2. Sondén, Carl Ulrik, läkare. Född i Landeryds församling af Östergötland d. 29 maj 1802; den föreg. broder. I Uppsala, där S. blef student 1821, aflade han med. kand. ex. 1827, blef med. lic. 1828 och 1835 medicine doktor. Förordnad 1832 till läkare vid Danviks hospital och dårhus, företog han 1833--34 en resa genom Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, och flera tyska stater, dels för att studera sinnessjukdomarna, dels för att inhämta kännedom om de olika slagen af kurhospital för sinnessjuka. Under fortsatt utöfning af sitt kall såsom läkare vid Danviken utnämndes han till öfverläkare därstädes 1847 samt innehade denna befattning till 1862, då han tog afsked. Var tillika ombudsman och fiskal i Sundhetskollegium 1849--58, hvilket sistnämnda år han förordnades till medicinalråd, och bibehöll detta ämbete till 1874. Föröfrigt deltog han under sin mer än fyratioåriga tjänstetid såsom ledamot i flera kommittéer, rörande anläggning af tidsenligare vårdanstalter för sinnessjuka, förbättrandet af hospitalsväsendet o. s. v. I sistnämnda hänseende uträttade han ganska mycket för vårt land, mera kanske enskildt i tal och skrift, än som medlem i de trögt arbetande kommittéerna. Tillika bör det ihågkommas, att han vid sinnessjukas behandling helt och hållet bröt med den gamla metoden att använda tvångsmedel och följdriktigt tillämpade en nyare tids människovänligare grundsatser. Led. af Vet. akad. samt åtskilliga medicinska och filantropiska sällskap. Död i Stockholm d. 6 maj 1875. I tidskriften Hygiea, i hvars grundläggande han deltog 1839, och för hvilken han sedan i tio år var hufvudredaktör, har han författat en stor mängd uppsatser, referat och recensioner; likaså i Tidskrift för läkare och farmaceuter, i Sv. läkaresällsk:s årsberättelser och i Sv. läkaresällsk:s Nya handlingar som han redigerade 1837--48. Han har äfven utgifvit ett stort antal skrifter i broschyrform, samt lämnat flera öfversättningar af medicinska arbeten, särskildt i homöopati. Gift 1838 med Beata Sofia Åkerman. Soop; en frälsesläkt från Värmland, som introducerades vid riddarhusets instiftelse och sedermera utgrenade sig, dels 1687 i friherrliga ätten Soop, dels 1651 i friherrliga ätten Soop af Limingo, hvilka grenar utdogo, den förra 1700, den senare 1711. 1. Soop, Erik, krigare. Född d. 21 aug. 1592. Föräldrar: riksrådet Hans Åkesson Soop och Elin Kagg. Kort efter det S. ingått i krigstjänst, befordrades han 1623 till ryttmästare för ett kompani Västgöta ryttare och deltog sedan i Gustaf Adolfs krig, hvarunder han utmärkte sig vid flera tillfällen. Nyss utnämnd till öfverstlöjtnant, bevistade han 1627 träffningen vid Dirschau, då polackerna gjorde ett så häftigt anfall, att svenska rytteriet vek tillbaka. Endast S., med sina västgötar stannade och uppehöll fienden, tills de andra hunnit samla sig och förnya striden. Till belöning för denna tappra bedrift framförde konungen honom sedan på rikssalen och dubbade honom till riddare i hela ridderskapets närvaro. Icke fullt två år senare utförde han en annan berömlig mandat, i det han under Gustaf Adolfs andra preussiska fälttåg räddade konungens lif i slaget vid Stuhm 1629. Under stridens hetta hade konungen kommit in bland en mängd kroater och blifvit tillfångatagen. Efter det han gjort tvenne försök att undkomma, grep en af de vilda krigarna honom om högra handen, medan en annan höjde sin sabel till dödshugget, men i detsamma framsprängde S., sköt kroaten genom bröstet och återförde konungen under betäckning af sina ryttare till svenskarna. Såsom öfverste för Västgöta kavalleri deltog han sedermera i tyska kriget och ådagalade därunder nya prof på sin tapperhet, bland annat i den blodiga slaktningen vid Breitenfeld den 7 sept. 1631. Hans hälsa hade emellertid blifvit bruten af blessyrer och ansträngningar, så att han afled i sina bästa år den 15 mars 1632. Hans lik begrofs med stor högtidlighet i Skara domkyrka, där hans änka, Anna Posse, 1637 lät uppföra på hans graf en präktig minnesvård, förfärdigad i Amsterdam af konstnären Peter Kejser. Frih. ätten af Limingo. 2. Soop, Mattias, riksråd. Född d. 7 sept. 1585; den föreg. bror. Efter att i yngre åren ha gjort en längre utrikes resa och någon tid tillhört krigshären, utnämndes S. 1615 till hofmarskalk hos Gustaf Adolfs moder, änkedrottning Kristina, 1616 till hofmarskalk hos hertig Carl Filip och s. å. till lagman i Värmland, hvarefter han af Gustaf II Adolf inkallades i rådet 1627. Såsom riksråd var hans egentliga verksamhet inom hofrätten, där han förordnades till assessor s. å. Han utnämndes sedermera till ståthållare på Kalmar 1630 och i Ingermanland 1634 samt deltog såsom svenskt ombud i de underhandlingar, hvilka föregingo freden i Brömsebro 1645. 1651 upphöjdes han till friherre, då Limingo socken i Österbotten gafs honom till friherreskap, samt afled i Stockholm den 1 juni 1653. Inom rådet tillhörde han det Oxenstiernska partiet, och var genom sitt senare äktenskap besläktad med hufvudmännen i detta parti. Gift 1: 1621 med friherrinnan Anna Gyllenstierna och 2: med friherrinnan Elisabet Oxenstierna. 3. Soop, Gustaf, riksråd. Född 1623; den föregåendes son i första giftet. Efter att ha beklädt några underordnade befattningar, utnämndes S. 1653 till landshöfding öfver Närke jämte Nora och Lindes bergslager, med hvilket höfdingedöme han året därefter fick förena Värmland, inkallades 1657 i rådet och blef tillika kammarråd 1660. När Gustaf Bonde förmått förmyndarstyrelsen att ingå på en billig reduktion, insattes S. 1660 till president i