Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Soop, Gustaf - 4. Soop, Erik - Sotberg, Erik af - Spaldencreutz - 1. Spaldencreutz, Johan Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reduktionskollegiet, men då indragningsåtgärden väckte
motstånd och snart afstannade, tog han 1663 afsked och
förordnades i stället till generalguvernör öfver änkedrottning
Hedvig Eleonoras underhållsland. Slutligen (1677)
utnämndes han till lagman i Östergötland och afled i
Stockholm d. 1 dec. 1679.
Utom sitt friherreskap,
Limingo, på 129 hemman, innehade han i förläning
Mälsåker i Södermanland, Stora Bjurum, Hjälmsäter
och Påtorp i Västergötland, Medevi i Östergötland,
Granhammar i Uppland, Finnåker i Västmanland och
Wuojoki i Finland samt Oustapel i Livland och var
sålunda en af sin tids rikaste män.
Han afled jämväl i behaglig tid för att ej behöfva bevittna,
huru Carl XI:s reduktion bortsopade dessa rikedomar,
för hvilka hans arfvingar sjuttiofem år senare
erhöllo en obetydlig ersättning vid 1756 års riksdags
likvidation.
Gift 1: 1658 med friherrinnan Margareta
Horn och 2: 1668 med sin syssling Kristina Soop.
Friherrliga ätten Soop.
4. Soop, Erik, krigare, reduktionsman.
Född d. 16 dec. 1643; den föreg. kusin. Föräldrar:
landshöfdingen Knut Hansson Soop och Anna
Ulfsparre.
I sin ungdom hade S. gjort
vidsträckta utrikes resor samt utnämndes vid sin
hemkomst 1672 till kapten vid Västgöta
regemente. Efter denna befordran
begaf han sig åter utomlands och bevistade i kejsarens
arméer en del af de österrikiska fälttågen. Utnämnd
till öfverstlöjtnant vid Kalmar regemente 1674,
blef han öfverste för samma kår 1677, hvarefter
hans befordringar syntes vilja afstanna. Men vid
1680 års riksdag uppträdde han bland dem, som med
ifver yrkade på genomförandet af en reduktion,
och fick därefter i sinom tid uppbära sin andel
af befordringar och nådebevis. 1686 utnämnd till
generalmajor af infanteriet, förordnades han till
vice guvernör i Riga, blef året därefter guvernör i
samma stad och kort därpå upphöjd till friherre. Död
i Stockholm d. 3 mars 1700 utan söner, slöt han själf
sin friherrliga ätt.
Gift med grefvinnan Margareta Kristina Oxenstierna.
Sotberg, Erik af, språkforskare, lärd. Född i Vadstena
d. 26 maj 1724. Föräldrar: rådmannen därstädes Gustaf
Sotberg och Kristina Göthe.
Efter förberedande
undervisning i Vadstena skola och Linköpings gymnasium
blef S. 1744 student i Uppsala, där
han, för att kunna fortsätta sina
studier, måste offra en betydlig del af sin tid
åt andras undervisning. 1750 erhöll han ett större
stipendium, hvarefter han mer bekymmerfritt kunde
uppehålla sig vid universitetet och antogs 1752
af Ihre såsom biträde vid samlingarna till hans
stora verk »Glossarium Suio-gothicum». På Ihres
uppmaning att företaga en ny granskning af Ulfilas’
bekanta handskrift, »Codex argenteus», nedlade han
på detta arbete en ospard möda, hvaraf såsom frukt
framgick hans »Ulphilas illustratus» 1752–55. Vid
magisterpromotionen 1755 innehade han första
hedersrummet. Liksom åt mesogötiskan ägnade han
nu sina forskningar åt isländskan samt företog
en omsorgsfull granskning af Uppsala biblioteks
pergamentscodex af Eddan och Skalda, kallades 1756
till ämnessven i Vet.-societ. i Uppsala, blef 1758
docent i litteraturhistorien samt utnämndes 1761
till histor. et moral. lektor i Karlskrona. Efter
att 1763 ha gjort en utrikes resa till Tyskland,
Schweiz, Frankrike och England, förordnades han 1765
till lärare för prinsessan Sofia Albertina, erhöll
vid samma tillfälle assessors titel och 1768 namn
och värdighet af lagman. Vid Gustaf III:s kröning
1772 undfick han adlig värdighet, med namnet af
Sotberg, samt kallades året därefter till ledamot och
sekreterare i den efter en längre tids overksamhet
ånyo öppnade Vitterhetsakademien. Erhöll 1778 titel
af kansliråd.
1775 lämnade han sin befattning såsom
prinsessans lärare men fortfor att såsom föreläsare
och vårdare af änkedrottningens bibliotek och öfriga
samlingar tillhöra hennes och sin forna lärjunges
förtroligare krets intill sin död i Stockholm,
d. 30 dec. 1781.
Utrustad med grundliga insikter i
den klassiska litteraturen, leddes han af Ihre till
djupare språkforskningar, särdeles med afseende på
modersmålet. Hans Anmärkningar öfver svenska språket,
intagna i Vitt.-akad. handl. 2 del. 1773, äro ännu
i flera afseenden mönstergilla. Han utgaf dessutom
Begängelseact då Dalin och Klingenstierna lades
i hög tillsamman pä Lofön 1769, Om Romarbrefvet på
mæsogothiska 1769, Tal öfver Berch, en öfversättning
af Voltaires »Zayre» o. s. v.
Ogift.
Spaldencreutz. Ätten, som adlades 1756, hette förut
Spalding och härstammade från Skotland, hvarifrån
flera släktmedlemmar redan i 14:de århundrade skall
hafva inkommit i Sverige. Introducerad 1773, utgick
den på svärdssidan 1848.
1. Spaldencreutz, Johan Adolf, ämbetsman,
politiker. Född d. 17 juni 1747. Föräldrar:
lagmannen Gustaf Spaldencreutz och Althea
Johanna Adelsvärd.
Sin ämbetsmannabana började
S. som auskultant i Göta hofrätt 1765, blef därpå
e. o. kanslist i Justitierevisionen 1768, kanslist i
Justitiekanslersexpeditionen 1773 och året därefter
adjungerad ledamot af Göta hofrätt. Befordrades
slutligen till lagman i Östergötland 1775, var
bankrevisor 1788 och afled d. 21 dec. 1794.
Redan vid 1778 och 1786 års riksdagar känd som
oppositionsman, framträdde S. ännu mera i denna
egenskap vid 1789 års riksdag, då han var medlem af
hemliga utskottet, af många ansedd såsom riddarhusets
förnämsta talare, och uppträdde isynnerhet med kraft
mot konungens proposition om bevillning på obestämd
tid. När Gustaf III den 27 april själf infann sig på
riddarhuset för att yrka framgång åt sitt förslag,
upptog S. konungens framställning till granskning,
vederlade den med klarhet och lugn och slutade med
att bevisa, att allmänna krediten ovillkorligen
skulle ökas, i stället för att minskas, genom en
på bestämd tid åtagen bevillning. Ridderskapet och
adelns protokoll för nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
