genom djup forskning, fria och ädla åsikter, samt en lätt flytande, manlig, om än stundom något för mycket skeptiskt resonerande stil. Gift 1762 med Elisa Margareta Hierta. Schönherr, Carl Johan, entomolog. Född i Stockholm d. 10 juni 1772. Föräldrar: sidenfabrikören Kristian Schönherr och Lovisa Kristina Herrman. Efter enskild undervisning i hemmet öfvertog S. vid nitton års ålder den sidenfabrik, fadern anlagt, och som efter dennes död varit skött af modern. Vald till en af sidenfabriks-societetens deputerade 1802, insattes han af Stockholms borgerskap till riksdagsman vid 1809 års riksdag, erhöll 1812 kommerseråds titel och bosatte sig på sin egendom, säteriet Sparresäter i Västergötland, där han afled d. 28 mars 1848. Led. 1809 af Vetenskaps-akad. och 1828 af Landtbruksakad., tillhörde han äfven Vet.-societeten i Uppsala samt en mängd vetenskapliga samfund i Danmark, Tyskland, England, Frankrike, Ryssland, Italien och Amerika. Redan såsom tolfårig gosse begynte S. utan all handledning samla och studera insekter och kom på detta sätt efterhand i beröring med flere utmärkte entomologer, bland andra svenskarne Gyllenhaal och Qvensel. På uppmaning af den senare begynte han 1806 utgifvandet af sitt arbete Synonymia insectorum, som fullbordades med tredje tomen och ett bihang 1817. Hans andra stora verk, Genera et species curculionidum, utgafs i Paris i sexton delar 1833--1845 och är det första verk, som kritiskt behandlat Curculionidernas talrika insektsgrupp. Utom dessa båda hufvudverk har han författat åtskilliga mindre afhandlingar i entomologi och ekonomi, införda i Vetensk.-akad.:s handlingar och åtskilliga andra tidskrifter. Hans entomologiska samlingar, i vissa grenar de rikaste och bäst bestämda i hela Europa, öfverlämnades genom särskildt gåfvobref till Vetenskapsakademien i Stockholm. Gift 1: 1795 med Helena Katarina Ferelius, 2:1810 med Benedikta Charlotta Billberg. Schönleben, Johan Benedikt von, krigare. Född i staden Bautzen i Ober-Lausitz d. 30 okt. 1613. Föräldrar: löjtnanten i österrikisk tjänst Tobias Schönleben och Anna Richter. Sonen ingick aderton år gammal i svensk tjänst som simpel ryttare och bevistade alla fälttågen under trettioåriga kriget, vid hvars slut han hade avancerat till major vid fältmarskalken Wittenbergs kommando. Förordnad 1655 till generaladjutant hos Carl X Gustaf, befordrades han 1656 till öfverste för ett värfvadt kavalleriregemente, men förflyttades omedelbart därpå till öfverste och chef för det s. k. Laalands regemente. Modig och tapper, deltog han med utmärkelse i Carl Gustafs polska och danska krig. I träffningen vid Nyborg å Fyen 1659 blef han efter ett skarpt motstånd tillfångatagen af danskarna. Sedan han blifvit utväxlad, befordrades han till öfverste för grefvens af Solm regemente, blef 1664 svensk adelsman och 1676 generalmajor af kavalleriet. Under Carl XI:s skånska krig, i hvilka han deltog med utmärkt tapperhet, blef han i slaget vid Landskrona 1677 illa sårad och ånyo tagen tillfånga af danskarna samt förd till Köpenhamn, där han måste kvarstanna till freden. Hemkommen till Sverige, utnämndes han till generalguvernör öfver Skåne, blef 1682 landshöfding i Göteborgs och Bohus län, 1687 generallöjtnant och friherre samt slutligen befordrad till general 1696. Först vid uppnådda åttiosju år nedlade han sina ämbeten och afled i Göteborg 1706, då den af honom stiftade adliga ätten utgick. Gift 1682 med Anna Elisabet von Ascheberg, syster till den ryktbare fältmarskalken af samma namn. Schönström, Biskop Jesper Svedbergs broder, slutligen assessoren i bergskollegium, Per Svedberg, erhöll 1683 adlig värdighet under namnet Schönström. Ätten utdog å svärdssidan 1848. 1. Schönström, Peter, krigare, historisk författare. Född 1682. Föräldrar: assessorn i Bergskollegium Peter Svedberg, adlad Schönström och Anna Margareta Behm. Knappt tjugoårig ställde sig S. under Carl XII:s fanor, deltog i hans krigståg och föll, såsom ryttmästare vid adelsfanan, i rysk fångenskap vid Pultava 1709. Bortförd till Solikamsk, måste han kvarstanna där till 1722 och använde den långa tiden till ett grundligt studium af ryska och tartariska källor för nordens historia. Efter sin hemkomst författade han en afhandling om svenskarnas ursprung och vår historias första tidehvarf, hvilket arbete i handskrift var färdigt redan 1741, ehuru det först 1816 utgafs af L. Hammarsköld under titel: En kort anledning till svenska historiens författande. Efter freden erhöll S. titel och rang af öfverstlöjtnant, tog 1726 afsked ur krigstjänsten och. afled 1746. I det nämnda arbetet framstår S. såsom en historieforskare med ett för sin tid ovanligt kritiskt skarpsinne. Många sanningar, hvilka i våra dagar blifvit framställda såsom nya, finnas i hans afhandling uttalade eller åtminstone antydda såsom ägande historisk antaglighet. Gift 1719 med Agneta Skogh. 2. Schönström, Peter, militär, politiker. Född d. 31 juli 1766; den föreg. sonson. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Peter Schönström och Mariana Warmholtz, dotter af historikern C. G. Warmholtz (se nedan). S. ingick att börja med å den militära banan och blef redan 1776 löjtnant vid Södermanlands regemente. Han avancerade sedermera steg för steg, tills han 1795 utnämndes till öfverstelöjtnant vid Jämtlands regemente och generaladjutant af flygeln. Redan 1797 afgick han emellertid ur krigstjänsten med öfverstes afsked för att ägna sig åt skötseln af sina landtegendomar. Vid sidan häraf var han en verksam och intresserad medlem af ridderskapet och adeln vid alla riksdagar från 1800 till och med 1828--30. Vid sin första riksdag tillhörde han riddarhusets unga, oroliga, af tidens frihetsidéer starkt anstuckna fraktion, sekunderade Hans Järta i striden om Riksgäldskontorets publicitet (se I: 561), instämde »med höga rop» i Nils Silfverschiölds motion om adelns afsägelse af sin uteslutanderätt att besitta säterier och gaf lifligt uttryck åt sin harm vid det