stormiga uppträde, då adeln förmåddes åtaga sig bevillning å obestämd tid (se I: 130). I likhet med så många andra af oppositionsmännen från 1800, blef det S. ett kärt bestyr att 1809 grunda ett konstitutionellt statsskick. Som ledamot af hemliga utskottet och af Mannerheimska klubben inräknades ock S. bland de 1809 års män, med hvilkas namn den sakernas nya ordning, som då kom till stånd, är främst sammanbunden. Vid 1812 års riksdag i Örebro tillhörde han konstitutionsutskottet. Ehuru sedermera trädande mera i bakgrunden, intog S. alltjämt en aktad plats bland adelns för redbarhet, frimodighet och själfständighet mest aktade ledamöter. Död i Stockholm d. 21 jan. 1838. Gift 1824 med friherrinnan Ulrika Kristina Falkenberg. Sebaldt, Carl Fredrik, ämbetsman, politiker. Född d. 1 april 1713 i Moskwa, där fadern Kristian Fredrik Sebalt, svensk trumpetare, då var fången; modern Maria Kristina Sparre. Sedan S. studerat i Åbo, blef han 1736 auskultant i Åbo hofrätt och handsekreterare hos riksrådet, frih. Sam. Åkerhielm, 1740 e. o. kanslist i Justitierevisionsexpeditionen, hvarest han 1746 befordrades till kopist. 1756 till registrator och 1759 till protokollssekreterare. Under åren 1742, 1751 och 1756 var han sekreterare i viktiga ständerdeputationer och vid 1746--47 års riksdag i bondeståndet, utnämndes 1760 till assessor i Svea hofrätt och 1762 till hofrättsråd, blef 1764 ämbets- och byggnadsborgmästare i Stockholm och vid följande årets riksdag talman i borgarståndet, förordnades 1765 till förste tullråd i Tulldirektionen, var för andra gången borgarståndets talman vid 1771 års riksdag och undfick året därefter enligt ständernas föreskrift justitiekanslärs namn och värdighet. År 1777 utnämndes han till justitie-borgmästare i Stockholm, adlades 1778, tog 1783 afsked från sina innehafvande befattningar och afled i Stockholm den 19 okt. 1792. S. var en på sin tid särdeles betydande man. Ifrig vän af frihetstidens statsskick och Mössornas regeringsgrundsatser, vägrade han att underskrifva 1772 års regeringsform och var i öfrigt Gustaf III till mycket besvär i dennes maktutvidgningsplaner. Då han vid 1778 års riksdag åter höll på att bli talman i rikets tredje stånd, förekom konungen detta genom att tilldela den gamle folktribunen adelskap. Han visade sig väl sedermera då och då på riddarhuset, men deltog föga i öfverläggningarna, och med hans politiska inflytande var det ock förbi. Gift 1748 med Ulrika Eleonora Ziervogel. Seberg, Carl Albert Joakim, ingeniör, publicist. Född i Lund d. 23 febr. 1849. Efter 1868 vid Helsingborgs läroverk aflagd mogenhetsexamen, genomgick S. dåv. Teknologiska institutet i Stockholm 1868--70. Han var därefter anställd vid industriella verk i Sverige och England 1870--72 och öfvervakade anläggningen af kemiska trämassefabriker å skilda håll i Sverige 1872 (de första i vårt land enligt sodametoden) samt vid Danzig 1872--73. Efter att som representant för en engelsk maskinfirma bevistat världsutställningen i Wien 1873, vistades S. 1874--76 i Paris som konstruktör vid Compagnie de Fides-Lille och var 1877--79 vik. öfverlärare i maskinkonstruktion vid Stockholms slöjdskola. Mångsidigt bildad och intresserad, ingick han 1878 som medarbetare å Dagens Nyheters politiska afdelning, å hvilken han sedermera oafbrutet tjänstgjort. Anspråkslös och ytterst tillbakadragen i sitt yttre uppträdande, torde S. utom publicistiska kretsar vara föga eller intet känd, och dock ha nog få politiska skriftställare i längden utöfvat större inflytande med sin penna. Genom sitt 1879 ingångna giftermål med Ebba Oliva Adelaide Schönbeck, dotter af prosten H. O. Schönbeck, (se II: 447) blef S. nära lierad med det landtmannapartistiska högkvarteret under partiets glansdagar, då dess sträfvanden i allmänhet nära sammanföllo med de allmänt liberala i landet. Hans tidning blef ock snart dess officiösa organ, där S. i korta »fem- à sextummare», utmärkta af godt lynne och intim kännedom om politiken, vaket och energiskt arbetade för partiets syften. Tullfrågan föranledde dock i slutet af 1880-talet partiets splittring, men S. hade länge ytterligt svårt att säga farväl till sina drömmar, att dess män åter en gång skulle samlas under det moderata frisinnets fana, och tidningen ställde sig därför under senare delen af 1890-talet ljum och skeptisk mot försöken att samla de frisinnades olika element till kamp mot de konservativa tendenser, hvilka satt sin prägel å det »sammanslagna» landtmannaparti, som kom till stånd 1895, ja till och med lånade dess främste man, Olof Jonsson i Hof (se I: 555), sitt skydd mot folkpartiets anfall under 1896 års valkampanj. Ihärdigt och plikttroget har S. städse arbetat i sin tidning, som hvars egentliga »själ» han vid en fest bland dess medarbetare utpekades, om än på senare tider den arbetsbörda, han förr bar ensam, fördelats på flera skuldror. Hans tekniska insikter ha särskildt varit tidningen till stor nytta. Inom publiciteten har han rönt flerfaldiga prof på sina yrkesbröders aktning och förtroende. I bokform ha af hans hand utgifvits: Om franska järnindustrien 1877 och Bränvinstillverkningen i Sverige 1878. 1. Sefström, Anders Gustaf, kateket, homilet. Född i Ilsbo socken af norra Hälsingland d. 20 maj 1790. Föräldrar: komministern Jakob Gabriel Sefström och Anna Broman. I Uppsala, där S. blef student 1808, beredde han sig för inträde i det andliga ståndet och lät viga sig till präst 1813. Nio år senare befordrades han till komminister i Rogsta och Ilsbo församlingar af ärkestiftet, hvarifrån han 1831 flyttade såsom faderns efterträdare vid komministerbeställningen i Norbo af samma stift. 1830 erhöll han i uppdrag att inspektera skolorna i södra Lappmarken. Hans sista prästerliga befordran var till Ljusdals komministratur i ärkestiftet, där han afled d. 5