tyska stater, äganderätten till sina i Brandenburg belägna länsgods samt kvarstannade i svensk tjänst. 1715 befordrades han till generalmajor af kavalleriet samt öfvervar Stralsunds belägring, då han åter blef fången hos danskarna. I Danmark stannade han i tvenne år, då han lyckades rymma ur fångenskapen, samt utnämndes vid sin hemkomst 1717 till öfverste för Smålands tre- och femmännings-regemente och upphöjdes till friherre s. å. Efter att 1718 hafva deltagit i norska fälttåget, begärde och erhöll han följande år afsked ur svensk tjänst och tog anställning i Ryssland, där han utnämndes till generallöjtnant och följde ryska armén på fälttåget till Persien. Sin sista militära befordran vann han, sedan han öfvergått i tysk-kejserlig tjänst, i det han 1732 utnämndes till fältmarskalkslöjtnant. Han afled likväl icke långt därefter i Ukraine den 20 mars 1733. Gift 1: med en friherrinna von der Horst, 2: 1720 med grefvinnan Hedvig Eleonora Cronhielm. 2. Schwerin, Jakob Philip von, riksråd. Född d. 8 maj 1719. Föräldrar: generallöjtnanten, friherre Klas Philip von Schwerin och Maria Johanna Burensköld. Sedan S. några år tjänstgjort vid hofvet, utnämndes han 1747 till regeringsråd i Pommern samt befordrades 1753 till president i Wismarska tribunalet. Grefve 1766, blef han vid Hattarnes seger 1769 riksråd och två år senare öfverste-marskalk hos änkedrottning Lovisa Ulrika. Vid revolutionen 1772 entledigad från sitt rådsämbete, inkallades han revolutionsdagen åter i rådskammaren och innehade sedan antydda värdighet till sin död i Stockholm d. 2 jan. 1779. Han var en man af upphöjda allvarliga tänkesätt, som, då så fordrades, icke fruktade att säga sin mening rent ut. När han såsom mentor för hertig Carl besökte Berlin 1770, emottogs han med synbar ovilja af Fredrik II, hvilken en dag vid bordet, med tydlig hänsyftning på S. yttrade: att dumheten aldrig kan döljas i en människas anletsdrag. »I det fallet bedrager sig ers maj:t» -- svarade S. och fixerade konungen. -- »Mången kan vara bornerad i mycket, fastän kvick i andra fall, och kvickheten, när den kväfves eller förkväfves af fördomar, är intet bevis på snille», hvarigenom han tillrättavisade Schlesiens eröfrare på ett sådant sätt, att denne fick en helt annan tanke om S. och från den stunden visade all möjlig uppmärksamhet för den aktningskräfvande svenske rådsherren. Gift 1750 med Charlotta Sofia Margareta von Bohlen. 3. Schwerin, Curt Philip Carl von, krigare. Född i Stockholm d. 22 juli 1751; den föreg. son. S. ingick aderton år gammal vid Kalmar regemente, blef löjtnant 1773, kapten 1774 och major 1777. Efter att ha bevistat preussiska arméns operationer i bayerska successionskriget, befordrades han 1784 till öfverstlöjtnant vid Jönköpings regemente och utnämndes följande året till öfverste och chef för samma kår, i hvilken egenskap han deltog i 1788 års krig och genom sin tapperhet och rådighet räddade svenska armén i träffningen vid Högfors d. 1 sept. 1789, hvarför han af Gustaf III:s egen hand fick emottaga svärdsordens stora kors. Efter freden 1790 begärde han sitt afsked från regementet, men befordrades 1792 till generalmajor samt förordnades s. å. till tjänstgörande första generaladjutant i Stockholm. Från sistnämnda befattning afgick han 1793, enär han icke kunde finna sig i förhållandena under det Reuterholmska regementet. Ur krigstjänsten tog han 1801 afsked. Ledamot af Krigsvet.-akad. Död på Husby gård i Östergötland d. 21 sept. 1828. Han var en i många hänsenden utmärkt personlighet men egen, besynnerlig, häftig och ojämn till lynnet. Under finska kriget hade han på egen bekostnad uppsatt och inöfvat en liten kår frivilliga, men när dessa vid fiendens första angrepp mangrant räddade sig genom flykten, ilade S., utom sig af vrede, till konungen och begärde att få skjuta ner hela bataljonen. Då detta naturligtvis icke kunde tillåtas, anhöll han att åtminstone få utlotta hvar tionde man och låta arkebusera dessa. När konungen icke heller härtill lämnade sitt bifall, förklarade den häftige befälhafvaren sin ära kränkt samt begärde och erhöll efter freden sitt afsked. Vid 1800 års riksdag hade S., som tillhörde den moderata oppositionen, plats i hemliga utskottet. Gift 1780 med grefvinnan Ulrika Vilhelmina Putbus. 4. Schwerin, Fredrik Bogislaus von, politiker, finansman. Född i Stralsund d. 7 okt. 1764; den föregåendes broder. Af föräldrarne bestämd för militärståndet, utnämndes S. 1777 till kornett vid Västgöta kavalleriregemente samt genomgick från sistnämnda år och till 1780 krigsakademien i Berlin. Han lämnade likväl redan 1784 militärståndet och begaf sig till Uppsala för att bereda sig för prästämbetet, till hvilket han invigdes 1786 i Linköping, hvarefter han omedelbart utnämndes till ord. hofpredikant och ledamot af hofkonsistorium. Innan årets slut afreste han till universitetet i Göttingen och hemkom 1787 som filosofie magister. Följande året utnämndes han af Gustaf III till kyrkoherde i Sala. Då denna utnämning af den unge, ännu blott tjugufyraårige prästmannen skedde, oaktadt han icke stod på förslaget, var densamma uppenbart stridande mot stadens privilegier. Emellertid förordnades S. äfven s. å. till fältprost och åtföljde konungen till finska kriget. Vid utdelandet af de utmärkelser, som följde på statshvälfningen 1809, erhöll S. teologie-doktorsvärdigheten. Led. af Vet.-akad., utträdde han därur af missnöje med akademiens nya statuter. Han tillhörde ock Landtbruksakademien, Kejs. Finska hush.-sällskapet i Åbo m. fl. Det var ej i kyrkans tjänst, S. vann sina egentliga lagrar, utan på helt andra fält, politikens och litteraturens. Under de första femton åren af sin ämbetsförvaltning i Sala ägnade han sig äfven med