19 juni 1800. S. var en man af mångsidig och vidtomfattande lärdom, hvilken han gjorde fruktbärande dels såsom skicklig föreläsare, dels genom mer än 400 akademiska afhandlingar och andra arbeten. Hans viktigaste arbeten: hans historistiska, biografiska och bibliografiska samlingar hafva blott blifvit delvis utgifna och förvaras därför ännu i handskrift på Lunds universitetsbibliotek, nämligen: »Samlingar till en beskrifning öfver Strängnäs' clereci»; »Samlingar och anmärkningar vid Rogbergs och Rudas historiska beskrifning öfver Småland», »Suecorum extra patriam habitæ disputationes» o. s. v. Af honom utgifna men icke fullbordade äro dessutom Skånska clereciets historia 1763, Lexici eruditorum scanensium disputationibus, Vol. I. II. 1776--97, Regiæ academiæ gustavo-carolinæ dorpato-pernaviensis historia 1790-96. Gift 1768 med Gertrud Dorotea Held. 2. Sommelius, Gustaf Lorens, skald. Född i Mörrums prästgård i Bleking d. 19 okt. 1811; den föreg. sonson. Föräldrar: kyrkoherden Johan Reinhold Sommelius och Carolina Gustafva Trägårdh. Sedan S. genomgått Malmö skola, blef han student i Lund 1829 men lämnade redan i slutet 1830 eller i början af 1831 universitetsstaden. 1834 utnämndes han till underlöjtnant vid Älfsborgs regemente och befordrades till löjtnant därstädes 1837. För öfrigt känner man ej mycket om hans lif från denna tid. Jagad af en inre oro och, såsom det synes, nästan öfvergifven af sina anförvanter, vistades han än här än där, oftast under strider mot ekonomiskt betryck, tills han slutligen 1848 begärde afsked. När danska kriget kort därpå utbröt, skyndade han att som frivillig erbjuda Danmark sin arm och fann efter lysande prof af tapperhet döden under förpostfäktningen i affären vid Dybböl d. 5 juni 1848. Efter att under åtskilliga pseudonymer -- »G. s--i», »Beppo» »Dulcamara», »Quodlibet» m. fl. -- ofta ha 1840--44 uppträdt såsom skald i tidningarna »Aftonbladet» och »Freja» utgaf han 1846 tvenne diktsamlingar: den ena i Stockholm under titel: Vallmoknoppar plockade på steppen af Beppo, och den andra i Göteborg: Silhouetter, klippta i papp, samlade af doktor Dulcamara, I den sistnämnda samlingen angrep han med satirens vapen åtskilliga bekanta personer i Göteborg, där han någon tid synes hafva uppehållit sig. De två diktsamlingarna blefvo jämte en del kringströdda poem tjugu år senare sammanförda af C. Eichhorn i en författaren värdig upplaga: Samlade dikter af G. L. Sommelius 1867. S. var en vulkanisk natur både i sitt lif och i sången. »Glödande, häftig, lidelsefull, disharmonisk, fantastisk, visar han sig äfven,ehuru mer sällan, innerlig, varm, vemodig, finkänslig, men i allt framlyser skaldenaturen, äfven där, hvarest utbrotten af densamma mer likna ett ångestskri eller ett vildt rop af smärta än lyrans smekande toner.» »Hvad man mest har att anmärka mot honom såsom diktare, är hans måttlöshet och formförakt, ehuru han i sina bästa stunder förmår visa ett slående mästerskap i språkets mejsling.» Ogift. Sondén. Äldste kände stamfadern, Jöns Svensson, f. 1671, d. 1724, var bonde i Sonderängen i Flisby socken i Östergötland, efter hvilken ort namnet antogs af hans son, Sven, f. 1701, d, 1765, apologist i Linköping. 1. Sondén, Per Adolf, präst, litteraturhistoriker. Född i Landeryds församling af Jönköpings stift d. 12 maj 1792. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Johan Adolf Sondén och Anna Katarina Kernell. S. blef, efter att ha genomgått Linköpings läroverk, 1809 student i Uppsala, där han, upptagen i kretsen af den Nya skolan, uppträdde som medarbetare i »Polyfem», »Phosphoros» och sedermera i »Poetisk Kalender», »Svensk Litt. Tidning» m. fl. Efter att 1814 ha deltagit i fälttåget mot Norge, promoverades han till filosofie magister 1815, prästvigdes 1817 och blef 1818 rektor vid Johannes kyrkskola i Stockholm. Fyra år senare förordnad till pastorsadjunkt i Adolf Fredriks församling, blef han 1826 bataljonspredikant vid Svea lifgarde och 1831 notarie i Stockholms stads konsistorium. Hans sista befordran var till komminister i Klara, å hvilken beställning han erhöll fullmakt 1833, sedan han året förut blifvit kallad till sekreterare i revisionen öfver rikets elementarläroverk, och i samfundet »Pro fide et Christianismo». Vid 1834--35 års riksdag tjänstgjorde han såsom sekreterare i prästeståndet. Död i Stockholm d. 2 juni 1837. I Sveriges litteraturhistoria intager S. ett aktadt rum, icke för sina egna poetiska arbeten, hvilka äro tämligen obetydliga, utan såsom litteraturhistoriker och som utomordentligt flitig forskare på litteraturens fält samt samvetsgrann och oväldig granskare af andras verk. Medan han ännu var kvar i Uppsala, utgaf han Sagobrott; Nickenbak, Fröken Snöhvit 1812, en tolkning af Oehlenschlägers »Corregio» s. å. äfvensom »Fredmans handskrifter» af Bellman 1813. Han utgaf sedermera en fullständig, synnerligt förtjänstfull, kritisk upplaga af Bellmans samlade arbeten, äfvensom af Freses, Bergklints, Ehrensvärds, Lidners, Wallenbergs, Stagnelii och Kexels arbeten i Svenska förlagsföreningens samling. Tillika ombesörjde han efter Hammarskjölds död en ny, helt och hållet omarbetad och betydligt tillökad, upplaga af dennes »Svenska vitterheten, historiskt-kritiska anteckningar», som, genom den sorgfälliga granskning, han ägnade detta i sitt slag oumbärliga verk, intager ett af de allra främsta rummen bland handböcker i svensk vitterhets historia. Deltog dessutom såsom flitig medarbetare i Palmblads stora Biografiska lexikon, författade Olai och Laurentii Petris lefnadsbeskrifningar (i tidskriften »Theophrosyne»), Vocabularium latinosuecanum 1827, öfversatte »Luthers Skrifter i urval», »Strauss' Klockljuden», »Kristi kors, predikningar af Theremin», samt har utgifvit upplagor af åtskilliga latinska författare med svenska anmärkningar. Hans Dikter äro af honom själf utgifna (2 häft. 1829). Gift 1833 med Charlotta Fredrika Nordström.