räkning, men om detta icke läte sig göra, då hellre lämna det åt en pålitlig vän än »därmed stärka någon emulerande granne». Då franska ambassadören grefve d'Avaux, som i Köpenhamn sammanträffat med S., ankom till Stockholm, gjorde han ett besök hos S., hvilken skildras såsom »en ganska enkel och sparsam herre, ty i matsalen, där fransmännen mottogos, funnos inga tapeter på väggarna, utan endast en blå himmel öfver bordet till att hindra spindlar att falla i maten». Per S:s anställning såsom kansliråd vittnar, att han under förmyndarestyrelsen var inom rådet företrädesvis sysselsatt med utrikes angelägenheterna. Vid hans upphöjelse i friherrligt stånd vederfors samma utmärkelse hans broder Ture Eriksson S. (riksråd 1645, lagman öfver Gotland 1648--61, död 1664) äfvensom öfriga lefvande Sparreska ättlingar af S. 2. Gift 1: med Elsa Posse, till Engsö, hvarigenom detta ställe kom från Posseätten åter till Sparrarna, 2: med Kristina Ryning. 6. Sparre, Svante Larsson, ämbetsman. Född d. 13 mars 1623; den föreg. brorson och son af S. 4 i hans första gifte. Hemkommen från sina utländska studieresor, utnämndes S. till kammarherre hos drottning Kristina samt blef, endast tjugusex år gammal, vice president i Åbo hofrätt, hvilket ämbete han likväl genast lämnade för att 1649 intaga platsen såsom landshöfding i Uppsala och ståthållare på Uppsala slott. Sistnämnda år utsågs han till landtmarskalk vid riksmötet i Stockholm och innehade landtmarskalksstafven äfven vid riksdagarna 1650 och 1651. Död i Stockholm d. 15 maj 1652. S. var en man med bildning, som redan i ungdomen afgaf prof på väl anlagda studier. Sålunda hade han, innan han ännu var aderton år, utgifvit sin vältaliga latinska parentation öfver riksrådet och fältmarskalken Johan Banér. Efter 1649 års riksdag erhöll han af drottning Kristina för sig och efterkommande borgrätt för Bergkvara gods. Gift 1646 med Görvel Bååt. 7. Sparre, Gustaf Larsson, riksråd. Född 1625; den föreg. bror. S. tjänstgjorde i yngre åren såsom resident vid franska hofvet och förestod såsom envoyé svenska beskickningen i Haag 1655--56. 1660 utnämndes han till landshöfding i Västmanland, blef 1661 assessor i Bergskollegium och 1666 riksråd samt hofrättsråd i Svea hofrätt. När ständerna vid 1680 års riksdag gifvit sitt samtycke till det gamla rådsväldets fall och suveränitetens införande, var S. ett af de riksråd, som vägrade underteckna denna handling, hvarigenom rådet syntes gilla den af ständerna proklamerade envåldsmakten. För sin motsträfvighet hotad med konungens synnerliga onåd, bekvämade han sig dock slutligen därtill. Icke desto mindre undertecknade han 1682 jämte några andra rådsherrar en af Rålamb uppsatt, vidlyftig och ganska allvarsam, skrift, hvari protesterades mot förslaget att inveckla rådet i riksförmyndarnes ansvarsskyldighet. Som bekant är, kunde hvarken denna eller andra protester förhindra, hvad konungen, flertalet af ständerna och kommissionen beslutat. 1669 hade S. blifvit utnämnd till president i Dorpts hofrätt, hvilket ämbete han likväl undanbad sig. Han afled i Stockholm d. 14 nov. 1689. Gift 1659 med friherrinnan Beata Åkesdotter Natt och Dag. 8. Sparre, Per Larsson, krigare, politiker. Född d. 12 mars 1628; den föreg. bror. Uppfostrad i drottning Kristinas hof, hade S. tidigt ingått i krigstjänst, deltog såsom öfverste för Kalmar regemente i Carl X:s polska och danska fälttåg och utmärkte sig vid flera tillfällen på ett fördelaktigt sätt. 1660 förordnades han till guvernör i Riga och blef s. å. generalmajor, 1663 guvernör öfver Göteborgs och Bohus län, 1664 generallöjtnant och 1674 rikstygmästare. Äfven på den diplomatiska banan togos hans insikter och skicklighet i anspråk. 1672 afsändes han såsom ambassadör till England, Frankrike och Holland, bevistade 1673 den s. k. meditationskongressen i Köln och begaf sig 1675, alltjämt såsom svenska kronans representant, till Paris, där hans fina och snillrika umgängessätt till den grad behagade k. Ludvig XIV, att denne i ett diplom af de mest smickrande ordalag utnämnde S. till fransk grefve, -- hvilken upphöjelse dock aldrig af Carl XI erkändes. Återkommen till Sverige, upptog han åter svärdet, bevistade Carl XI:s danska krig och den s. k. Gyldenlöwefejden samt led därunder 1677 det beryktade nederlaget vid Uddevalla. Död i Stockholm d. 4 april 1692. Hvad som förnämligast gjort Per S. ryktbar, är hans försvar vid Carl XI:s riksdagar för högadeln och dess anspråk. Redan vid 1678 års riksmöte uppträdde han såsom oppositionspartiets bäste talare och motsatte sig vid riksdagarna 1680 och 1682 på det ifrigaste reduktionen och förmyndareräfsten men förstod alltid att i sina framställningar inlägga en sans och måtta, som fördelaktigt utmärkte honom i jämförelse med reduktionsmännens öfverilningar. I fråga om det konungsliga enväldet gjorde han däremot föga invändningar och framstod snarare som stöd för hofvet än motarbetare af dess afsikter. Gift 1660 med grefvinnan Ebba Margareta De la Gardie, dotter af riksmarsken Jakob de la Gardie. 9. Sparre, Ebba Larsdotter, drottning Kristinas gunstling. Född 1626; den föreg. syster. Utmärkt genom börd och ovanlig skönhet, anställdes fröken S. såsom hoffröken hos den jämnåriga drottning Kristina, som alltid omfattade henne med den innerligaste vänskap och vanligen benämnde denna sin enda kvinnliga gunstling »la belle comtesse». Denna företrädesställning lände henne emellertid till föga fromma. Omkring 1650 blef hon förlofvad med sin kusin Bengt Oxenstierna. Förbindelsen tyckes hafva varit knuten af ömsesidig kärlek samt understödd och gillad af de ungas släktingar. Det oaktadt anmälde sig, då Oxenstierna lämnat Sverige för att deltaga i Nürnbergska exekutionsverket, Jakob Kasimir De la Gardie, en broder till den allsmäktige Magnus Gabriel, såsom friare. Måhända hade den vackra fröken af behagsjuka sökt draga honom till sig, kanske också dolt sin redan