Sjöström, Carl Johan, biografisk och genealogisk samlare. Född i Lund d. 8 juni 1851. Föräldrar: handelsträdgårdsmästaren Nils Johan Sjöström och Elna Strömblad. Student i Lund 1872, aflade S. kansliexamen därstädes 1883 och inskrefs s. å. som amanuens i sjöförsvarsdepartementet. 1886--1900 registrator i skånska hypoteksföreningen, är S. sedan 1889 stadsfogde i Lund. Lifligt personalhistoriskt intresserad, har S. riktat vår biografiska litteratur med åtskilliga arbeten, som genom sin rikedom å personalhistoriska och genealogiska upplysningar kunna betecknas som formliga guldgrufvor å detta område, såsom: Skånska nationen vid Lunds universitet 1833--83, 1885, hvilken sedermera efterföljdes af de i vidare stil anlagda Skånska nationen före afdelningarnes tid 1682--1832 1897, Blekingska nationen 1697--1900 1901, Skånska nationen 1833--89 (omarb. af det förstnämnda arbetet) 1904 och Norrlands nation i Lund 1902. Ogift. Skarstedt, Carl Vilhelm, universitetslärare, teolog. Född d. 7 aug. 1815 i Göteborg, där fadern, Abraham Skarstedt, var sjöman, modern Kristina Ljungqvist. S. blef student i Uppsala 1834 och promoverades till filosofie magister 1842. Prästvigd året förut, tjänstgjorde han som präst i Göteborgs stift 1841--48 samt var tillförordnad rektor vid Halmstads läroverk vårterminen 1843. Han förordnades 1848 till docent i exegetisk teologi vid Lunds universitet. Befordrades till kyrkoherde i Solberga pastorat af Göteborgs stift 1856, blef teologie adjunkt i Lund och kyrkoherde i Stångby och Vallkärra prebende pastorat 1859 samt utnämndes, efter att längre och kortare tider förestått nästan alla professurerna i teologiska falkulteten, 1865 till professor i praktisk teologi i Lund med Uppåkra och Flackarps pastorat till prebende. På denna post verkade han till 1897, då han tog afsked. Var tillika kontraktprost i Torna kontrakt 1863--65. Teologie doktor i Jena 1860, ledamot af Göteborgs Vet.- och vitterh.-samhälle 1878. Såsom ombud för teol. fakulteten i Lund bevistade han kyrkomötena 1878, 1888 och 1893 samt var 1886 nämnda universitets representant vid jubelfesten i Heidelberg. Uppburen såsom predikant, utöfvade S. i flera decennier, dels såsom universitetslärare, dels genom en ganska omfattande skriftställareverksamhet, ett icke ringa inflytande på prästbildningen i vårt land. Ehuru på det hela tillgifven den Schartauanska riktningen, har han dock i de kyrkliga frågorna intagit en mindre högkyrklig ståndpunkt än den förhärskande. Utom en myckenhet disputationer, predikningar, minnestal, öfversättningar, tidskriftsuppsatser o. s. v. har han utgifvit: Christlig kyrkohistoria för skolan och hemmet 1848, Två gånger två och femtio bibliska historier, efter Barth 1849 och sed. fl. uppl., Familjebibliotek I, II, 1851, Allmän verldshistoria efter bibliska grundsatser 1851, Förklaringar öfver Matteus' och Johannes' evangelier, brefven till romarna och korinterna 1853 ff. i P. Fjellstedts bibelverk, Utkast till predikningar öfver så väl äldre, som nyföreslagna texter, 3 del. 1857--58, Handbok i den bibliska fornkunskapen 1857, Missionssånger 1861, Handbok i Sveriges kyrkohistoria för skolan och hemmet, I, II 1866--67, metrisk öfversättning af »Psaltaren» med förklaringar 1862, Den Theol. fakultetens i Lund Album under loppet af femtio år, 1825--1875 1875, Kyrklig själavårdslära 1877, Om formeln ande och sanning 1883, i Lunds univ. årsskrift, Apostlarna Petrus', Paulus' och Johannes' herdabref. Utläggningsförsök 1887, Uddevalla kyrko- och skolminnen 1888, Det nya Testamentets heliga skrifter efter J. A. Bengels sätt tolkade och förklarade. 1. Jakobs och Judas' epistlar 1891, Kristlig kyrkohistoria i lifsbilder 1892, Det theologiska doktoratet i Sverige resp. 1593--1893 1893, Jobs bok, öfvers. och komment. 1894 m. fl. Han har dessutom författat ett större antal lefnadsteckningar i »Svenskt biografiskt lexikon» samt upprättat det mönstergilla, därtill hörande registret. Gift 1: 1856 med Hedvig Elina Wieselgren, dotter till domprosten P. Wieselgren (se nedan) och 2: 1864 med Ida Paulina Westblad. Skjöldebrand. Släkten, som ursprungligen hette Brander, härstammar från Dalarne och adlades 1767. En gren erhöll friherrlig värdighet 1814 och greflig 1819 samt utdog på svärdssidan 1889. Ännu en annan gren är friherrlig sedan 1819. 1. Skjöldebrand, Erik, ämbetsman, vitterhetsidkare. Född i Köping d. 16 nov. 1722 enligt annan uppgift 1720. Föräldrar: rådmannen Fredrik Brander och Maria Elisabet Sahlman. Efter långvariga och flitiga studier i Uppsala blef S. 1747 e. o. kanslist vid ständernas Bankokansli och ingick 1748 i Kanslikollegium, där han fann en mäktig gynnare i riksrådet grefve A. J. v. Höpken. Hufvudsakligen på dennes förord skickades han 1753 såsom svensk konsul till Algier och förvärfvade där under en trettonårig ämbetstid (1753--66) icke blott sin regerings, utan äfven beyens synnerliga aktning och förtroende. Under sin vistelse i Afrika gjorde han stora samlingar af naturalster, etnografiska föremål och fornsaker, hvilket samlarenit beredde honom 1757 inträde som ledamot i Vet.-societ. i Uppsala. Efter sin återkomst till fäderneslandet upphöjdes han 1767 i adligt stånd, då han antog namnet Skjöldebrand, erhöll 1769 titel af kommerseråd, blef 1797 ledamot af Vitt.- hist.- och ant.-akad. samt ledamot af Musik. akad. vid denna institutions stiftelse 1771. Död i Stockholm, vid nittiotvå års ålder, och sedan han varit blind i femton år, den 27 jan. 1814. En varm vän af skaldekonsten, försökte han sig själf i vittra arbeten samt har författat