Göteborgs högskola. Förutom genom sin mycket uppmärksammade publicistiska verksamhet, under hvilken han städse med vaket öga följde, hvad som å det offentliga lifvets skilda områden rörde sig omkring honom, har S. väckt uppmärksamhet genom först de mindre broschyrerna Den industriella arbetarfrågan 1889 och Normalarbetsdagen 1891 (båda intagna i Verdandis småskrifter), och sedermera de större fängslande essaysamlingarna Från det moderna England 1893, Britiska ströftåg 1895 och England som världsmakt och kulturmakt 1898, alla öfversatta till tyskan. Å det rent vetenskapliga området föreligger af S:s hand: Studier öfver lönesystemets historia i England, I-II 1895--99, Lönarbetaren och samhället 1900 och en betydligt omarbetad upplaga af förstnämnda verk Studien zur Geschichte der englischen Lohnarbeiter, I-III 1901--05. Senast har S. 1905 riktat vår litteratur med Sociala studier, försök till belysning af nutidens samhällsutveckling. Gift 1887 med Anna Oskara von Sydow. Steffen, Linus Richard, litteraturhistoriker. Född i Sunne förs. i Värmland d. 30 nov. 1862. Föräldrar: bruksinspektoren Nils Fredrik Eriksson och Sofia Kristina Larsson. Student i Uppsala 1883, blef S. därstädes fil. kandidat 1888. och fil. licentiat 1893. Efter att flera år hafva tjänstgjort vid de allmänna läroverken, förvärfvade han sig 1898 fil. doktorsgrad efter försvar af afhandlingen Enstrofig nordisk folklyrik i jämförande framställning och kallades s. å. till docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet. Efter att 1898--1900 varit föreståndare för Uppsala enskilda läroverk, utnämndes S. 1900 till lektor i modersmålet och filosofi vid Örebro läroverk. S. är en synnerligen flitig och framstående forskare å det litteraturhistoriska området. Bland hans arbeten må nämnas: Våra första reformationsskrifter och deras författare (i »Samlarens» extrahäfte) 1893, Outgifna dikter af C. M. Bellman med en inledning 1895, Anteckningar till Bellmansdiktens historia (i »Samlaren» 1895--96), Kort lärobok i psykologi (tills. med Ernst Carlson) 1895, Norska stev, samlade och utgifna med en inledning (i Sv. Landsmålen XV:1), Victor Hugo och hans strid mot Napoleon III 1900 (i Verdandis småskrifter), Svenska sagoböcker efter berättarens egna anteckningar: I. Gamla Maj-Lenas sagor, II Ur Mickels i Långhult sagobok 1902, Svensk litteraturhistoria för den högre elementarundervisningen 1904, Isländsk och fornsvensk litteratur i urval 1905, jämte en mängd smärre uppsatser i in- och utländska tidskrifter. S. har äfven varit lifligt verksam som populär föreläsare. Gift 1899 med Kerstin Starbäck, dotter af lektor C. G. Starbäck (se II: 514). Steinberg, Antonius von, krigare, drottning Kristinas gunstling. Född i Tyskland. Son af en Jakob von Steinberg, som tjänat under trettioåriga kriget och, ehuru tysk till börden, blifvit upptagen på svenska riddarhuset. Omkr. 1646 lär S. blifvit anställd i drottning Kristinas tjänst och befordrades efter några år till stallmästare. Han nämnes likväl icke i våra häfder förrän 1651, då han vid ett tillfälle räddade drottningen från att drunkna. Från denna stund befordrades han med förvånande, ehuru vid den tiden ingalunda sällsynt, hastighet. Omedelbart efter den nämnda händelsen befordrad till hofstallmästare samt 1653 till friherre och öfverste för Adelsfanan, erhöll han 1654, några veckor före Kristinas utresa, 22,000 r:dr kontant och upphöjdes till grefve, med Enköpings stad till grefskap. För öfrigt är han bekant såsom den, hvilken genom den gunst, hvari han stod hos Kristina, hufvudsakligen vållade M. G. de la Gardies fall. Vid Kristinas affärd från Sverige visades honom den utmärkelsen att få vara bland dem, som upptogos i hennes ressällskap. Hos efterträdaren Carl Gustaf lyckades han aldrig vinna något förtroende och kvarstod under hela hans regering vid adelsfanan. I denna egenskap gjorde han sig så hatad af truppen, att rådet föreslog hans afsättning. 1667 befordrades S. till generallöjtnant och 1675 till general. Efter Carl X:s död råkade han i häftiga tvister med rådet, och troligen fanns under hela förmyndarestyrelsen ingen man i hela Sverige, som gjorde så mycket buller af sig och var så omtalad som han. Hans obändighet gick till och med så långt, att han flera gånger måste inmanas i fängelse. Slutligen nedsjönk han så i oefterrättlighet och förakt, samt äfven fattigdom, att ingen mer fäste någon uppmärksamhet vid honom. Han afled i Stockholm d. 3. dec. 1675. Gift 1650 med Katarina Ribbing. Stenberg, Sten, läkare, kemist. Född. i Kärnbo socken i Södermanland d. 23 nov. 1824. Föräldrar: förutv. grosshandlaren, förvaltaren Johan Anders Stenberg och Helena Dorotea Berg. I Uppsala, där S. blef student 1843, promoverades han 1851 till fil. doktor, aflade med. kand.-examen, 1852, med. lic. examen 1854 samt erhöll sistnämnda år medicine doktorsdiplomet. Kir. magister i Stockholm 1856. Efter att ha bestridt åtskilliga läkareförordnanden under studietiden samt 1851--52 vikarierat som medicine och farmacie adjunkt vid Karolinska institutet och såsom laborator vid Farmaceutiska institutet, undfick han 1854 förordnande att bestrida dessa befattningar samt kallades 1857 till docent i farmaci och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala. Året därefter utnämnd till professor i medicinsk och fysiologisk kemi därstädes, utbytte han sin lärostol mot professuren i kemi och farmaci vid Karolinska institutet. 1861--63 var S. inspektor vid Farmaceutiska institutet och från 1871 till sin död, som inträffade d. 11 juli 1884, inspektor vid Karolinska institutet. 1869 ledamot i kommittén för utarbetande af förslag till förändringar i grunderna för medicinal- och laborationstaxorna, 1873 i kommittén för utarbetande af ny laborationstaxa.