knutna förbindelse; allt nog, Kristina, som vid denna tid sökte hvarje tillfälle att förtreta Oxenstiernorna och öfverhopa ätten De la Gardie med bevis af sin ynnest, föresatte sig med all makt att tillintetgöra den ingångna förlofningen och förmäla sin väninna med den några år yngre De la Gardie. Efter många strider, ej minst med den trolofvade själf, lyckades det henne att genomdrifva sin vilja, och d. 29 dec. 1651 försiggick Ebba S:s förlofning med De la Gardie på Stockholms slott, i närvaro af drottningen och en mängd inbjudna gäster. Ett år därefter firades bröllopet. Det var vid detta tillfälle Kristina lät uppföra det lysande värdskapet »Gudarnes högtid», hvilket sedan gaf anledning till instiftandet af Amaranterorden. Den på detta sätt knutna förbindelsen blef, såsom var att vänta, ej rätt lycklig. Efter endast sju år upplöstes emellertid äktenskapet genom döden, i det De la Gardie 1658 blef skjuten vid belägringen af Köpenhamn, och icke fullt fyra år därefter afled den sköna Ebba S. d. 19 mars 1662. Hennes förtroliga förhållande till den eljest så flyktiga Kristina bibehöll sig, så länge hon lefde, och ännu efter drottningens tronafsägelse och bosättning i Rom, fortfor mellan dem en oafbruten brefväxling. 10. Sparre, Carl Larsson, krigare. Född 1627; den föregåendes bror. Redan i vaggan utnämndes S. till kapten vid hof- och lifregementet samt befordrades 1648 till major. 1649 öfverstlöjtnant och i två år senare kommendant i Halmstad, deltog han såsom öfverste i Carl X:s segertåg genom Polen och Danmark och förordnades 1659 till guvernör på Ösel. 1664 utnämndes han till generalmajor och öfverste vid Lifgardet till häst och fot samt anförtroddes i denna egenskap att bevaka hertig Adolf Johan, då denne blifvit uppkallad på Stockholms slott af rådet för att tvingas till att afstå från riksförmyndarskapet och riksmarsksämbetet, till hvilka ämbetens utöfvande han blifvit förordnad i Carl Gustafs testamente. Då hertigen, utan att bry sig därom, beredde sig att lämna slottet, lät S. utkalla folk från högvakten, som fattade hästarna i tyglarna och hejdade affärden. Rasande af förbittring, drog hertigen sitt svärd och ville med våld bana sig väg, men S. fattade tag i värjfästet och båda drogo i detsamma, tills fästet gick sönder. Ännu s. å. förordnades S. till guvernör öfver Västernorrland med underliggande lappmarker samt Jämtland och Härjedalen, blef 1668 generallöjtnant och insattes 1674 i den kommission, som skulle rannsaka öfver trolldomsväsendet. Sedan han 1675 blifvit befordrad till general och s. å. fått sig anförtrodt försvarsverket i Västernorrland, företog han under danska kriget 1678 ett tåg mot Trondhjem, men måste vända tillbaka på några mils afstånd från staden, emedan han icke kunde föra med sig öfver fjällen tillräckligt stora kanoner för fästningens beskjutande. På återvägen öfver Rörås lät han förstöra därvarande kopparverk och ödelade alla trakter, han genomtågade. 1681 förordnades han till lagman öfver Västernorrland, Jämtland och Härjedalen, nedlade sina ämbeten 1691 och lärer aflidit 1699. Gift 1: 1650 med Maria Bååt och 2: 1659 med Katarina Lucia Minningerode från Tyskland. 11. Sparre, Ture Carlsson, krigare. Född på Sundbyholm i Södermanland d. 11 dec. 1654; den föreg. son. Vid aderton års ålder fick S. åtfölja sin farbroder, generalfälttygmästaren friherre Per Sparre, på hans beskickning till England och Holland, där han ingick i republikens tjänst och anförtroddes af prinsen af Oranien, sedermera konung Vilhelm III, fanan vid hans eget lifkompani. Han visade sig också snart väl förtjänt af detta förtroende. I slaget vid Senef d. 11 aug. 1674 lade han i dagen den mest beundransvärda tapperhet. Nedtrampad af ett kavalleriregemente och angripen af fem fientliga ryttare, behöll han prinsens fana, till dess han, med högra armen sönderskjuten; och genomborrad af flera värjstygn, kvarlämnades nästan död på valplatsen. Samma utomordentliga mod visade han två år senare vid belägringen af Maastricht, då han med storm intog en bastion, liksom 1677 i slaget vid Mont Cassel, där han med klokhet och skicklighet betäckte återtåget samt tog markis de Buron, som anförde en bataljon af franska gardet, till fånga. Året därefter befordrad till öfverstlöjtnant, utnämndes S. 1679 till öfverste samt återvände 1681 till Sverige, där han afled vid tjugunio års ålder d. 25 maj 1683. Få krigare torde hafva varit så ofta och illa blesserade som S. När han återkom till Sverige, var hela hans kropp öfvertäckt med ärr, ärofulla minnen af de strider, i hvilka han kämpat. Gift 1682 med grefvinnan Hedvig Lovisa Horn. 12. Sparre, Carl Gustaf, krigare, politiker. Född d. 1 juni 1688; den föreg. brorson. Föräldrar: majoren vid Östgöta kavalleri frih. Jakob Kasimir Sparre o. friherrinnan Brita Leijonhufvud. Utnämnd till fänrik 1704, deltog S. i de följande krigen och blef såsom regementskvartermästare vid Skaraborgs regemente tillfångatagen vid Pultava 1709. Han utväxlades likväl redan året därpå och befordrades 1711 till kapten vid Västmanlänningarna, hvarefter han 1716 utnämndes till major och öfverstlöjtnant, 1717 till generaladjutant och förordnades att följande året tjänstgöra såsom marskalk vid fredsunderhandlingarna på Åland. 1719 befordrad till öfverste, afgick han s. å. såsom envoyé till engelska hofvet, blef efter sin återkomst 1732 öfverste för Smålands kavalleri och s. å. kaptenlöjtnant vid Drabantkåren samt generalmajor. Förestod ännu en gång beskickningen i London och utnämndes 1737 till landshöfding i Nyköping. Vid riksdagen 1738 insattes han såsom en af de ifrigaste anhängarne af Hattpartiet -- med hvars chef, Carl Gyllenborg, han var befryndad såsom gift med dennes styf- och adoptivdotter, en infödd engelska -- i sekreta utskottet, där han var en af de käckaste att yrka på rådets afsättning och förorda ryska kriget.