motståndare Tomas Plomgren. Så väl härför, som för sitt oroliga uppförande i allmänhet, inmanades han i häkte men blef i jan. 1746 ställd på fri fot. Efter riksdagens öppnande s. å. höll han dagligen fri taffel för ett tjugutal Mössor samt var för öfrigt noterad för att hafva hemliga förbindelser med ryska ministern o. s. v. Med anledning häraf häktades han åter 1747 men lyckades, sedan han suttit på högvakten några månader, att en kväll berusa sina väktare, hvarpå han, med den sofvande underofficerns hatt på hufvudet, skyndsamt lämnade rummet och sökte skydd i engelska ministerns hus. Han blef dock på anfordran utlämnad, dömdes för åtskilliga, dels verkliga, dels föregifna, förbrytelser till lifstids fästning och affördes till Marstrand i jan. 1748. Några år därefter, eller 1752, lyckades han i en öppen båt rymma från sitt fängelse och komma öfver till Jutland. Härifrån tog han vägen till Ryssland, där han blef väl emottagen och utnämndes till assessor i kommersekollegium i Petersburg. När Hattregeringen 1754 ingått försoning med Ryssland, fruktade han icke utan skäl att blifva utlämnad och begaf sig åter på flykten. Han irrade sedan omkring i Ukrain, Polen, Ungern, Österrike och Holland och stannade slutligen i England, där han förvärfvade ett visst anseende och betraktades såsom en af stödjepelarna för där varande svenska församling. Han ingick där äfven en nära bekantskap med Svedenborg och blef en af dennes anhängare och vänner. Hans dödsår är icke med säkerhet bekant: dock torde han ha aflidit något efter d. 20 okt. 1776. Staaff. Äldste kände stamfadern Ingemar lefde i slutet af 1500-talet. Efter Stafre by i Ljustorps socken i Medelpad antogs släktnamnet af hans sonson Erik, f. 1655 d. 1704 som kyrkoherde i Sunne i Jämtland. Staaff, Per, rättslärd. Född i Sala d. 7 nov. 1776.Föräldrar: bergshauptmannen Per Staaff och Kristina Elisabet Stockenström. S. blef efter i Uppsala 1794 aflagd kansliexamen e. o. kanslist i inrikes civilexpeditionen samt antogs 1795 till auskultant och e. o. notarie i Svea hofrätt. Året därefter, då han befordrades till kopist i förenämnda expedition, ingick han vid rådhus- och kämnersrätten i Stockholm. Började samtidigt härmed att åtaga sig enskilda juridiska uppdrag samt fortfor sedan att såsom sakförare och juridiskt ombud biträda rättssökande ur alla samhällsklasser, hvarvid han förvärfvade sig anseende såsom en af Sveriges skickligaste jurister på sin tid. Efter att ha blifvit befordrad till notarie vid Stockholms stads magistrat 1800, blef han 1807 adjungerad ledamot af rådhusrätten samt undfick 1810 advokatfiskals namn, heder och värdighet med tur och befordringsrätt. Vid lagkommitténs organisation 1811 förordnades han till en af dess ledamöter och fortfor i denna befattning till 1832, då kommittén efter slutadt arbete upplöstes. Nära vän och meningsfrände med J. G. Richert, lämnade han därvid denne sitt kraftiga stöd i arbetet för en tidsenlig lagreform, 1839 insattes han såsom led. i rikets allmänna ärendens beredning, sedan han fyra år förut undanbedt sig detta uppdrag. Död i Stockholm d. 21 juli 1846. Gift 1816 med Magdalena Öhman. Af hans söner gjorde sig den äldste, Per, född i Stockholm d. 21 febr. 1819 och död i Hudiksvall d. 23 dec. 1883, känd som en framstående jurist och riksdagsman. Student i Uppsala 1836, aflade han hofrättsexamen 1841 och utnämndes 1862 till häradshöfding i Norra Helsinglands domsaga. Vid riksdagarna 1859,1862 och 1865 ledamot af borgareståndet, där han räknades till den liberala sidan, tillhörde han sedermera Andra kammaren 1867--70,1873--75 och 1877--78. Han hade därvid plats i lagutskottet 1859 och 1862, i statsutskottet 1865, i konstitutionsutskottet 1867 och i bankoutskottet 1869 och 1870. I sin hemort beklädde han i flera år ordförandeplatsen i så väl Hudiksvalls stadsfullmäktige som Gäfleborgs läns landsting. Gift 1853 med Gustafva Wikström. 2. Staaff, Carl Theodor, porträttmålare. Född i Lill-Herrdals socken af Härjedalen d. 28 juni 1816; den föregåendes kusins son. Föräldrar: prosten Per Staaff och. Anna Johanna Vagelin. Då S. så som gosse visade anlag för teckning och målning, sattes han i handtverkslära hos en målare Göran Sundin, son till den af Schubert i hans »Resa genom Sverige» omtalade jämtländske kyrkomålaren med samma namn. Här blef honom emellertid snart stugan för trång, hvarför han 1831 begaf sig till Stockholm och ingick såsom elev vid konstakademien. Under det han här arbetade på att utbilda sig till historiemålare, framträdde allt klarare hans anlag för porträttmålning. Han beslöt således att uteslutande ägna sig åt denna konstriktning, inom hvilken han sedermera bragte sig upp till en betydande plats. Jämte Amalia Lindegren, Södermark och Troili var S. länge en af Sveriges mest eftersökta porträttmålare. Bland hans mer bekanta arbeten torde böra nämnas: Konung Oscar I, i hel figur i konungasalen på Drottningholm, porträtt af Konung Carl XV, af general Akrell i telegrafstyrelsens sessionsrum, Andre kammarens talman Asker, bröderna Gumælius i Örebro elementarläroverks solennitetsal, m. fl. Han har äfven verkat såsom illustratör. Mest bekanta bland dithörande arbeten äro hans särskildt utgifna Taflor till Fänrik Ståls sägner 1862--63. Plafonden i Järnkontorets hus vid Karl XIII:s torg är äfven hans verk. 1848 kallades han till agré af Fria konsternas akademi och blef 1856 ledamot af densamma. Död i Stockholm d. 3 maj 1880. Gift 1856 med Emilia (Emma) Holm. Sonen Erik, född d. 7 febr. 1860, student i Uppsala 1878, fil. lic. 1892, fil. doktor 1897 och lektor i latin och grekiska vid högre allmänna latinläroverket å Norrmalm i Stockholm sedan 1899, har gjort sig känd för bl. a. en talangfullt utförd öfversättning af Sofokles' skådespel Konung Oidipus.