Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sperling, Göran - Spole, Anders - Spongberg, Johan - Sprengtporten - 1. Sprengtporten, Johan Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphjälpande af deras näringar. Likväl ansågo många, att resan
endast var ett påhitt af Carl XI för att skilja
de tre inflytelserika männen från adeln under
den påföljande riksdagen, då envåldsregeringen
infördes.
Sedan S. 1683 blifvit befordrad till
general vid infanteriet, förordnades han till
generalguvernör öfver Ingermanland, Karelen och
Kexholms län, upptogs 1687 bland de kungliga råden,
samt upphöjdes s. å. till grefve. 1690 fick han af
Carl XI emottaga fältmarskalksstafven. Död i Narva den
22 sept. 1691.
Gift 1: 1661 med Ingeborg Lilliehöök;
2: 1676 med friherrinnan Kristina Horn och 3: 1694
med Märta Fleming.
Spole, Anders, matematiker. Född i Barnarps socken af
Småland d. 10 juli 1630. Föräldrar: bergsmannen Peder
Andersson och Gunila Pedersdotter.
Sina akademiska studier begynte S. 1652 i Greifswald
och fortsatte dem 1655–63 vid universitetet i
Uppsala, hvarefter han, såsom
lärare för tre friherrar Sjöblad, 1664–67 företog
vidsträckta studieresor genom England, Holland,
Italien och Frankrike. Efter sin hemkomst mottog
han 1667 kallelse att vara matheseos professor
»Ptolemaicus» vid det nyinrättade universitetet i
Lund och innehade denna lärareplats till akademiens
upplösning genom kriget 1676. Vid danskarnas infall
i Skåne sistnämnda år erhöll han Carl XI:s befallning
att skyndsamt underrätta generalguvernören i Halmstad
om fiendens krigsoperationer men blef under vägen
dit öfverfallen af ett band snapphanar, från hvilka
han endast kunde rädda sig genom att lämna sin vagn
i sticket. På anmodan af grefve Pontus De la Gardie,
som förde befälet i Småland, förstärkte han medelst
pallisader befästningarna kring Jönköpings slott
samt gaf ritning till en skans, som uppfördes på
småländska gränsen. Sedan han under krigets fortgång
på flera andra sätt deltagit i fosterlandets försvar
och mången gång varit i den yttersta lifsfara,
erhöll han till lön för sin trohet fullmakt på
häradshöfdingesysslan i Sunnerbo härad, hvilken han
1689 utbytte mot matematiska professuren i Uppsala.
Han innehade denna lärostol sedan under hela
sin återstående lefnad, och afled i Uppsala d. 1
aug. 1699. Medan han ännu var professer i Lund,
biträdde han den franska astronomen Picard med
dennes astronomiska iakttagelser och gjorde sedermera
tillsammans med J. Billberg 1695 en resa till Torneå
äfven i astronomiskt ändamål. I besittning af stor
lärdom och isynnerhet med utmärkta insikter i sin
fackvetenskap, ägnade han sig oförtrutet åt den
akademiska ungdomens undervisning samt var en af de
mest framstående universitetslärarna på sin tid.
Gift 1669 med Märta Lindelius. Deras söner blefvo
adlade med namnet Rosenborg.
Spongberg, Johan, universitetslärare, filolog. Född i
Stockholm d. 21 aug. 1800. Föräldrar: handlanden Paul
Johan Spongberg och Anna Katarina Åberg.
I Uppsala, där S. blef student 1816,
stärktes hans redan förut väckta håg för
klassiska studier genom umgänge med den utmärkte,
tidigt bortgångne docenten A. Södermark. Af ekonomiska
skäl måste han likväl af bryta sin akademiska
kurs samt uppehöll sig i mer än tio år med
privatundervisning. Sedan han 1828 fått återtaga
och sedan ostördt fortsätta sina gradualstudier,
promoverades han 1830 till fil. magister. Förordnad
1833 till docent i filosofiska fakulteten, gjorde
han 1833–34 en utländsk studieresa, under hvilken
han hufvudsakligen uppehöll sig i Berlin och Leipzig,
samt afhörde på det förra stället Boeckhs och Zumpts
och på det senare Gottfr. Hermanns föreläsningar,
hvarjämte han i Leipzig tog enskild undervisning af
Rosenmüller. Då han under sin frånvaro, ehuru utan
framgång, sökt den grekiska professuren i Uppsala,
måste han 1835–38 återtaga sitt privatlärarekall samt
fick under tiden tillfälle att 1836 göra en ny resa
till utlandet, därunder han åter besökte Berlin och
Leipzig, hvarjämte han längre tider uppehöll sig
i Jena och Paris. Utnämnd 1837 till e. o. adjunkt
i Uppsala, förestod han under hösten 1840
eloquent. lektoratet vid Stockholms gymnasium samt
1842 professuren i grekiska litteraturen i Uppsala
och befordrades sistnämnda år till ord. adjunkt
i grekiska språket. 1848 förordnades han till
e. o. professor, då han erhöll såsom löneförbättring
ur d. v. universitetskansleren kronprinsen Carls
privatkassa ett årligt anslag, som uppbars, tills
han vann ordinarie befordran. Sedan han ännu en
gång förestått grekiska professuren 1851, utnämndes
han 1853 till professor i grekiska språket och
litteraturen samt innehade denna lärostol, tills han
på grund af en ögonåkomma måste taga afsked 1874. Död
i Uppsala d. 25 april 1888. Utrustad med sällsynt
filologisk lärdom, synnerligen i grekiska språket,
verkade S. för sin vetenskap mer såsom akademisk
föreläsare än såsom författare. Han var ock gent emot
den nyare tidens riktning städse en ifrig försvarare
af de klassiska studierna och förfäktade sina åsikter
i detta såväl som i andra stycken med en originalitet,
som för öfrigt präglade hela hans personlighet.
Ogift.
Sprengtporten. Öfverstlöjtnanten Volmar Jakob
Rolandt, hvilken uppgifves varit född i Livland och
dog 1689, adlades 1661, då han till åminnelse af
någon krigsbedrift antog namnet Sprengtport, hvilket
förändrades till Sprengtporten, när ätten 1766 erhöll
friherrlig värdighet. Den utgick på manssidan 1875.
1. Sprengtporten, Johan Vilhelm, krigare. Född d. 11
febr. 1720 i Tobolsk, där fadern, dåv. löjtnanten,
sedermera majoren Magnus Vilhelm Sprengtport –
känd som en af de mest stridslystna Hattarne vid
1738 års riksdag – då var rysk krigsfånge och
hvarest hustrun Anna Margareta Amnorin delade
mannens fångenskap.
När föräldrarna 1722 fått
lämna Sibirien, kvarstannade de i Nyland, där sonen
utnämndes till bataljonsadjutant, hvarefter han 1741
blef fänrik vid Lifgardet. När fadern 1744 aflidit,
ingick S. i fransk tjänst, hvarunder han 1746 deltog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
