Birsen. S. utnämndes 1706 till generalmajor, i hvilken egenskap han kommenderade vänstra flygeln af grefve Lewenhapts armé i slaget vid Liesna 1708 och hade s. å. en lycklig träffning med ryssarna vid öfvergången af Desnaströmmen. Fången med den öfriga hären vid Pultava, fördes han till Moskva och tvangs jämte sina olyckskamrater att gifva glans åt tsar Peters triumftåg. Först efter tolf års fångenskap återsåg han sitt fädernesland 1721, utnämndes 1722 till general, och blef på ett år, 1727, friherre, fältmarskalk, öfverbefälhafvare för finska armén samt öfverste och chef för Åbo läns regemente. Död i Åbo d. 29 augusti 1734. Gift 1696 med friherrinnan Margareta Elisabet Maidel. 2. Stackelberg, Carl Adam, krigare. Född omkr. 1670 på ön Ösel; son af landtrådet och kommendanten på samma ö Matthias Stackelberg (se ättöfversikten) och Ingeborg Grubbe. Efter att såsom yngling ha ingått vid Lifgardet, utnämndes S. 1687 till fänrik vid Österbottens regemente och hade redan avancerat till öfverstlöjtnant för en bataljon värfvadt infanteri, när han 1700 öfvergick med Carl XII till Livland. Under fortgången af Carls fälttåg deltog han i en mängd träffningar, fäktningar, fältslag och belägringar och uppförde sig öfver allt som ovanligt tapper krigare, hvarför konungen 1709 förordnade honom till kommendant på Dünamünde skans. Redan 1703 hade han blifvit utnämnd till öfverste för ett värfvadt regemente, befordrades 1710 till generalmajor och insattes 1712 till öfverkommendant i Stade, hvilken fästning han likväl s. å. efter ett hjältemodigt försvar måste uppgifva åt danskarna. Två år senare utnämndes han till öfverste för Wismarska infanteriet och upphöjdes till friherre, blef 1715 generallöjtnant och förordnades 1719 till guvernör på Ösel, hvilket ämbete han till följd af ryssarnas infall likväl ej kom att tillträda. Sedan han 1723 tagit afsked ur svenska krigstjänsten, återvände han till sina gods i Estland och afled där 1749. Gift 1: med en friherrinna Liwe, 2: med Hedvig Glodt von Jürgensburg; 3: med Ulrika Eleonora von Albedyl och 4: 1722 med grefvinnan Juliana Kristina Bonde. 3. Stackelberg, Wolter Reinhold, krigare. Född i Livland d. 20 oktober 1705; son till S. 1. Innan han ännu fyllt sexton år, erhöll S. fullmakt såsom fänrik vid lifregementet i Hessen och blef kapten vid samma kår 1733. När Stanislaus vid denna tid sökte återvinna Polens krona och utskickade jämväl i Sverige sökte värfva anhängare för hans sak, begaf sig S. i spetsen för hundra unga svenska officerare till Polen, där han genast utnämndes till pretendentens generaladjutant. Kort därefter blef han jämte sin herre instängd i Danzig af ryssarna och lyckades med möda rädda sig, innan staden föll i fiendens händer. Återkommen till Sverige, utnämndes han till korpral vid lifdrabantkåren 1735 och blef sedermera efter hvartannat: öfverste i armén 1747, öfverste vid adelsfanan 1750, generalmajor 1759 samt upphöjdes 1763 till grefve, befordrades 1766 till generallöjtnant och slutligen 1773 till general. Död på sin egendom Malma i Södermanland d. 29 okt. 1801. Gift 1: 1737 med grefvinnan Kristina Beata Taube och 2: 1756 med friherrinnan Ulrika Eleonora Ridderstolpe. 4. Stackelberg, Berndt Oskar, militär, riksdagsman, vitter författare. Född i Helsingborg d. 12 dec. 1824; sonsons sonson till S. 1. Föräldrar: landshöfdingen, frih. Göran Berndt Magnus Stackelberg och Charlotta Octavia Maria Lovisa Lind till Hageby. Efter att ha genomgått krigsskolan, utnämndes S. 1845 till sekundlöjtnant vid flottan, där han 1853 befordrades till premiärlöjtnant och 1858 till kaptenlöjtnant, efter att ett par år tjänstgjort å handelsfartyg. 1866 utnämnd till öfverstlöjtnant vid skärgårdsartilleriet, tjänstgjorde han 1869--74 som chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition och som ledamot i förvaltningen af sjöärendena 1875--77. 1873 befordrades han till kommendörkapten, 1878 till kommendör, 1882 till chef för marinförvaltningens militära afdelning och till ledamot af krigshofrätten, 1883 till chef för marinförvaltningen och 1886 till kontreamiral. Tillika togs S. i anspråk för arbetet i en mängd militära kommittéer, såsom i den af 1874 för sjöförsvarets ordnande på grundval af allmän värnplikt, i 1879 års kommitté för uppgörande af förslag till fartygstyper och i 1880--82 års stora sjöförsvarskommitté. S. var äfven lifligt intresserad af allmänna värf och deltog vid flera riksdagar under ståndsrepresentationens tid i riddarhusets förhandlingar samt valdes 1865 till statsrevisor, hvartill han ånyo kallades af Första kammaren 1878. Under riksdagarna 1879--87 företrädde han hufvudstaden i Andra kammaren, där han förvärfvade allmän aktning för det utmärkta, från allt partisinne fria, sätt hvarpå han häfdade sina moderat-frisinnade åsikter. Särskildt låg honom utvidgade rättigheter för kvinnan varmt om hjärtat, och han verkade i denna riktning äfven som ordf. i »Föreningen för gift kvinnas äganderätt» och genom sin dikt Träkol af Olof Stig 1870. Vid 1883 års riksdag tillhörde han försvarsutskottet. Af Stockholms stadsfullmäktige var han 1883--88 en intresserad medlem. Under sin sista tid plågad af sjuklighet, afled S., som 1887 tog afsked ur krigstjänsten, i närheten af Södertälje d. 4 sept. 1888, ogift. Han var sedan 1875 led. af Krigsvetenskapsakademien. Ogift. Stadling, Jonas Jonsson, journalist, författare. Född i Myssjö socken i Jämtland d. 12 nov. 1847. Föräldrar: hemmansägaren Jon Jönsson och Hedvig Stadling. S. genomgick Betelseminariet i Stockholm 1869--73, studerade i Uppsala 1875--76, i Genève och Manchester 1876--78, och företog