vid 1865 års riksdag, då han med sin röst understödde representationsreformen. Gift 1835 med Maria Lovisa Pettersson. 5. Silfverstolpe, Gudmund Leonard, ämbetsman, skald. Född i Stockholm d. 5 juli 1815; den föregåendes kusin. Föräldrar: bankokommissarien Carl Gudmund Silfverstolpe och Ulrika Kölström. I Uppsala, där S. blef student 1834, aflade han tre år senare kansliexamen och lät inskrifva sig som e. o. kanslist i Krigsexpeditionen. Ordinarie befordran vann han först tretton år därefter (1850), då han utnämndes till kammarskrifvare i Krigskollegium men lämnade efter tvenne år denna befattning och antogs 1853 till andre riddarhuskanslist. Under kolerans härjningar det sistnämnda året föll S. ett offer för farsoten, i Stockholm den 27 september 1853. Med anlag, som synas varit flera af denna ätt medfödda, ägnade sig S. tidigt åt författareskap, och framstod såsom en ganska begåfvad diktare, särskildt i den satiriska genren. Inom svenska Akademien vann han 1839 dess andra pris för ett skaldestycke, Segerkronan, och erhöll samma utmärkelse 1841 för ett poem Sadis syn. Vid hans död hade af honom utkommit tvenne häften Dikter 1851--52 samt åtskilliga öfversättningar och bearbetningar för teatern såsom »Stradella», »Ernani», »Lifvets skola», »Tjufskytten», äfvensom texten till det romantiska skådespelet Ljungby horn och pipa m. fl. Ogift. 6. Silfverstolpe, Carl Gudmund Uno, historiker, vitter författare. Född d. 31 mars 1840; den föreg. sysslings son. Föräldrar: generallöjtnanten David Ludvig Silfverstolpe och friherrinnan Johanna Sofia Fredrika von Troil. Student i Uppsala 1859, aflade S. kansliexamen därstädes 1863. Redan dessförrinnan hade han 1861 inträdt å den militära banan som underlöjtnant vid lifregementets dragonkår men lämnade densamma redan 1870, för att ägna sig åt tjänstgöring i riksarkivet. Han utnämndes där 1875 till andra amanuens, 1877 till amanuens och 1896 till arkivarie. Redan 1870 hade han erhållit kammarherrenyckeln och nådde 1895 hofmarskalks värdighet. S. har bl. a. utgifvit Klostret i Vadstena (I Hist. Tidskrift 1875), Svenska teaterns äldsta öden 1882, Några dikter af Astolf 1883, En blick i Vadstena klosters arkiv och bibliotek 1891, (i Festskrift, tillägnad G. E. Klemming). Han har därjämte redigerat Historiskt bibliotek (årg. 1875--80); Svenskt diplomatarium 1401-20, 1875--92, Några anteckningar om släkten Silfverstolpe 1884; Sveriges ridderskaps och adels protokoll från och med 1719, band 8--15 (omfattande åren 1734--46), 1886--97, Riksrådet, grefve A. J. von Höpkens skrifter, två band, 1890--93, m. m. I Nordisk Familjebok författade han en samling utmärkta monografier öfver svenska kloster och sedan många år sysselsatt med förarbeten till en omfattande historia öfver Vadstena kloster, hade han i flera specialarbeten börjat publicera frukterna af denna sin forskning, då han hastigt afled i Stockholm d. 3 juni 1899. Led. af Vitterh.-, hist.- och antikv.-akad. 1894. Gift 1872 med Ottilia Matilda Meurman (från Finland). Siljeström, Per Adam, skolman, skrifställare, politiker. Född i Åby socken af Kalmar län d. 24 december 1815. Föräldrar: häradsskrifvaren Anders Siljeström och Katarina Magdalena Wahlström. Student i Uppsala 1832, blef S. 1836 fil. magister samt studerade därefter i tvenne år fysik under prof. Rudberg. I den franska vetenskapliga expedition, som under Paul Gaimards ledning 1838 afgick till Polarhafvets kuster, var S. en af de svenska deltagarne och tillbragte vintern 1838-39 i Bossekop vid Alten för anställande af meteorologiska och magnetiska observationer, för hvilka redogjordes dels i »Voyages de la commission scientifique du Nord» 1843--49, dels i Vetenskapsakad:s handl. för 1841. Stadd på hemfärd genom Norge företog han »Observation öfver rullstensrefflornas riktning» därstädes, intagen i Vet.-akad:s handlingar för 1842. Efter sin hemkomst sommaren 1839 anställdes han som lärare vid Ebersteinska skolan i Norrköping och företog 1842 en vetenskaplig resa till Tyskland. Kallad 1844 till docent i experimentalfysik vid universitetet i Uppsala, kvarstod han såsom universitetslärare till 1847, likväl utan att tjänstgöra, enär han kort efter sin kallelse utnämndes till lärare i matematik vid Nya elementarskolan i Stockholm. Thamisk lektor 1847--49 vid Vetenskapsakademien, ägnade han sig sedan dess hufvudsakligen åt undervisningsväsendet, besökte i pedagogiskt ändamål: 1847 Tyskland, 1848 England, 1849--50 England och Förenta Staterna, 1854 ånyo England såsom svenskt ombud vid den där föranstaltade skolexpositionen (den första i sitt slag), och 1860 Schweiz och Frankrike. Fyra år förut (1856) hade han blifvit utnämnd till rektor vid Nya elementarskolan i Stockholm, var 1861 och 1862 ledamot af styrelsen för det nyinrättade Kungliga seminariet för bildande af lärarinnor, där han tillika föreläste i pedagogi, och 1862 folkskoleinspektör för hufvudstaden, men måste det sistnämnda året för sjuklighet afsäga sig icke allenast dessa befattningar, utan äfven sin plats såsom riksdagsman i borgarståndet, hvartill han blifvit vald 1862. Med förbättrad hälsa, mottog han förtroendet att för Södertörns domsaga vara representant i Andra kammaren 1867--69. Såsom representant för Stockholms stad hade han plats i nyssnämnda kammare 1885--87. Vald äfven att representera Stockholm i Andra kammaren för valperioden 1888--90, kom han icke att där taga säte, enär hela valet blef upphäfdt. Inom riksdagen, där S. 1868,1869 och 1886 (vid den sistnämnda som vice ordf.) var led. af konstitutionsutskottet, var hans uppträdande städse prägladt af en frisinnad anda och en nitisk ifver för ett sundt framåtskridande. I beskattningsfrågor slöt han sig