3. Staaff, Albert Vilhelm, pedagog, teolog. Född i Stockholm d. 24 nov. 1821; son af S. 1. Student i Uppsala 1842, blef S. filosofie doktor därstädes 1851, hvarefter han ägnade sig åt pedagogisk verksamhet, å hvilket område han skördade stort erkännande. Adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm 1855, blef han lektor därstädes i svenska och tyska språken 1858 samt var samma läroverks rektor 1865--70. Prästvigd 1871, utnämndes han s. å. till kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm, där han verkade till sin död i Stockholm d. 23 jan. 1895. Teologie doktor 1877, gjorde sig S. högt uppskattad som själasörjare, tack vare sina goda predikogåfvor, sitt milda och humana väsen samt sitt för lidandet och nöden ömmande hjärta. Vid de af honom bevistade kyrkomötena 1883, 1888 och 1893 framträdde han som målsman för den moderata och förmedlande riktningen inom kyrkan. 1873--75 var han en af hufvudstadens representanter i Andra kammaren. Som författare har S. uppträdt med Om konfirmationens uppkomst och antagande i Sverige 1871, minnestal, predikningar m. m. och de efter hans död 1895 utgifna Dikter vid olika tillfällen. Gift 1856 med Fredrika Wilhelmina Schöne. 4. Staaf, Ferdinand Nathanael, militär, skriftställare. Född i Stockholm d. 7 juli 1823; den föregåendes bror. 1840 student i Uppsala, utnämndes S. vid nitton års ålder till underlöjtnant vid Svea artilleriregemente och befordrades till löjtnant 1849. Medan han 1850--54 skötte en extra lärarebefattning vid krigsakademien å Karlberg, tjänstgjorde han samtidigt 1852--53 i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition och förordnades till generalstabsofficer 1853. Utnämnd 1854 till ordinarie lärare i franska språket vid Karlberg, befordrades han 1857 till kapten vid regementet och 1878 till major, från hvilken befattning han erhöll afsked 1881. I armén befordrades S. 1862 till major, 1867 till öfverstelöjtnant och 1876 till öfverste. Han förordnades 1862 till militärattaché i Paris, på hvilken post han afled d. 19 nov. 1887. S. studerade med outtröttlig flit den franska litteraturen och utgaf det stora litteraturhistoriska verket La litterature française depuis la formation de la langue jusqu'à nos jours, 1865--73, hvilket antogs till läsebok i de franska skolorna. Gift 1: 1856 med Nathalia Charlotta Buchholz; 2: 1880 med Amélie d'Hermigny. 5. Staaf, Per Gustaf, publicist, dramaturg. Född i Stockholm d. 1 dec. 1856; den föreg. brorson och son af S. 3. Student i Uppsala 1874, aflade S. fil. kand.-examen därstädes 1880, hvarefter han ägnade sig åt journalistisk verksamhet. Helt anslutande sig till de idéer, som utmärkte 1880-talets »unga Sverige», gjorde sig S. först bemärkt utåt genom broschyren Det nya riket och dess författare 1882, hvari han entusiastiskt försvarade August Strindberg gentemot de angrepp, för hvilka denne blifvit föremål med anledning af nyssnämnda arbete. Efter att 1881--84 arbetat som riksdagsreferent i Stockholms Dagblad, ingick han sistnämnda år i den radikala tidningen Tidens redaktion, där hans kvicka och lekande penna hade tillfälle att göra sig gällande å såväl den allvarligt politiska som den kåserande afdelningen. Det blef dock snart klart, att sagda blads lifstid skulle blifva af kort varaktighet, och S. antog 1885 anbud att inträda i Stockholms Dagblad, där hans publicistiska mångsidighet togs i anspråk på skilda afdelningar, tills han vid nyåret 1893 öfvergick till Dagens Nyheter, som han tillhörde till sin genom en olyckshändelse timade död vid Schebo bruk d. 17 april 1903. Redan tidigt gjorde sig S. känd för de kvicka tillfällighetsalster, han i form af dikter, parodier, mindre »spex» m. m., såväl inom den trängre vänkretsen som tidningar och tidskrifter spridde omkring sig, ej sällan utmärkta af bitande anspelningar å dagens händelser. Den mest bekanta af dessa torde vara den i Ur Dagens Krönika 1886 införda Vid svenska akademiens hundraåriga minneshögtid, parodiskt nattstycke af Scævola den andre, en till Tegnérs bekanta sång af 1836 sig nära anslutande lyckad parodi. En samling af dessa efemära alster utgåfvos efter S:s död 1893 under titeln Satirer, med en lefnadsteckning af E. Rosenius. S:s hufvudintresse drogs så småningom åt teatern, om hvars betydelse som bildningsmedel han hade en hög föreställning och för hvars utveckling han verkade på mångfaldigt sätt, bl. a. som förträfflig öfversättare och en af sitt kall lifligt intresserad teaterkritiker. Denna sin uppgift var han som få vuxen, om han ock ej utan skäl förebråtts att väl mycket låtit sig bestämmas af sina sym- och antipatier. Själf uppträdde han som författare för teatern genom de af kvick och ledig dialog, säker dramatisk teknik och skarpt tecknade samhällstyper utmärkta pjäserna En sommarsaga 1887, Sveas fana 1888, Ett lysande parti 1891, Det stora förslaget 1896, m. fl., af hvilka i synnerhet de två förstnämnda ett ej ringa antal gånger gifvits å hufvudstadens scener. Särskildt i yngre år var S. lifligt intresserad af journalistiska yrkesangelägenheter och mottog åtskilliga bevis på sina kollegers vänskap och förtroende, bl. a. genom sekreterareskap vid 1884 och 1886 års publicistmöten i Stockholm och ordförandeskapet i Publicistklubben 1901--02. Ogift. 6. <B>Staaf, Karl Albert, jurist, politiker. Född i Stockholm d. 21 jan. 1860; den föregåendes bror. Efter vid Nya elementarskolan i Stockolm i dec. 1877 aflagd mogenhetsexamen inskrefs S. 1879 som student i Uppsala, där han 1883 aflade fil. kandidatexamen och 1887 hofrättsexamen. Lifligt intresserad af tidens frisinnade rörelser, var S.