1676 och samma år befordrades till amiral och amiralitetsråd. Så till vida hade lyckan varit honom gynnsam, men blef det icke under fortgången, oaktadt S. hvarken saknade mod eller förslagenhet. Under Carl XI:s krig med Danmark anförde han Göteborgseskadern af svenska flottan. I farvattnet mellan Lübeck och Möen mötte han danska amiralen Juel, och en skarp drabbning började. Juel gynnades af vinden och hade dessutom en mer öfvad besättning, så att svenskarna förlorade slaget, och S. med sitt amiralsskepp blef tagen. Först efter krigets slut blef han utväxlad och återkom 1679 till fäderneslandet. Af Carl XII utnämndes han till landshöfding eller guvernör öfver Göteborgs eller Bohuslän, men efterlämnade där ett föga hedrande minne. Försnillningar af Kronans medel och inkomster utgjorde nämligen ett stående drag i hans förvaltning. Slutligen gingo oordningarna så långt, att en undersökningsnämd tillsattes under Gustaf Cronhielm, och S. dömdes af hofrätten från lif, ära och gods. Straffet mildrades af Carl XII till lifstids fängelse, men redan året därefter befriades S. af drottning Ulrika Eleonora äfven från detta. Död i Göteborg d. 31 maj 1725. Gift 1681 med friherrinnan Charlotta Regina Palbitski. Sjöbohm, Fredrik, sjömilitär, författare af nautiska läroböcker. Född d. 13 dec. 1753 i Karlskrona. Föräldrar: regementsskrifvaren Christian Sjöbohm och Barbara Kristina Törnberg. Tidigt inskrifven vid flottan, tillägnade sig S. en mer än vanlig praktisk skicklighet i sitt yrke genom en åttaårig sjötjänst, omväxlande på handels- och krigsfartyg och hvarunder han genomgick alla graderna, från matros till kapten. Sedan han blifvit befordrad till löjtnant vid flottan, förestod han 1786--96, undervisningen vid amiralitetssjömansskolan, med undantag af krigsåren 1788--90, då han bevistade fälttåget mot Ryssland och deltog i alla större då förefallande krigsföretag. Vid den bekanta reträtten från Viborgs redd blef han tillfångatagen. Återkommen till Karlskrona, befordrades han efter tur inom sitt vapen till öfverste. Förflyttad 1825 till den då upprättade expektansstaten, afled han i Karlskrona d. 25 april 1829. I sin egenskap af lärare i sjömansskolan författade och utgaf han flera för yrket viktiga arbeten, såsom: Försök till kort utkast om sjömanövern 1791, Undervisning om skeppstackling 1792, Exempel uti navigation med taflor och logarithmer 1795, Bästa vägen för en ung sjöman att vinna förtroende o. s. v. Gift 1798 med Katarina Kristina Eklund. Sjöborg, Nils Henrik, arkäolog, universitetslärare. Född i Högestads prästgård d. 6 febr. 1767. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Nils Johan Sjöborg och Märta Helena Hahne. Student i Lund 1783, erhöll S. vid magisterpromotionen 1787 den filosofiska graden och kallades 1790 till docent i historia. Året därefter företog han för arkäologiska forskningar en resa till fots i norra Tyskland och fortsatte under fleråriga resor i fäderneslandet de antikvariska studier, han från ungdomen med ifver omfattat. 1796 utnämndes han till adjunkt i historia vid Lunds universitet och befordrades 1799 till professor i samma läroämne. Såsom akademisk föreläsare förstod han i mer än vanlig grad väcka intresse för de ämnen, med hvilka han själf sysselsatte sig, nämligen topografi och fornforskning, och att af sin ansenliga lärjungeskara bilda en skola, till hvilken hörde flera af de män, som sedermera blefvo framstående på de nyssnämnda vetenskapsgrenarnas område, såsom Lindfors, A. Ahlqvist, Liljegren, S. P. Bexell m. fl. Därjämte förvärfvade han sig anspråk på erkännande för den andel, han tog i stiftandet, 1805, af Lunds universitets historiska museum, hvars första samlingar till väsentlig del voro af honom dit skänkta. Hufvudsakligen genom d. v. statsministern grefve L. von Engeström, som han lyckats vinna för sina planer, förordnades han 1814, utan Antikvitetsakademiens hörande, till ett slags antikvitetsintendent, med åliggande att företaga resor i landsorterna, hafva tillsyn öfver landets fornlämningar, öfver dem upprätta förteckningar och beskrifningar samt insamla fornsaker, diplom m. m. Då detta förordnande, som från början gälde för tvenne år, utgick 1816, förvandlades det till tjänstefrihet för lifstiden, hvarefter han dels vistades på antikvariska resor i Sverige och Norge, dels uppehöll sig i Stockholm, där han afled d. 1 juli 1838. Såsom vetenskapsman torde S:s största förtjänst legat däri, att han riktat uppmärksamheten åt det fält, där han själf arbetade, samt visat vägen åt andra, för grundligare och skarpsinnigare undersökningar mer danade forskare. Det inflytande, han utöfvade såsom författare och vetenskapsman, kan därför sägas hafva varit endast medelbart. Han var eljest en flitig skriftställare, af hvars många arbeten här må nämnas: Blekinge läns historia och beskrifning 2 del. 1792--93, Inledning till kännedomen om fäderneslandets antiqviteter 1797, Samlingar till Skånes historiska beskrifning 3 häft., 1801--04, Beskrifning öfver Malmöhus län 1 h., 1812, Nomenklatur för nordiska fornlämningar 1815, Anteckningar om Knutsgillet samt flera medeltidens inrättningar och brödraskap i Lund 1819, Samlingar för nordens fornälskare 3 del., 1822--30. Gift 1804 med Fredrika Kristina Sparrsköld. Sjöbring, Per, orientalist. Född d. 25 okt. 1776 i Drefs församling af Kronobergs län, där föräldrarna voro bondfolk. I Uppsala, där S. blef student 1799, promoverades han 1803 till fil. magister, blef 1806 e. o. amanuens vid akademiska biblioteket och året därefter docent i hebreiska och arameiska litteraturen. Hemkommen från en vetenskaplig resa till Danmark och åtskilliga tyska universitet, utnämndes han 1814 i Uppsala till e. o. och 1815 till ord. adjunkt i grekiska och österländska språken samt blef 1830 professor i orientaliska språk. Led. af Vitt.-, hist.- och