historia, af Fysiografiska samfundet i Lund, af det Norska videnskabs-selskab i Throndhjem m. fl. I några af dessa samfund var han hedersledamot samt promoverades till juris hedersdoktor i Lund 1868 och till fil. hedersdoktor i Köpenhamn 1879. Serafimerriddare blef han 1850. Död i Stockholm d. 26 april 1886. Gift 1830 med grefvinnan Sophia Bonde af Björnö. 21. Sparre, Erik Josias, ämbetsman, politiker. Född i Gäfle d. 2 mars 1816; den föreg. syssling. Föräldrar: landshöfdingen öfver Gäfleborgs län, grefve Erik Sparre och Ulla Montgomery. Student i Uppsala 1833, promoverades S. tre år senare till filosofie magister och afslutade sina universitetsstudier med juris utriusque kand. ex. 1840. Sedan han några år tjänstgjort i Svea hofrätt och innehaft åtskilliga domareförordnanden samt under utländska resor ytterligare fullkomnat sin bildning, blef han 1849 adjungerad ledamot af Svea hofrätt, befordrades 1850 till assessor och utnämndes 1858 till landshöfding i Älfsborgs län. Genom sin börd ledamot af riddarhuset, deltog han verksamt å den konservativa sidan i alla ståndsriksdagar 1844--66. Efter det nya riksdagsskickets införande representerade han 1867--69 sitt län i Första kammaren och 1870--86 Vänersborg och Åmål i Andra kammaren. Under sin långa riksdagsmannabana var han allt ifrån 1848--77, endast med undantag af riksdagen 1873, ledamot och tillika vid alla dessa riksdagar, utom den första, ordf. i lagutskottet. Där liksom i riksdagens plena förfäktade han i allmänhet utprägladt konservativa åsikter. Själffallet en af de häftigaste motståndarne på riddarhuset till det af regeringen 1863 framlagda representationsförslaget, deltog han dock med lif och lust i den omdanade riksdagens verksamhet, den han af alla krafter sökte hindra från att glida in i efter hans mening riksfarliga riktningar. Få och obetydliga voro de steg på de sociala och politiska reformernas bana, om hvilka han ville vara med. Själf ansåg han emellertid sitt motstånd mot sådana förestafvadt af en demokratisk, att icke säga socialistisk, syn på samhällsförhållandena. Det kan synas underligt, att en man med S:s obestridliga förmåga aldrig lyckades vinna en plats vid konungens rådsbord. Men att han därifrån utestängdes, berodde utan tvifvel delvis däraf, att hans personliga anseende undergräfdes genom ett par rättegångar, hvari hans alltför långt drifna månhet om egna ekonomiska fördelar invecklat honom. Hans omfattande juridiska kunskaper togos emellertid, äfven sedan han inträdt på den administrativa förvaltningens område, i anspråk för offentliga värf, i det han var utsedd till ordförande i flera af de under årens lopp tillsatta lagkommittéer. Såsom länsstyresman »har han, hvad en landshöfding bör göra, förenat skilda krafter till liflig samverkan, sporrat företagsamheten, uppgjort en mångfald förslag, fört många af dem igenom, föregått med föredöme af oförtröttadt arbete och uppoffrande nit; befrämjat odlingen på olika områden, i högre och lägre skolor, i jordbruk och allmogehem, i väfstugor och verkstäder. Han har för öfrigt ej blott fäst sitt namn vid, utan i verkligheten utgjort driffjädern för åstadkommande af många storartade arbeten, järnvägar, kanaler m. fl. andra företag.» Äfven som författare uppträdde han med ett par arbeten: Om penitentiärsystem och kriminallagstiftning 2 del. 1847, samt Om den skandinaviska frågan 1862. Död d. 17 juni 1886 genom följderna af en olyckshändelse. Gift 1851 med sin kusin, grefvinnan Lovisa Ottiliana Sparre. 22. Sparre, Per Ambjörn, mekaniker. Född i Karlskrona d. 10 juli 1828; son af S. 19. Redan som gosse visade S. utmärkta anlag för mekaniska sysselsättningar och ingick, efter i Uppsala aflagd studentexamen, som elev vid Motala mekaniska verkstad, där han under Carlsund och Ollman hade ett gynnsamt tillfälle att utbilda sin medfödda fallenhet. Under några års vistelse i Stockholm gjorde han sig bemärkt för flera sinnrika uppfinningar. Bland dem må nämnas ett nytt slags sedeltryck, hvarom han inlämnade förslag till riksbanken, samt en maskin för tryckning af breffrimärken, som kom till långvarig användning. Sedan S. 1861 lämnat fäderneslandet, har han där tid efter annan uttagit patent på nya uppfinningar såsom en pneumatisk apparat för kommunikation inom fartyg, hotell och andra större lokaler, en elektrisk ringledning för samma ändamål, o. s. v. Gift 1862 med Teresita Barbavara från Italien. 23. Sparre, Nils Gustaf Alexander, landthushållare, politiker. Född på Almnäs i Västergötland d. 31 maj 1834; brorson till S. 20. Föräldrar: öfverstekammarherren, grefve Johan Alexander Artemis Sparre och Sofia Adelaide Rosalie Anker (från Norge). S. ingick till en början å den militära banan och utnämndes 1853 till underlöjtnant vid Lifgardet till häst, där han 1855 befordrades till löjtnant och 1859 till ryttmästare. Redan 1861 lämnade emellertid S., som föregående år äfven erhållit kammarherretitel, krigstjänsten, för att helt ägna sig åt skötseln af fädernegården Almnäs i Skaraborgs län, hvilken han ägde till 1885. Med stort intresse deltog han äfven i provinsens allmänna angelägenheter och var 1863--72, 1876--83 och 1897--1904 en inflytelserik ledamot af dess landsting samt 1870, 1872 och 1876--83 dess vice ordförande. S., hvilken som ledamot af ridderskapet och adeln deltagit i 1862--63 och 1865--66 års riksdagar, invaldes 1870 af Skaraborgs läns landsting i Första kammaren, där han sedermera alltjämt haft plats, från 1889 på Västernorrlandsbänken, sedan han på grund af sin frihandelsvänlighet uteslutits af sin gamla valkorporation. S. kom snart att spela en betydande parlamentarisk roll. Efter att 1872--74 haft plats i bevillningsutskottet, insattes han 1875 i statsutskottet, som han sedermera oafbrutet