Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöbring, Per - Sjögren, Håkan - Sjögren, Johan Gustaf Emil - Sjögren, Karl August Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ant.-akad., Vet.-societeten i Uppsala samt
K. Nord. Oldskrift-Selskabet i Köpenhamn. Död i
Uppsala d. 12 jan. 1842. Genom arbete och sparsamhet
hade han samlat en icke obetydlig förmögenhet,
hvilken han, såsom varande barnlös, testamenterade
till stipendier och andra välgörande ändamål. I sin
egenskap af orientalist utgaf han, utom akademiska
disputationer och program, Hebreisk språklära
1816, sedan utkommen i flera uppl., samt lämnade i
Bibelkommissionens namn öfversättningar af Psaltaren,
Höga visan, Ruth, Esra, Nehemia, Ester, Josua och
Domareboken, flera af profeterna m. m.
Gift med Maria Gustafva Klingenstierna.
S:s systersons son
Per, son af riksdagsmannen Nils Persson i Ringstorp
(se II: 279), född d. 25 maj 1819 och student i
Uppsala 1839, antog äfven namnet Sjöbring. Han
blef slutligen 1876 biskop i Kalmar stift och
afled d. 16 febr. 1900. 1876–79 var han ledamot af
Första kammaren, som 1877 och 1879 insatte honom i
lagutskottet och 1878 i konstitutionsutskottet. 1874
och 1875 var han statsrevisor.
Sjögren, Håkan, filolog, lärd. Född d. 26 jan.
1727 i Härlunda socken af Jönköpings län, där fadern var
en välmående bonde.
Då S. som barn en gång vallade
föräldrarnas kreatur, blef han stungen
af en orm, hvilket ingaf honom en sådan
förskräckelse för göromål ute på marken, att fadern
satte honom i skola för att sedan låta honom gå den
lärda vägen. I Uppsala, där han 1748 blef student,
promoverades han 1755 till fil. magister. Två år
senare lät han viga sig till präst och anställdes
såsom adjunkt i Sandseryd, hvarjämte han förrättade
hospitalspredikantsysslan i Jönköping och blef
adjunkt vid stadsförsamlingen därstädes 1762.
På grund af hans redan då kända grundliga lärdom
i latinet, uppdrogs honom af biskop Osander att
utarbeta ett brukbart latinskt lexikon. S. efterkom
denna uppmaning och utgaf 1771 en Liber memorialis,
hvarpå 1775 följde hans allmänt bekanta Lexicon
manuale latino-suecanum, som han i andra upplagan
betydligt utvidgade och förbättrade. Samma år, hans
lexikon utkom, befordrades han till eloquentie lektor
i Växjö, med Vederslöfs pastorat till prebende,
blef sedermera teologie lektor 1781, prost 1784,
teologie doktor 1800 och domprost i Växjö 1802. Död i
Växjö d. 20 mars 1835.
S. har efterlämnat minnet af
en man med en äfven för den tiden ovanligt grundlig
lärdom, strängt allvarliga tänkesätt och mycket nit
för ungdomens undervisning. Sin förmögenhet, frukten
af ett långt lifs besparingar, använde han på det
värdigaste sätt. Redan under sin lifstid bortgaf han
ett betydligt penningbelopp till stipendier i Lund och
Uppsala samt till förbättrande af skollärarnes löner
i Växjö och Jönköping, och efter hans död bortskänktes
ännu större summor till andra välgörande ändamål. Utom
de förut nämnda latinska ordböckerna har han utgifvit:
A. Rydelii Grammatista philosophans med noter
och tillägg 1780, J. Strelings Grammatica
latina med förbättringar 1796, Explicatio
paraphrastico-exegetica Novi Foederis 1802,
undervisningsböcker i innanläsning m. m.
Gift 1: 1761 med Kristina Maria Bögwald,
2: 1782 med Anna Kristina Wermelin.
Sjögren, Johan Gustaf Emil, tonsättare. Född i
Stockholm d. 16 juni 1853. Föräldrar: klädeshandlaren
John Gustaf Sjögren och Christina Catharina
Liewengren.
Följande sina utprägladt musikaliska
anlag, studerade S. vid Konservatoriet under professor
J. Berens’ utmärkta ledning
och hade samtidigt anställning i Dannströms
instrumenthandel. Såsom frukter af hans studier och
begåfning utkommo några häften af honom komponerade
sånger, som ej blott i hemlandet utan äfven och
ännu mer i Tyskland vunno den musikaliska världens
bifall. Han blef nu i tillfälle att i Berlin,
där han uppehöll sig 1879–80, ytterligare utveckla
sin musikaliska bildning under ledning af Kiel och
Haupt. Sistnämnda år blefvo hans Tannhäusersånger
prisbelönta af Musikaliska sångföreningen,
och då tre år därefter en skandinavisk täflan
ägde rum i Köpenhamn, vanns bland ett fyrtiotal
inlämnade täflingskompositioner priset af S:s
under det gemensamma namnet Erotikon sammanfattade
pianostycken. S. blef sedan anställd såsom organist
vid franska reformerta skolan i Stockholm samt såsom
biträde i Richard Anderssons bekanta musikskola. Under
utländska resor, företagna med ekonomiskt understöd af
intresserade mecenater, vann han fullare konstnärlig
mognad. Själf konserterande äfven i utlandet, har
han där liksom i fäderneslandet erhållit det varmaste
bifall. S., hvilken såsom musiker »utmärker sig för en
bestämd, svärmisk individualitet, ungdomligt romantisk
fantasi samt betydande harmoni- och klangsinne», har
utgifvit ett stort antal kompositioner för orkester,
violin, piano och orgel. De från honom härstammande
sånger och romanser äro onekligen de vackraste
tondikter i sitt slag af svenskt ursprung, och hans
pianostycken intaga äfven i vissa hänseenden främsta
rangplatsen inom vår pianolitteratur.
Gift 1897 med Berta Elisabeth Dahlman.
Sjögren, Karl August Otto,
historiker. Född i Lämnhults förs. af Jönköpings
län d. 4 aug. 1844. Föräldrar: kyrkoherden Johan
Wilhelm Sjögren och Hilda Kristina Pontén.
Student i Uppsala i 1863, blef S. fil. kandidat
därstädes 1867 och fil. doktor 1869. S. å. blef
han kollega vid Göteborgs treklassiga läroverk,
1875 rektor vid pedagogien i Södertälje och 1879
kollega vid Katarina läroverk i Stockholm.
S. har varit synnerligt verksam som historisk författare
och utgifvit en mängd skrifter, hvilka genom sitt
fängslande framställningssätt samt sin rikedom på
originella synpunkter vunnit en talrik läsekrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
