elev vid Fria konsternas akademi, erhöll S. där handledning af Hillerström och fick mottaga flera belöningar. 1788 gjorde han på ett ostindiska kompaniets skepp en resa till Kina och lärde sig där konsten att måla på glas. Efter sin hemkomst begynte han att med ifver sysselsätta sig med miniatyrmålning och kallades 1794 till agré vid Konstakademien. Lockad af sin landsman Lafrensens framgångar i Frankrike, begaf han sig 1796 till Paris och utvecklade under en längre tids vistelse därstädes de egenskaper, hvilka sedan gjorde honom så utmärkt såsom miniatyrmålare, att han icke långt efter sin hemkomst förvärfvat sig anseende såsom den främsta inom antydda konstfack i Sverige. 1806 kallades han till ledamot af akademien, blef 1805 vice och 1810 ordinarie professor vid densamma samt innehade denna lärareplats till inemot sin död i Stockholm d. 31 mars 1828. -- »Älskligare och behagligare porträtt har ingen svensk målat, och en mer glänsande teknik än hans torde högst få miniatyrister inom hela Europa kunna förete. Där finns blomstrande och dock harmonisk färg, bred och dock vårdad penselföring, liflighet och måtta i den lyckligaste förening i dessa små förtrollande bilder, som S. skapat på en elfenbensskifva, knappt större än ett ägg i genomskärning.» Emellertid bör anmärkas, att han icke sällan utförde sina miniatyrporträtt i ett för dylika ovanligt stort format. -- Alstren af hans pensel förekomma i Sverige tämligen talrikt. I nationalmuseum i Stockholm finnes af honom ett porträtt af drottning Hedvig Elisabet Charlotta, och i Konstakademien hans själfporträtt. Några af hans bilder finnas graverade af Åkerlund m. fl. -- Ogift. Sparrman, Anders, naturforskare. Född i Uppland d. 27 febr. 1748. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Erik Sparrman och Brita Högbom. -- Under S:s vistelse vid universitetet i Uppsala väcktes hans håg för naturens studium genom Linnés föreläsningar och inom kort blef han en af dennes mest värderade lärjungar. -- Hans insikter i naturalhistorien ansågos snart så utmärkta, att han vid sjutton års ålder 1765 fick åtfölja ett fartyg till Ostindien såsom skeppsläkare. Hemkommen till Sverige 1767, inskrefs han 1768 såsom elev i kirurgiska societeten och undergick två år senare det teoretiska förhöret i medicinen. Under den nyssnämnda resan hade hans skeppskapten, Ekeberg, som själf var en skicklig idkare af naturvetenskaperna, vid ett besök på Goda Hoppsudden utverkat sig myndigheternas tillåtelse att få ditskicka en svensk naturforskare. S. som blef erbjuden och emottog anbudet, erhöll af ostindiska kompaniet fri resa och afseglade i januari 1772 från Göteborg till Kap, dit han anlände i april månad s. å. Här sysselsatte han sig oafbrutet med insamling och beskrifvande af naturföremål till november, då han i sällskap med de bekanta engelska resandena professor Forster och kapten Cook fick företaga en färd mot sydpolstrakterna. Denna geografiska forskningsexpedition tillryggalade 60,000 engelska sjömil och återkom till Kap 1775. Från Kapkolonien gjorde han en några månaders utflykt till hottentotternas och kaffrernas land, återvände därifrån med en rik skörd af naturalster till Kapstaden i april 1776 samt begaf sig genast på hemväg till Sverige. Ännu s. å. reste han öfver till England för att med tillhjälp af därvarande samlingar bestämma och beskrifva en del af sina afrikanska fynd. Under tiden hade han frånvarande promoverats till medicine doktor i Uppsala 1775 och 1776 blifvit inkallad till led. af Vet.-akad., för hvars naturhistoriska samlingar han förordnades till intendent 1780. Sju år senare företog han i sällskap med svenskarna Arrhenius och Wadström åter en resa till Afrika för att, enligt Gustaf III:s befallning, utse någon lämplig plats för en svensk koloni på Afrikas fastland. Då ändamålet med expeditionen förfelades, återvände han 1788 till Paris, hvarifrån han, efter ett kort besök i England, återkom till Sverige s. å. -- 1781 hade S. blifvit utnämnd till histor. natural. professor och förordnades 1790 till assessor i Collegium medicum. På sin ålderdom åtog han sig fattigläkarebefattningen i Klara församling i Stockholm och skötte denna en längre tid. Död i nämnda stad den 9 aug. 1820. -- Vida berömd för sina vidsträckta kunskaper såsom naturforskare, kallades han till medlem af lärda sällskap både i och utom landet samt fick sitt namn bevaradt i de vetenskapliga benämningarna på flera naturföremål, däribland växtsläktet Sparrmannia. Af det stora antalet skrifter, han utgifvit, må här endast nämnas: Den illustrerade Resa till Goda Hoppsudden, södra polkretsen och omkring jordklotet, samt omkring Hottentott- och Kafferlandet åren 1772--76, 2 del. 1783--1818, Museum Carlsonianum, 4 fasc. 1786--89, med illum. fig. och Svensk Ornitologi, med efter naturen kolorerade teckningar, 10 häften 1806--07. Dessutom en mängd tal och afhandlingar i Vet.-akad. Handl., öfversättningar af främmande arbeten i kemi och naturalhistoria m. m. Spegel, Haqvin, ärkebiskop, språkforskare, psalmist. Född i Ronneby i Bleking d. 14 juni 1645. Tillhörde en gammal Smålandssläkt, hvars stamfader på 1400-talet, hade sitt hemvist på gården Spegla och som af detta ställe tagit sitt namn. Föräldrar: handelsmannen Daniel Haqvinsson Spegel och Margareta Fischer, hvars föräldrar voro tyskar, som för sin religions skull måst flytta från Westfalen. -- S. förlorade tidigt sina föräldrar, men genom fränders hjälpsamhet sattes han 1658 i tillfälle att idka skolstudier i Lund, där han efter fyra år, 1662, blef student. -- För sin vetenskapliga utbildning besökte han därefter Greifswald, Leipzig, Wittenberg och Köpenhamn samt fick anställning såsom lärare hos dåvarande borggrefven i Malmö, G. Ehrenberg.