upphjälpande af deras näringar. Likväl ansågo många, att resan endast var ett påhitt af Carl XI för att skilja de tre inflytelserika männen från adeln under den påföljande riksdagen, då envåldsregeringen infördes. Sedan S. 1683 blifvit befordrad till general vid infanteriet, förordnades han till generalguvernör öfver Ingermanland, Karelen och Kexholms län, upptogs 1687 bland de kungliga råden, samt upphöjdes s. å. till grefve. 1690 fick han af Carl XI emottaga fältmarskalksstafven. Död i Narva den 22 sept. 1691. Gift 1: 1661 med Ingeborg Lilliehöök; 2: 1676 med friherrinnan Kristina Horn och 3: 1694 med Märta Fleming. Spole, Anders, matematiker. Född i Barnarps socken af Småland d. 10 juli 1630. Föräldrar: bergsmannen Peder Andersson och Gunila Pedersdotter. Sina akademiska studier begynte S. 1652 i Greifswald och fortsatte dem 1655--63 vid universitetet i Uppsala, hvarefter han, såsom lärare för tre friherrar Sjöblad, 1664--67 företog vidsträckta studieresor genom England, Holland, Italien och Frankrike. Efter sin hemkomst mottog han 1667 kallelse att vara matheseos professor »Ptolemaicus» vid det nyinrättade universitetet i Lund och innehade denna lärareplats till akademiens upplösning genom kriget 1676. Vid danskarnas infall i Skåne sistnämnda år erhöll han Carl XI:s befallning att skyndsamt underrätta generalguvernören i Halmstad om fiendens krigsoperationer men blef under vägen dit öfverfallen af ett band snapphanar, från hvilka han endast kunde rädda sig genom att lämna sin vagn i sticket. På anmodan af grefve Pontus De la Gardie, som förde befälet i Småland, förstärkte han medelst pallisader befästningarna kring Jönköpings slott samt gaf ritning till en skans, som uppfördes på småländska gränsen. Sedan han under krigets fortgång på flera andra sätt deltagit i fosterlandets försvar och mången gång varit i den yttersta lifsfara, erhöll han till lön för sin trohet fullmakt på häradshöfdingesysslan i Sunnerbo härad, hvilken han 1689 utbytte mot matematiska professuren i Uppsala. Han innehade denna lärostol sedan under hela sin återstående lefnad, och afled i Uppsala d. 1 aug. 1699. Medan han ännu var professer i Lund, biträdde han den franska astronomen Picard med dennes astronomiska iakttagelser och gjorde sedermera tillsammans med J. Billberg 1695 en resa till Torneå äfven i astronomiskt ändamål. I besittning af stor lärdom och isynnerhet med utmärkta insikter i sin fackvetenskap, ägnade han sig oförtrutet åt den akademiska ungdomens undervisning samt var en af de mest framstående universitetslärarna på sin tid. Gift 1669 med Märta Lindelius. Deras söner blefvo adlade med namnet Rosenborg. Spongberg, Johan, universitetslärare, filolog. Född i Stockholm d. 21 aug. 1800. Föräldrar: handlanden Paul Johan Spongberg och Anna Katarina Åberg. I Uppsala, där S. blef student 1816, stärktes hans redan förut väckta håg för klassiska studier genom umgänge med den utmärkte, tidigt bortgångne docenten A. Södermark. Af ekonomiska skäl måste han likväl af bryta sin akademiska kurs samt uppehöll sig i mer än tio år med privatundervisning. Sedan han 1828 fått återtaga och sedan ostördt fortsätta sina gradualstudier, promoverades han 1830 till fil. magister. Förordnad 1833 till docent i filosofiska fakulteten, gjorde han 1833--34 en utländsk studieresa, under hvilken han hufvudsakligen uppehöll sig i Berlin och Leipzig, samt afhörde på det förra stället Boeckhs och Zumpts och på det senare Gottfr. Hermanns föreläsningar, hvarjämte han i Leipzig tog enskild undervisning af Rosenmüller. Då han under sin frånvaro, ehuru utan framgång, sökt den grekiska professuren i Uppsala, måste han 1835--38 återtaga sitt privatlärarekall samt fick under tiden tillfälle att 1836 göra en ny resa till utlandet, därunder han åter besökte Berlin och Leipzig, hvarjämte han längre tider uppehöll sig i Jena och Paris. Utnämnd 1837 till e. o. adjunkt i Uppsala, förestod han under hösten 1840 eloquent. lektoratet vid Stockholms gymnasium samt 1842 professuren i grekiska litteraturen i Uppsala och befordrades sistnämnda år till ord. adjunkt i grekiska språket. 1848 förordnades han till e. o. professor, då han erhöll såsom löneförbättring ur d. v. universitetskansleren kronprinsen Carls privatkassa ett årligt anslag, som uppbars, tills han vann ordinarie befordran. Sedan han ännu en gång förestått grekiska professuren 1851, utnämndes han 1853 till professor i grekiska språket och litteraturen samt innehade denna lärostol, tills han på grund af en ögonåkomma måste taga afsked 1874. Död i Uppsala d. 25 april 1888. Utrustad med sällsynt filologisk lärdom, synnerligen i grekiska språket, verkade S. för sin vetenskap mer såsom akademisk föreläsare än såsom författare. Han var ock gent emot den nyare tidens riktning städse en ifrig försvarare af de klassiska studierna och förfäktade sina åsikter i detta såväl som i andra stycken med en originalitet, som för öfrigt präglade hela hans personlighet. Ogift. Sprengtporten. Öfverstlöjtnanten Volmar Jakob Rolandt, hvilken uppgifves varit född i Livland och dog 1689, adlades 1661, då han till åminnelse af någon krigsbedrift antog namnet Sprengtport, hvilket förändrades till Sprengtporten, när ätten 1766 erhöll friherrlig värdighet. Den utgick på manssidan 1875. 1. Sprengtporten, Johan Vilhelm, krigare. Född d. 11 febr. 1720 i Tobolsk, där fadern, dåv. löjtnanten, sedermera majoren Magnus Vilhelm Sprengtport -- känd som en af de mest stridslystna Hattarne vid 1738 års riksdag -- då var rysk krigsfånge och hvarest hustrun Anna Margareta Amnorin delade mannens fångenskap. När föräldrarna 1722 fått lämna Sibirien, kvarstannade de i Nyland, där sonen utnämndes till bataljonsadjutant, hvarefter han 1741 blef fänrik vid Lifgardet. När fadern 1744 aflidit, ingick S. i fransk tjänst, hvarunder han 1746 deltog