland d. 27 aug. 1788; den föregåendes brorsons son och sonson af S. I. Föräldrar: kaptenen vid Upplands regemente Carl Jakob von Schulzenheim och Eva Eleonora Salvius. Sin ämbetsmannabana började S., som 1802 blef student i Uppsala, vid tjugu års ålder såsom e. o. kanslist i Inrikes civilexpeditionen, samt befordrades redan året därefter till andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brefväxlingen. Sedan han 1814 tjänstgjort såsom ambassadsekreterare i Paris, blef han på ett och samma år (1817) förste sekreterare i kabinettet och kammarherre, 1824 t. f. hofkanslär, med statssekreterares fullmakt, 1825 ord. hofkanslär, i hvilken egenskap han flera gånger förestod utrikes statsministerns portfölj, samt erhöll 1830 friherrlig värdighet. 1838 kallades han till ledamot i konungens konselj, men lämnade rådkammaren 1840 och utnämndes s. å. till president i Bergskollegium. Död i Stockholm den 4 jan. 1848. Gift 1: 1818 med sin faders kusin Virginia Charlotta von Schulzenheim och 2: 1842 med friherrinnan Ebba Lovisa Ulrika Martina von Schwerin. S:s son i första giftet David Theodor, född d. 17 nov. 1820, student i Uppsala 1838, där han aflade juridisk examen, godsägare å Vestsundaholm i Västmanland under en följd af år och slutligen öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen i riket 1875--89, var ledamot af Andra kammaren 1867--75. Utrustad med en lycklig talegåfva och mångsidiga insikter, spelade S., som var öfvervägande konservativt anlagd, en ganska betydande roll inom landtmannapartiet under dess första skede. Han var 1868--69 ledamot af bevillningsutskottet och 1873 af konstitutionsutskottet, 1869 statsrevisor och 1875--78 suppleant i riksgäldskontorets styrelse. S., som afled i Stockholm d. 18 okt. 1896, var sedan 1852 gift med Ida Sofia Cederborgh, dotter af den bekante författaren Fr. Cederborgh (se I: 172). 1. Schück, Martin, skolman, skriftställare. Född. d. 1 maj 1819 i Stockholm, där fadern Heyman Schück, af mosaiska trosbekännelsen, var handlande. Sedan S. i Uppsala 1843 blifvit fil. magister, återvände han till Stockholm, där han 1843--56 sysselsatte sig med publicistiskt skriftställeri, öfversättningar för k. teatern samt lärareverksamhet vid mosaiska församlingens gosskola. År 1859 öppnade han jämte några andra af hufvudstadens lärare en »Lärokurs för fruntimmer», hvilken anstalt, sedan staten 1860 tagit den om hand, utvidgades och förändrades till ett Seminarium för bildande af lärarinnor. -- 1875 omorganiseradt och sedan 1878 benämndt högre lärarinneseminarium. -- Här tjänstgjorde S. några år, först såsom lärare, sedan som tjänsteman (kamrerare), men öppnade 1864 en ny enskild läroanstalt, indelad i »Nya elementarskolan för flickor» och »Förberedande lärokursen till lärarinneseminariet och telegrafverket», hvilken han ledde till inemot sin död, i Stockholm, d. 6. jan. 1872. Såsom skriftställare har han, utom en mängd öfversättningar, bland hvilka må nämnas: flera af Moliéres komedier, »Kohls resor i Danmark» o. s. v., utgifvit: Praktisk lärobok i tyska språket 1851: Ordbok öfver främmande ord i svenska språket 1854, Vägledning till undvikande af de vanligaste felen i svenska