6. Skytte, Vendela, lärd. Född d. 8 dec. 1608; dotter af S. 1. Tillsammans med sina syskon erhöll fröken S. en förträfflig undervisning, och som hon var utrustad med en ovanlig fattningsgåfva, väckte hon snart uppmärksamhet för sina omfattande kunskaper och i synnerhet för sin stora skicklighet i tyska, franska, latinska och grekiska språken. Hon författade och utgaf äfven flera skrifter och kallades af Stiernhielm för »Sexus et sæculi miraculum». Vid aderton års ålder ingick hon äktensskap med landshöfdingen i Österbotten Hans Kyle samt afled endast tjuguett år gammal i Stralsund af pesten d. 18 aug. 1629. Hon efterlämnade en dotter Hillevi, hvilken ärfde moderns anlag och på sin tid var ett af Sveriges lärdaste fruntimmer. Skytte, Martinus, förste evangeliske biskop i Finland. Född omkr. 1480 och tillhörande en gammal frälsesläkt, som redan på 1300-talet omtalas i finska handlingar. Fadern var lagmannen i Tavastland Jeppe Pedersson (Skytte) till Porkala. Sin första undervisning erhöll S. i Raumo skola och Åbo katedralskola, hvarefter han upptogs bland domikanbröderna i Sigtuna, hvilka på egen bekostnad sände honom utomlands att föröka sina kunskaper vid främmande högskolor. Från sin utrikes vistelse hemkom han 1522 med så stort anseende, att han 1524 valdes till generalvikarius eller visitator för domikanorden i Sverige, Norge och Danmark. Konung Gustaf I, som förnummit, att S. i Wittenberg flitigt åhört Luther och således icke borde vara emottaglig för en religionsförändring, kallade honom till biskop i Åbo och lät inviga honom till detta ämbete 1528. Oaktadt han icke utbad sig påfven Clemens VII:s stadfästelse, ansågs han dock såsom invigd enligt kanoniska former berättigad att utföra alla biskopsämbetet tillhörande förrättningar. Det torde vara ganska tvifvelaktigt, om S. i sitt inre brutit eller någonsin kom att bryta med katolicismen för att af full öfvertygelse omfatta den evangeliska läran. Men han var en fromsint, medgörlig man, som den myndige kung Gösta icke hade svårt att komma till rätta med, då det gällde de af honom påyrkade, i alla fall föga genomgripande reformerna i kyrkoskicket. Sålunda blefvo utan svårighet efterhand åtskilliga förändringar införda i ritualen. Mässan firades första gången på svenska i Åbo domkyrka 1531. Vigvatten, chrisman och sista smörjelsen afskaffades o. s. v. Större svårigheter mötte, då det blef fråga om att tillgodose de anspråk på ekonomiska fördelar för kronan, som vid genomförandet af reformationsverket inom Gustafs rike spelade en ingalunda oväsentlig roll. Emellertid kom det äfven i denna sak till en uppgörelse, som väl för biskopen medförde den ena tunga uppoffringen efter den andra och någon gång försatte honom i ganska svårt trångmål, men hvarmed han dock lät sig nöjas. Visserligen framkallades härigenom hos honom ett missmod, som slutligen dref honom att begära afsked från biskopsämbetet, men att härmed ej var så allvarligt menadt, framgår däraf, att han, oaktadt denna ansökan bifölls, fann rådligt att kvarstanna på sin post. Efter att ha innehaft sitt biskopsämbete i tjugutre år, afled S. i Åbo d. 30 dec. 1550, efterlämnande minnet af en lefnad, präglad af fromhet, oegennytta och gifmildhet mot de fattiga. »Han lyste», säger biskopskrönikan, »såsom ett glänsande ljus genom alla slags dygder, ända tills han fullbordat sitt lefnadslopp.» Trots sina alltmer kringskurna inkomster såg han sig dock i stånd att vid utländska universitet underhålla begåfvade men medellösa studenter, som där utbildades till lärare i evangelisk anda. 1. Sköldberg, Sven Erik, läkare, gynäkolog. Född i Knista socken i Närke d. 26 nov. 1806. Föräldrar: landtbrukaren Carl Sköldberg och Brita Jonsson. Student i Uppsala 1825, aflade S. med. kand. examen 1830, blef med. lic. 1832 och promoverades 1835 till medicine doktor. Efter att under studenttiden ha innehaft åtskilliga förordnanden vid så väl den militära som civila sjukvården, utnämndes han 1840 till provinsialläkare i Jönköping, hvilken befattning han med allmänt förtroende bestridde till 1863, då honom uppdrogs att förvalta ett medicinalrådsämbete i Sundhetskollegium. Året därefter sökte och erhöll han entledigande från sistnämnda förordnande samt tog afsked från provinsialläkaretjänsten och inköpte egendomen Hesslö i Södermanland. År 1834 företog han en utrikes resa då han besökte klinikerna i Köpenhamns hospital och tid efter annan gjorde han åter utflykter till utlandet, till Danmark, England, Frankrike, Italien för att göra dels kirurgiska och gynäkologiska studier, dels iakttagelser rörande ambulans och sjukvård i nämnda länder. Ehuru väl gynäkologien förut icke var okänd i Sverige, kan S. likväl sägas vara bland de första, som upptagit behandlingen af fruntimmerssjukdomarna såsom specialitet, och han hade under lång följd af år en högst omfattande praktik såsom fruntimmersläkare. Utom flera uppsatser och referat i »Hygiea» har han utgifvit: Om Chorean inom Jönköpings län och det deraf uppkomna religiösa svärmeriet 1843, Lifmodersjukdomar 1857, Om sårades vård i fält 1864, m. m. Död i Södertälje d. 15 febr. 1884. Gift 1837 med Malin Åstrand. 2. Sköldberg, Sven, läkare, gynäkolog. Född i Jönköping d. 30 nov. 1838; den föreg. son. Student i Uppsala 1856, blef S. medicine kand. 1861, medicine lic. i Stockholm 1864 och medicine doktor i Uppsala 1867. Strax efter det han aflagt licentiatexamen, företog han en vetenskaplig resa till Paris, London och Edinburgh, under hvilken han hufvudsakligen studerade gynäkologi och särskildt den operativa gren af nämnda vetenskap, som fått namn af ovariotomi. Återkommen till Sverige, förordnades han 1867 till