Louise Isabella von Haxthausen. Student i Uppsala 1842, deltog S. med lif och lust i tidens lifliga och glada studentlif, tillhörande »juvenalernas» sällskap, inom hvilket Wennerbergs »Gluntar» först sågo dagen med S. såsom ackompagnatör. Efter 1854 aflagd kansliexamen, beträdde han 1855 den diplomatiska banan såsom attaché vid svenska beskickningen i Paris och utnämndes året därefter till andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen. 1857 förordnades han till legationssekreterare vid kejserliga hofvet i Petersburg och blef 1859 legationssekreterare i Paris men hemkallades redan året därefter att öfvertaga befattningen såsom förste direktör vid k. maj:ts hofkapell och spektakter. Med gedigen musikalisk underbyggnad och ej ringa estetisk beläsenhet, var han fullt kvalificerad för den kinkiga befattningen och fyllde den på ett synnerligt tillfredsställande sätt. Utrymmet tillåter ej att här uppräkna de värderika stycken, som under hans teaterförvaltning införlifvades med den kungliga scenen. Ett minne från hans styrelsetid var Dramatiska teatern vid Kungsträdgården, som på hans förslag af konungen inköptes 1863 för att äfven till lokalen skilja den dramatiska och lyriska scenen från hvarandra. 1866 lämnade han sin direktörsplats vid teatern för att såsom ministerresident begifva sig till Madrid, till hvilken post han utnämnts redan 1865, hvarefter han 1868 utnämndes till svensk minister i Köpenhamn. En tilltagande sjuklighet tvang honom likväl snart att lämna sin ministerpost och återvända till Sverige, där han afled vid Södertelje badinrättning d. 22 juli 1871. Gift med den omtyckta sångerskan Vilhelmina Charlotta Gelhaar, i hennes första gifte. Stedt, Johan Axel, militär, politiker. Född d. 20 juli 1756. Föräldrar: kammarherren Claës Henrik Stedt och Carolina Simzon. Tidigt ingick S. å den militära banan och blef redan 1769 sekundadjutant vid Bohus dragonregemente, där han 1773 befordrades till löjtnant och 1775 till kapten. Förflyttad 1782 som major till Jönköpings regemente, inlämnade han på grund af missnöje med Gustaf III:s ryska krig 1788 sin afskedsansökan, hvilken under konungens stora missnöje beviljades. S. spelade därefter under de följande riksdagarna en framskjuten roll inom riddarhusoppositionen samt var ledamot af hemliga utskottet 1792 och 1800. Vid den sistnämnda riksdagen lyckades han genom sina dugande egenskaper göra sig så bemärkt af de styrande, att han 1801 förordnades till landshöfding i Jönköpings län. Död d. 7 april 1805. Gift 1783 med Ulrika Kristina Ehrenpreus. 1. Stéenhoff, Nicolaus Johan Cervin, präst, teolog, skriftställare. Född i Karlshamn d. 19 juni 1805. Föräldrar: handelsmannen Per Wandel Stéenhoff och Kristina Sofia Cervin. Student i Lund 1822, erhöll S. vid promotionen 1829 lagerkransen, hvarefter han tjänstgjorde såsom e. o. kanslist i krigsexpeditionen 1830--34. Han öfvergaf dock snart tjänstemannabanan och återvände till Lund, där han beredde sig för inträde i det andliga ståndet samt vigdes till präst 1836. Sedan han under en följd af år innehaft åtskilliga e. o. prästerliga beställningar i Lunds stift, utnämndes han 1854 till predikant vid cellfängelset i Karlshamn samt till slottspredikant på Frisholmen 1856, förordnades till svensk brunnspredikant i Karlsbad, erhöll teologie doktorsvärdighet vid universitetet i Erlangen 1862 samt utnämndes 1863 till kyrkoherde i Karlshamn. 1865 blef han prost öfver Bräkne och Listers kontrakt och var led. af flera lärda sällskap. Såsom teologisk skriftställare sökte han rikta vår litteratur med en mängd goda öfversättningar af främmande gedigna teologiska verk. Äfven på det vittra området har S. lämnat spår efter sig genom sina öfversättningar af Vittorio Alfieris sorgespel Filippo 1831, och Oehlenschlägers Starkodder 1833, genom smärre stycken på vers vid åtskilliga tillfällen o. s. v. Död i Karlshamn d. 7 jan. 1879. Gift 1850 med Fanny Louise Sockolowsky. 2. Stéenhoff, Helga Frideborg (Frida) Maria, född Wadström, författarinna. Född i Stockholm d. 11 dec. 1865; den föreg. sonhustru. Föräldrar: komministern Carl Bernhard Philonegros Wadström och Helga Westdahl. Fru S., som 1887 ingick äktenskap med sedermera stadsläkaren i Sundsvall Gotthilf Johan Wilhelm Stéenhoff, har gjort sig känd för sin af oppositionellt trots mot bestående samfundsförhållanden präglade författarverksamhet, af hvars alster må nämnas dramerna Lejonets unge 1896 och Sin nästas hustru 1898, berättelserna Det heliga arfvet 1903 och Öknen 1904, samt broschyrerna Feminismens moral 1903, Den reglementerade prostitutionen ur feministisk synpunkt 1904, och Humanitet och barnalstring 1905. Steffen, Gustaf Fredrik, publicist, nationalekonom. Född i Stockholm d. 4 maj 1864. Efter 1883 aflagd mogenhetsexamen studerade S. kemi vid tyska högskolor 1883--85 och var assistent för mineralanalys vid k. geologiska byrån i Berlin 1885--87. Hans hufvudintresse hade dock dragits åt sociala frågor och för att studera Englands sociala historia och där brännande socialpolitiska spörsmål antog S., som redan förut korresponderat till svenska tidningar, 1887 anbud från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning att vara dess korrespondent i London, i hvilken egenskap han verkade till 1897. Han höll äfven under denna tid nationalekonomiska föreläsningar i England. Han studerade sedermera 1897--1902 social historia i Florens, under hvilken tid han äfven var nämnda tidnings korrespondent, förvärfvade 1902 doktorsgraden i Rostock och blef 1903 professor i nationalekonomi och sociologi vid