hufvudstaden ett arbetshus, lät anlägga flera nya gator, uppföra bron mellan Riddarholmen och Riddarhustorget och påbörja anläggningen af Norrbro. Gustaf I:s stod restes, Brunkeberg planerades och började bebyggas, södra delen af Blasieholmen förändrades till en god hamn, operahuset, packhuset och slaktarhusen fullbordades och järnvågen utvidgades, vid Danviken uppstod ett nytt hospital, fängelseinrättningarna förbättrades o. s. v. Under frihetstidens senare skede uppträdde S. å riddarhuset som en af Hattpartiets främsta män och hade plats i sekreta utskottet vid 1755, 1769 och 1771 års riksdagar. Riksråd 1775, innehade han detta ämbete, tills rådsvärdigheten 1789 upphäfdes. Såsom riksråd förenade han i sin person en krigs- och sjöministers vidsträckta myndighet, bidrog till att rikets fästningar, förråd och tyghus vunno i styrka och utredning, verkade för skärgårdsflottans uppkomst och örlogsflottans förkofran m. m. 1778 förordnades han till ordförande i general-assistans-kontoret samt därefter till ordförande i direktionen för Strömsholms kanal- och slussbyggnader, hvilket verk länge skall hedra hans minne och vittna om hans patriotiska nit. Hans befattning med krigsväsendet upphörde emellertid, då han 1783 fick åtfölja Gustaf III på dennes utländska resa och då åt konungagunstlingen J. K. Toll uppdrogs ledamotskap i beredningen för iståndsättandet af försvarsverket till lands och sjöss och bemyndigande att öfvervaka beredningens befallningar i allt, som rörde landtförsvaret. På grund af sin samhällsställning kallades S. till ledamot af Vet.-akad., Målare- och bildh.-akad. m. fl. andra för andlig kultur verkande samfund och blef 1783 kansler för Åbo akademi. Död i Stockholm d. 28 juni 1791. Såsom ett erkännande af hans utmärkta förtjänster om hufvudstaden uppreste Stockholms borgerskap på börsen hans bild i marmor och lät öfver honom prägla en minnesspenning. Gift 1756 med grefvinnan Ulrika Strömfelt. Friherrliga ätten Franc-Sparre. 15. Sparre, Bengt Erland Franc, fortifikationsofficer. Född d. 14 mars 1774; ättling i sjätte led af S. 2. Föräldrar: kaptenen vid Södermanlands regemente Gabriel Sparre och Maria Vendela Ulfsparre. S. utnämndes redan vid elfva års ålder till fänrik vid Södermanlands regemente och blef 1793 fortifikationsofficer. På denna bana, där han sedan vann så mycken utmärkelse, kvardröjde han såsom yngling blott i trenne år. Därefter upptog stabstjänstgöring nästan all hans tid i tio år, under hvilka han utnämndes till stabsadjutant 1796, till kapten vid Björneborgs regemente 1799 samt till öfveradjutant och major i armén 1801. Två år senare företog han på allmän bekostnad en utländsk resa för att studera fortifikationsväsendet och besökte därunder de förnämsta fästningar i preussiska och österrikiska staterna samt gjorde en utflykt till Schweiz för att taga kännedom om de olika arméernas marscher och ställningar under den där nyss förut utkämpade striden mellan fransmännen och ryssarna. Efter sin återkomst förordnades han till generaladjutant af flygeln, blef 1806 öfverstlöjtnant vid pommerska fortifikationen, utnämndes 1812 till chef för ingeniörkåren och blef året därefter generalmajor. Under tyska fälttåget förde han befälet öfver den af fortifikations- och fältmätningsbrigaderna sammansatta ingeniörkåren och utmärkte sig för insikter och duglighet. Han deltog sedermera i norska fälttåget och återgick efter krigets slut till befälet öfver ingeniörkåren. Utom i sin militära befattning användes han under den följande tiden i flera allmänna värf. Var vid 1823 års riksdag ordförande i det särskilda utskott, som hade att granska organisationen af rikets styrelseverk, blef 1824 ordförande i direktionen öfver arméns pensionskassa, vid 1829--30 årens riksdag ordförande i bankoutskottet och efter grefve Platen ordförande i Göta kanaldirektion, hvilken befattning han innehade till 1833, blef 1832 tillförordnad president i Krigskollegium o. s. v. Äfven andra utmärkelser tilldelades honom välförtjänt. Sålunda utnämndes han 1815 till friherre, då han antog namnet Franc-Sparre, med afseende på ett fideikommiss, som han ärft efter adliga ätten Franc, blef 1826 generallöjtnant, 1833 grefve, i hvilken egenskap han dock aldrig introducerades, styresman af Krigsvet. akad., led. af Vet. akad. Död d. 20 aug. 1837. Med stora kunskapar och ett outtröttligt nit arbetade S. med framgång på höjandet af ingeniörsväsendet i vårt land, hvilket råkat på förfall, och utförde för öfrigt flera ganska viktiga och svåra värf. Med små anslag åstadkom han sådana arbeten som anläggningen af Karlsborgs fästning, hvartill planen af honom på konungens befallning uppgjordes 1819, uppförandet af de nya befästningarna på Kungsholmen utanför Karlskrona, arbeten för Stockholms befästande åt landsidan, hvilka arbeten dock af bristande tillgång på medel måste afbrytas, o. s. v. Göta kanal blef, under det han var ordförande i direktionen, fullbordad och till en stor del äfven anläggningen af Motala mekaniska verkstad. S. kan äfven sägas vara den egentliga upphofsmannen till det 1837 stiftade Svenska nykterhetssällskapet. Gift 1812 med Johanna Hedvig Vilhelmina Bernhard. Grefliga ätten Sparre af Sundby. 16. Sparre, Erik Axelsson, krigare. Född d. 15 juli 1665; sonsons son af S. 2 och son af landshöfdingen, frih. Axel Carlsson Sparre och Margareta Oxenstierna. Ingick vid aderton års ålder i fransk krigstjänst såsom fänrik vid Königsmarkska regementet och blef kapten vid samma kår 1688. Efter flera under fälttåget i Italien aflagda tapperhetsprof, utnämndes han strax efter slaget vid Maastricht till major, befordrades 1694 till öfverste och 1701 till brigadier vid Royal Suédois, som sedan efter honom någon tid kallades Sparreska regementet. År 1703 lämnade han Frankrike och inställde sig