högmålsprocess den äldre Messenius angaf S. såsom fientligt sinnad mot Kristina och som sagesman till en del af det, den yngre Messenius skrifvit emot drottningen. I den rättegång, som mot S. anställdes, blef han väl frikänd och ingick åter i rådet, men hans anseende var för alltid sjunket, och han ansågs allmänt icke blott som opålitlig och falsk, utan som en sedeslös och elak människa. Emedan han under den sista tiden af Kristinas styrelse ifrigt arbetat för Carl Gustafs upphöjelse, åtnjöt han i början af dennes välde något anseende och ställdes i spetsen för underhandlingarna med Kurland och Lithauen, men snart minskades förtroendet och S. försattes ur verksamhet. Under Carl X:s sista regeringsår lefde han som enskild person i London och besökte därefter åtskilliga ställen i Tyskland. Slutligen efter förnyade tillsägelser återkom han 1662 till Sverige och började deltaga i rådets öfverläggningar. Men snart ledsnade hans ämbetsbröder i rådskammaren vid hans närvaro och förordnade honom 1663 till president i Wismarska tribunalet, med uppdrag att tillika vara rikets legat i Tyskland. Oaktadt denna utnämning kvarstannade han i Stockholm, invecklad i rättegångar och ständigt ett plågoris för rådet genom sina anspråk och yrkanden. När han slutligen 1664 öfverbevisades om att på ett verksamt sätt ha deltagit i hertig Adolf Johans planer på riksmarsksämbetet, förklarades han förlustig sina ämbeten, reste därefter som en fullkomlig äfventyrare omkring i Tyskland, Frankrike, Holland och England, förgäfves sökande hos Carl XI att återvinna anställning i svensk tjänst. Omsider återkom han till Stockholm och afled där d. 23 juli 1683. Gift 1: 1636 med friherrinnan Kristina Sparre och 2: på 1670-talet med Eva Mörner. 3. Skytte, Jakob, ämbetsman, lärd. Född 1623; den föreg. bror. På grund af det anseende, släkten genom fadern, Johan S., vunnit i England, blef äfven denne slagen till riddare af engelska konungen och valdes 1633 till den förste rector illustris vid universitetet i Dorpt. Här väckte han tidigt uppmärksamhet för sina vidsträckta kunskaper och höll helt ung föreläsningar vid universitetet öfver Cæsar, hvilka föredrag bevistades af ett talrikt auditorium. Hemkommen till Sverige, förordnades han 1642 till vice president i Svea hofrätt och utnämndes tre år därefter till landshöfding i Östergötland. En svag hälsa nödgade honom dock att med det snaraste söka lugnet, hvarför han begärde sitt afsked 1650 och afled i Stockholm d. 1 mars 1654. Hans skrifter: Panegyricus in laudem Friderici Henrici Arausionensium principis 1631, Dissertatio de rebus publicis 1632, Epistola ad Dion. Vossium 1631, m. fl. vittna om hans lärdom och vältalighet. Gift 1637 med Anna Nilsdotter Bielkenstierna. 4. Skytte, Gustaf Adolf, fribytare. Född 1637; den föreg. son. Liksom de flesta af sin ätt utmärkte sig S. tidigt för en rik begåfning och var vid högskolan lika mycket känd för sina goda kunskaper som sina dåliga seder. Under en resa i Tyskland, tillsammans med sin syster Anna Skytte och en Erik Bagge, befraktade han för hemresan i okt. 1657 en i Elbingen liggande holländsk jakt och seglade med den uppåt Nyköpingsskären. Här mördade S., hans syster och Erik Bagge den lilla holländska besättningen, hvarefter S. uppsatte ett köpebref, genom hvilket fartyget öfverläts åt honom, skref därunder den mördade kaptenens namn och beseglade den falska köpehandlingen med dennes sigill. Med smaken en gång väckt för dylika illbragder, ströfvade S. omkring på Östersjön och låg hvarje sommar ute på vikingafärder. När han fortsatt sitt sjöröfvarlif i fyra år, utan att hans dåd blifvit upptäckta, beslöt han på eftersommaren 1661, i samråd med sin svåger Gustaf Drake, då gift med systern Anna, att utsträcka expeditionen till Kattegat. För detta ändamål utrustades det röfvade holländska skeppet och bemannades med tretton man, af hvilka åtminstone de flesta voro medvetna om expeditionens syfte. Mellan Bornholm och Öland anträffades ett holländskt fartyg, som S. och hans sällskap angrepo, mördade den sju man starka besättningen och flyttade de bästa varorna ombord på sjöröfvareskeppet. Efter verkställd plundring borrades fartyget för att i böljornas graf dölja nidingsdådet men drefs af vinden mot Öland, och snart spordes i nejden dofva rykten om illbragden. Gustaf Drake flydde med sin hustru utomlands, men S. häktades på sin egendom Strömsrum och dömdes att halshuggas och steglas. På släktens förböner mildrades domen till arkebusering, »på det han måtte få dö som en soldat». Efter en kristlig dödsberedelse blef han skjuten på Jönköpings torg d. 27 april 1663 kl. mellan 5 och 6 på morgonen. Gift med friherrinnan Brita Margareta Hamilton. 5. Skytte, Lars, katolsk andlig. Född omkr. 1610; brorson till Johan S. och son af ståthållaren på Stockholms slott Lars Bengtsson Skytte och Britta Håkansdotter. Medan han ännu studerade vid universitetet i Uppsala, hade S. gjort sig känd för ovanliga kunskaper, hvilka han ytterligare ökade genom resor utomlands. Hemkommen till Sverige, utnämndes han strax till drottning Kristinas hofjunkare och skickades 1641 såsom svensk resident till portugisiska hofvet, hvilken befattning han förestod till 1647, då han begärde och erhöll sitt afsked. I stället för att återvända hem, begaf han sig till Rom, där han antog katolska läran och blef franciskanermunk -- »Frater ordinis Francisci regularis observantia». I sitt andliga stånd kallade han sig ömsom »Frater Laurentius a divo Paulo» och »Laurentius Skytte nobilis Suecus» eller ock blott »nobilis Suecus». Ehuru ett katolskt biskopsdöme blef honom erbjudet, och till och med kardinalshatten hägrade för hans blickar, föredrog han att förblifva munk och afled i sitt kloster i Rom 1696. Till hans öfriga egenskaper hörde äfven en sällsynt språkkännedom och stor insikt i europeiska statskunskapen. Af hans skrifter, alla författade på latin, äro följande de förnämste: Confessio veritatis ecelesiæ catholicæ 1652, Peregrinatio sancta fratris Laurentii a D. P. Sueci 1658, Scala pietatis 1668, Ramus olivæ septentrionalis revirescens 1672.