reduktionskollegiet, men då indragningsåtgärden väckte motstånd och snart afstannade, tog han 1663 afsked och förordnades i stället till generalguvernör öfver änkedrottning Hedvig Eleonoras underhållsland. Slutligen (1677) utnämndes han till lagman i Östergötland och afled i Stockholm d. 1 dec. 1679. Utom sitt friherreskap, Limingo, på 129 hemman, innehade han i förläning Mälsåker i Södermanland, Stora Bjurum, Hjälmsäter och Påtorp i Västergötland, Medevi i Östergötland, Granhammar i Uppland, Finnåker i Västmanland och Wuojoki i Finland samt Oustapel i Livland och var sålunda en af sin tids rikaste män. Han afled jämväl i behaglig tid för att ej behöfva bevittna, huru Carl XI:s reduktion bortsopade dessa rikedomar, för hvilka hans arfvingar sjuttiofem år senare erhöllo en obetydlig ersättning vid 1756 års riksdags likvidation. Gift 1: 1658 med friherrinnan Margareta Horn och 2: 1668 med sin syssling Kristina Soop. Friherrliga ätten Soop. 4. Soop, Erik, krigare, reduktionsman. Född d. 16 dec. 1643; den föreg. kusin. Föräldrar: landshöfdingen Knut Hansson Soop och Anna Ulfsparre. I sin ungdom hade S. gjort vidsträckta utrikes resor samt utnämndes vid sin hemkomst 1672 till kapten vid Västgöta regemente. Efter denna befordran begaf han sig åter utomlands och bevistade i kejsarens arméer en del af de österrikiska fälttågen. Utnämnd till öfverstlöjtnant vid Kalmar regemente 1674, blef han öfverste för samma kår 1677, hvarefter hans befordringar syntes vilja afstanna. Men vid 1680 års riksdag uppträdde han bland dem, som med ifver yrkade på genomförandet af en reduktion, och fick därefter i sinom tid uppbära sin andel af befordringar och nådebevis. 1686 utnämnd till generalmajor af infanteriet, förordnades han till vice guvernör i Riga, blef året därefter guvernör i samma stad och kort därpå upphöjd till friherre. Död i Stockholm d. 3 mars 1700 utan söner, slöt han själf sin friherrliga ätt. Gift med grefvinnan Margareta Kristina Oxenstierna. Sotberg, Erik af, språkforskare, lärd. Född i Vadstena d. 26 maj 1724. Föräldrar: rådmannen därstädes Gustaf Sotberg och Kristina Göthe. Efter förberedande undervisning i Vadstena skola och Linköpings gymnasium blef S. 1744 student i Uppsala, där han, för att kunna fortsätta sina studier, måste offra en betydlig del af sin tid åt andras undervisning. 1750 erhöll han ett större stipendium, hvarefter han mer bekymmerfritt kunde uppehålla sig vid universitetet och antogs 1752 af Ihre såsom biträde vid samlingarna till hans stora verk »Glossarium Suio-gothicum». På Ihres uppmaning att företaga en ny granskning af Ulfilas' bekanta handskrift, »Codex argenteus», nedlade han på detta arbete en ospard möda, hvaraf såsom frukt framgick hans »Ulphilas illustratus» 1752--55. Vid magisterpromotionen 1755 innehade han första hedersrummet. Liksom åt mesogötiskan ägnade han nu sina forskningar åt isländskan samt företog en omsorgsfull granskning af Uppsala biblioteks pergamentscodex af Eddan och Skalda, kallades 1756 till ämnessven i Vet.-societ. i Uppsala, blef 1758 docent i litteraturhistorien samt utnämndes 1761 till histor. et moral. lektor i Karlskrona. Efter att 1763 ha gjort en utrikes resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England, förordnades han 1765 till lärare för prinsessan Sofia Albertina, erhöll vid samma tillfälle assessors titel och 1768 namn och värdighet af lagman. Vid Gustaf III:s kröning 1772 undfick han adlig värdighet, med namnet af Sotberg, samt kallades året därefter till ledamot och sekreterare i den efter en längre tids overksamhet ånyo öppnade Vitterhetsakademien. Erhöll 1778 titel af kansliråd. 1775 lämnade han sin befattning såsom prinsessans lärare men fortfor att såsom föreläsare och vårdare af änkedrottningens bibliotek och öfriga samlingar tillhöra hennes och sin forna lärjunges förtroligare krets intill sin död i Stockholm, d. 30 dec. 1781. Utrustad med grundliga insikter i den klassiska litteraturen, leddes han af Ihre till djupare språkforskningar, särdeles med afseende på modersmålet. Hans Anmärkningar öfver svenska språket, intagna i Vitt.-akad. handl. 2 del. 1773, äro ännu i flera afseenden mönstergilla. Han utgaf dessutom Begängelseact då Dalin och Klingenstierna lades i hög tillsamman pä Lofön 1769, Om Romarbrefvet på mæsogothiska 1769, Tal öfver Berch, en öfversättning af Voltaires »Zayre» o. s. v. Ogift. Spaldencreutz. Ätten, som adlades 1756, hette förut Spalding och härstammade från Skotland, hvarifrån flera släktmedlemmar redan i 14:de århundrade skall hafva inkommit i Sverige. Introducerad 1773, utgick den på svärdssidan 1848. 1. Spaldencreutz, Johan Adolf, ämbetsman, politiker. Född d. 17 juni 1747. Föräldrar: lagmannen Gustaf Spaldencreutz och Althea Johanna Adelsvärd. Sin ämbetsmannabana började S. som auskultant i Göta hofrätt 1765, blef därpå e. o. kanslist i Justitierevisionen 1768, kanslist i Justitiekanslersexpeditionen 1773 och året därefter adjungerad ledamot af Göta hofrätt. Befordrades slutligen till lagman i Östergötland 1775, var bankrevisor 1788 och afled d. 21 dec. 1794. Redan vid 1778 och 1786 års riksdagar känd som oppositionsman, framträdde S. ännu mera i denna egenskap vid 1789 års riksdag, då han var medlem af hemliga utskottet, af många ansedd såsom riddarhusets förnämsta talare, och uppträdde isynnerhet med kraft mot konungens proposition om bevillning på obestämd tid. När Gustaf III den 27 april själf infann sig på riddarhuset för att yrka framgång åt sitt förslag, upptog S. konungens framställning till granskning, vederlade den med klarhet och lugn och slutade med att bevisa, att allmänna krediten ovillkorligen skulle ökas, i stället för att minskas, genom en på bestämd tid åtagen bevillning. Ridderskapet och adelns protokoll för nämnda