Psalmkomiténs förslag till förbättrade kyrkosånger1815, m. m. — Gift 1790 med Gustafva Bergius. <img l>

Sehlstedt, Elias, skald. Född d. 8 dec. 1808 i Hernösand, där fadern, Abraham Sehlstedt, var handlande. — Efter att ha genomgått skola och gymnasium i sin födelsestad, blef S. student i Uppsala 1829 och ingick, efter någon tids vistelse vid universitetet, såsom tjänsteman vid tullverket 1836. Tulluppsyningsman 1842 vid Mem, blef han 1847 »resinspektor» vid Hornstull och utnämndes 1852 till tullinspektor vid Sandhamns tullkammare i Stockholmsskären, från hvilken befattning han såsom pensionsmässig tog afsked 1869. Redan året förut öfverflyttad till Stockholm tillbragte han därstädes sina sista lefnadsår och afled på K. Djurgården den 22 juni 1874. Genom frivilliga bidrag af hans talrika vänner och beundrare af hans sångmö åstadkoms en minnesvård med en bronsmedaljong, framställande hans af Fr. Kjellberg modellerade bild. Vården, som restes på hans graf å Nya kyrkogården, invigdes i maj 1875. — Få skalder hafva vunnit den popularitet som S. genom sina sånger och visor, hvilka, först offentliggjorda i kalendrar och tidskrifter, utkommo samlade i 5 delar 1862—76 samt sedermera utgifvits i nya upplagor, däribland särskildt att nämna den af Snoilsky 1893 ombesörjda samlingen E. S:s Sånger och visor i urval med illustrationer af Carl Larsson. Om han än icke kan mäta sig med skaldestorheterna af första ordningen, har han dock beredt sig och skall alltid intaga en aktningsvärd plats i våra litterära häfder. En naiv uppfattning af naturens och hvardagslifvets små företeelser och en lycklig förmåga att humoristiskt teckna dem äro de utmärkande dragen hos hans sångmö. Flera af hans målningar täfla likväl i varm kolorit eller okonstlad idyllisk ljufhet med det bättre, svenska skaldekonsten frambragt. S. kan, i korthet sagdt, betraktas såsom en af de mest lyckade utöfvarne af den diktart — den humoristiska idyllen — som bör anses såsom någonting för den svenska skaldekonsten egendomligt. Han förenar sålunda »ett verkligt svenskt släktdrag med den fyndighet, det goda lynne och den sinnesrenhet, som gjort honom så uppburen.» — Gift 1843 med Augusta Ulrika Ekman. <img l>

Selander, Nils Haqvin, astronom, riksdagsman. Född d. 20 mars 1804 i Vibyggerå socken af Ångermanland. Föräldrar: hemmansägare och gästgifvaren Daniel Selander och Kristina Elisabet Arenberg. Sonen blef, efter att ha genomgått Hernösands skola och gymnasium, student i Uppsala 1821 och 1827 promoverad fil. magister med första hedersrummet. Året därefter kallades han till docent i astronomi, företog 1830 såsom byzantinsk stipendiat sin första utländska vetenskapliga resa, hvarunder han besökte de förnämsta observatorier i Finland, Östersjöprovinserna och mellersta Europa samt invaldes efter sin hemkomst 1833 till ledamot af Vetensk. akad. och blef adjunkt vid dess observatorium. 1837 utnämndes han till akademiens astronom och professor, efter att s. å. ha afböjt det hedrande anbudet att blifva astronomie professor vid universitetet i Helsingfors och direktör för därvarande observatorium. Utrustad med ovanlig praktisk duglighet, fick han rikligt tillfälle därmed göra gagn, i det hans tid och krafter snart togos i anspråk i olika riktningar. 1830 förordnades han till ledamot af kommittén för granskning af en ny lärokurs i sjömansyrket samt för utarbetande af förslag till navigationsskolor i riket. Ledamot af Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott i egenskap af sekreterarens ständige vikarie, var han från 1844 akademiens representant vid ståndsriksdagarna. 1850 utnämndes han till professor och lärare i astronomi vid Topografiska kåren, invaldes 1854, efter att sedan 1845 hafva haft plats i Riksgäldskontorets styrelse, i stället till fullmäktig i Riksbanken, där han fortfarande stod kvar till sin död och det sista året af sin lefnad fungerade som ordf. för fullmäktiges deputerade för växelärenden, samt beklädde en mängd offentliga och enskilda uppdrag. Efter det nya riksdagsskickets införande, som af honom afgjordt förordades, var han 1867--70 ledamot för Västernorrlands län i riksdagens Första kammare. Död i Stockholm d. 18 juni 1870. Hans vetenskapliga verksamhet kom väl i följd af dessa många olikartade bestyr icke att motsvara de förväntningar, man i hans yngre år haft skäl att göra sig om honom såsom astronom, men den var dock icke obetydlig, och hans under åtskilliga år (1837--1841) afgifna Berättelser om astronomiens framsteg utgjorde både till innehåll och form fullgiltiga intyg om, att han följde med sin tid och sin vetenskap. Hans mest anmärkningsvärda astronomiska verk var den del, han tog i det jordmätningsarbete, som på ryska regeringens bekostnad företogs för att få till stånd en noggrannare bestämning af jordens gestalt, hvilket arbete skildrats af den ryske astronomen Struve i »Arc du méridien de 25° 21' entre le Danube et la mer glacial». Hans flesta skrifter finnas intagna i Vetenskaps-akad. handlingar. Utom af nämnda lärda samfund var S. ledamot af Krigsvetensk.-akad., Vetensk.-societeten i Uppsala samt af The royal astronomical Society i London. Gift 1844 med Maria Mathilda Kristina Neijber. Sellergren, Peter Lorens, väckelsepredikant. Född d. 9 april 1769 i Jönköping, där fadern var pistolsmed vid gevärsfaktoriet. Student i Lund 1788, väckte S. där uppseende genom sina mestadels improviserade predikningar, på samma gång han bland studenterna utmärkte sig såsom lyckad skåltalare vid deras fester. Sedan han blifvit prästvigd i Växiö 1794, anställdes han såsom adjunkt vid därvarande domkyrka. Han gjorde sig här särdeles omtyckt, men hade icke nog karaktärsstyrka att motstå de i staden starka lockelserna till ett oregelbundet lefnadssätt, detta så mycket mindre som hans religiösa tro