Finland, hade S. kommit på balans och med anledning däraf fått en rättegång i Sverige. Under sin vistelse i Stockholm i och för rättegången lärer han någon gång offentligen uppträdt på teatern och gjort sådant uppseende, att det väckte Gustaf III:s uppmärksamhet. Uppmanad af konungen att ägna sig åt skådespelarekonsten, tog han 1787 anställning vid Ristells teater, erhöll genom k. resolution entledigande från sin tullbefattning, med bibehållande af full lön, samt anställdes följande året vid kungliga scenen. Ypperlig skådespelare, vann han isynnerhet rykte för sitt återgifvande af käringroller, såsom: Fru Slammerström i »Bildhuggaren», Friherrinnan Torrved i »Fjäsken», Mor Bobi i »Colin och Babet», Kommerserådinnan i »Kapten Puff», Fru Etternäbb i »Kusinerna eller familjesqvallret», Fru Gunilda i »Skeppar Rolf», Hofrådinnan Gyllenhalm i komedien med samma namn, Jungfru Barbro i »Den spökande trumman», Gloriosa i »Svart på hvitt, eller fruntimmerna på öfverblifna kartan» m. fl., hvilka roller han enligt samtida berättelser återgaf »med en naturlighet i röst, gång, skick och åtbörder, som svårligen kunde öfverträffas». Under sin skådespelaretid var han flera år syssloman vid dramatiska teatern och fick till slut titel af öfverinspektor. Död i Stockholm d. 19 nov. 1811. Gift med skådespelerskan Ebba Jeanette Morman. Schöldström, Birger Fredrik, skriftställare. Född i Kungsbacka d. 10 dec. 1840. Föräldrar: apotekaren Lorentz Fredrik Schöldström och Märta-Stina Åberg. Efter vid Göteborgs realgymnasium 1861 aflagd fullständig afgångsexamen till universitet, blef S. anställd i D. F. Bonniers bokhandel i Göteborg, i hvilken anställning han kvarstannade till 1863. Redan tidigt började han ägna sig åt litterär och publicistisk verksamhet. Fast medarbetare i »Göteborgs-Posten» 1863--67, var han från sistnämnda år till 1873 verksam såsom Stockholmskorrespondent dels till »Snällposten» i Malmö, dels till »Göteborgs Handelstidning». Sedan han 1869 tillhört »Aftonbladets» redaktion, var han redaktör af »Söndagsnisse» dec. 1869--nov. 1870 och af »Stockholms Aftonpost» 1871--72. Hvad beträffar hans öfriga journalistiska verksamhet, är hufvudsakligen att nämna hans medarbetarskap i »Nya Dagligt Allehanda» 1873--83 och i »Hvad nytt från Stockholm?» 1893--97. Hans flitiga penna har dessutom lämnat icke få alster tillhörande den svenska bibliografien. Sedan han 1868 utgifvit Till teaterfrågan, 1872 Några ord i stenkolsfrågan (tillsammans med Henning Taube), och s. å. Lars Johansson Lucidor, invigde han 1875 med Bilder från svenska skådebanan ett sedermera träget idkadt författarskap, hvarmed han riktat vår litteratur på ett i det hela nytt fält. I detta författarskap har han ådagalagt »sin stora begåfning såsom på en gång skarpsinnig, vaken iakttagare och flitig samlare. Med öppen blick för karaktärsdrag, situationer och händelser, som de flesta låta passera förbi sig obeaktade, förenar han den lifligt intresserade detaljsamlarens forskningslust och vakna sinne för sådana egendomligheter och smådrag, hvilka nu äro för längesedan bortglömda, men hvilka väl förtjäna att framdragas ur bibliotekens gömmor, och som, sammanställda med hvarandra, kunna vara ägnade att sprida nytt ljus öfver framstående eller kända personligheter eller öfver märkligare tilldragelser. Det myckna, han själf sett och iakttagit, och de fynd, han gjort under flitiga forskningar i arkiven, har han med konsterfaren hand sammanfogat till karaktärsbilder, kulturskisser eller historier.» Hans hithörande arbeten äro, såsom redan antydts, ganska många. Så utkom 1883 Förbiskymtande skuggor, 1888 Bakom fälld ridå, 1890 I kikaren, 1891 I tittskåpet, 1892 Svenska teaterbilder, s. å. Brokiga bilder, 1893 Mörkt och ljust, 1895 Zigzag, 1902 Damer och knektar, 1903 Svenskarne under Dannebrogen m. fl. Vidare har han 1888 i Harposlag och svärdsklang öfversatt åtskilliga af ungerske skalden Petöfis sånger samt skrifvit lefnadsteckningar af J. G. Schultz 1884, M. Cramær 1885, Emilie Flygare-Carlén 1888 och K. Wetterhoff 1889. Hedersledamot af Petöfisällskapet i Budapest 1882 samt korresponderande ledamot af Ungerska vitterhetsakademien 1905. Gift 1872 med Emilie Maria Ulrika Malmsten. Schönbeck. Äldste kände stamfadern Hans Caspersson var arrendator i Skåne i midten af 1600-talet. Hans söner antogo namnet Schönbeck. 1. Schönbeck, Carl Gustaf, läkare, vitter författare. Född i Lund d. 26 febr. 1786; son af akademiekirurgen Johan Kasper Schönbeck och Ingrid Kristina Böös samt sonson af den 1744 aflidne kontraktsprosten Kasper Schönbeck, författare till en i k. biblioteket förvarad beskrifning öfver Luggude härad i Malmöhus län. Student i Lund 1802, ägnade S. sig först åt de matematiska vetenskaperna och blef filosofie magister 1811. Följande året befordrades han till docent i matematik vid Lunds universitet, men begynte kort därefter studera medicin, blef med. kand. 1816, med. licent. 1818 och erhöll s. å. medicine doktors-diplom utan promotion. Utnämnd till adjunkt i obstetrik 1819, förordnades han 1822 till stadsläkare i Lund, blef 1823 direktör vid Kliniska institutet, 1824 förste lasarettsläkare i nämnda stad samt 1835 förste stadsläkare i Göteborg. Tilldelades professors n. h. och v. 1842. Död i Göteborg d. 28 april 1860. Såsom praktisk läkare åtnjöt S. stort anseende; han »var därjämte lycklig skald och sjöng mer än en gång, vid sidan af Tegnér, på Lundagård tillfällighetsstycken, vittnande om poetiskt sinne, liflig känsla och lätt versifikation». Gift 1: 1821 med Amalia Ahlgren, 2: 1829 med Sofia Vilhelmina Leche. - Dottern, Sara Kristina Vilhelmina Appollonia, född i Lund