Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Stenbock, Gustaf Eriksson - 7. Stenbock, Fredrik Gustafsson - 8. Stenbock, Johan Gabriel - 9. Stenbock, Gustaf Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådningssätt, sågs han alltid med mycket misstroende
af hertig Carl och måste till och med lämna
fäderneslandet. Emellertid fick han återvända efter
några år, utnämndes 1609 till riksråd och skickades
året därefter jämte Johan Skytte till England, där han af
Jakob I blef slagen till riddare, 1611 förordnades
han till lagman i Tiohäraders lagsaga och var
följande året en af de svenska kommissarierna vid
fredsunderhandlingarna med danskarna i Ulfsbäck. Af
Gustaf II Adolf utnämndes han 1613 till ståthållare
öfver hela Västergötland, återfick s. å. sitt
friherreskap och förklarades åter insatt i sitt, af
Carl IX honom fråntagna, friherrliga stånd. Sedan han
blifvit förordnad till hofrättsråd i Svea hofrätt
1615, skickades han, då gränsen skulle uppdragas
mellan Ryssland och det gamla Ingermanland, att
närvara på Sveriges vägnar och lyckades, genom att
uppvakta tsaren, bringa denna angelägenhet till ett
för Sverige förmånligt slut.
Han afled i Stockholm
d. 26 jan. 1629 och prisas af sina samtida såsom
en modig, vältalig och rättskaffens herre.
Gift i början af 1600-talet med grefvinnan Beata Margareta
Brahe, dotter till riksrådet Erik Brahe (se I: 127).
7. Stenbock, Fredrik Gustafsson,
krigare, ämbetsman. Född på Torpa i Västergötland d.
22 mars 1607; den föreg. son.
Såsom kammarherre hos Gustaf
II Adolf följde S. konungen på dennes fälttåg och
blef under tyska kriget 1631 öfverste för Smålands
kavalleri. I slaget vid Lützen 1632 blef han så
»illa skiuten och qväst», att han ej kunde föra sina
ryttare. Det var då som konungen satte sig i spetsen
för regementet och störtade mot fienden men kort därpå
erhöll sin bane. Räddad till lifvet, nödgades S. af
sina blessyrer taga afsked och insattes såsom assessor
i Svea hofrätt. Men lusten för stridernas blodiga
lek följde honom fortfarande. När han sent omsider
återvunnit hälsan, vände han tillbaka under fanorna,
befordrades till öfverste för adelns rusttjänst och
kämpade med tapperhet mot danskarna 1644. S. blef
riksråd 1645, utnämndes till president i Göta
hofrätt 1648 samt förordnades 1650 till lagman öfver
Tiohäraders lagsaga. När han året därefter nedlade
sina ämbeten, blef han grefve och erhöll sjuttiotvå
hela och halfva hemman i Västergötland »till sitt
grefliga stånds uppehållande». Han hade likväl redan
då af den frikostiga drottning Kristina fått mottaga i
donation tjuguåtta hemman i Älfsborgs län, Kungslena
by med fyratiofem därunder lydande hemman, samt
därtill fjorton hemman i Upphärad i Västergötland och
femtio skattehemman i Finland. Död d. 29 juli 1652.
Gift 1634 med friherrinnan Katarina de la Gardie.
8. Stenbock, Johan Gabriel,
riksmarskalk. Född d. 28 aug. 1640; den föreg. son.
S. utmärkte sig som yngling för sitt sköna utseende och
sin ståtliga hållning. Han var därtill en mästare i dans,
ridt, fäktning och andra ridderliga idrotter. Med dessa
egenskaper blef han en gunstling hos alla och
icke minst hos fruntimmerna. Drottning Kristina
upptog honom såsom kammarpage och visade honom
alltid mycken välvilja. 1664 förordnades han till
hofmarskalk hos änkedrottningen och styresman öfver
lifgedinget samt vårdade med klokhet och drift hennes
angelägenheter. Förordnad till riksstallmästare 1667,
upphöjdes han året därefter till riksråd och blef
1673 – vid trettiotre års ålder – riksmarskalk. I nära
fyratio år var han en af de inflytelserikare männen i
rådet, där han i början räknades till det sparsamma
Bielkepartiet och sedermera till det franska
partiet, som ställde sig i opposition till Bengt
Oxenstierna. Också kunde hvarken Gransknings- eller
Stora kommissionen vid Carl XI:s reduktion mot honom
göra några väsentligare anmärkningar. Utan att vara
en gunstling eller höra till de förtroligaste rådgifvarna,
fortfor han att stå väl hos Carl XI. Hans ord
lämnades icke utan uppmärksamhet och han själf icke
utan belöningar. 1685 erhöll han till nyårsgåfva af
konungen 1,700 lod arbetadt silfver, och vid ett annat
tillfälle fick han behålla Sjöö egendom, ehuru den
enligt vanliga reduktionsregler kunnat indragas. 1693
äfvensom 1696 fick han ansenliga eftergifter på mer än
100,000 daler silfvermynt. Ehuru han saknade egentlig
lärdom, älskade han vetenskapliga sysselsättningar
och ville gärna anses för en mycket kunnig och bildad
man. Han hade också en viss förmåga att slå omkring
sig med vetenskapliga spörsmål, hvarigenom han i
samtal med utlänningar, och sådana, som ej kände honom
närmare, framstod såsom ovanligt kunskapsrik. Han
afled, ogift, i Stockholm d. 15 aug. 1705.
9. Stenbock, Gustaf Otto,
riksamiral. Född på fädernegodset Torpa i Västergötland
d. 17 sept. 1614; den föreg. farbror och son till S. 6.
Liksom ättemännen i allmänhet valde S. krigarbanan,
blef 1631 ryttare och 1632 kornett vid Småländska
rytteriet och utgick nitton år gammal i tyska kriget,
där han öfvergick till infanteriet. Här utmärkte han
sig vid alla tillfällen för sin duglighet och sitt mod
och fortgick på den korta tiden af tio år 1633–43 från
fänrik till generalmajor af infanteriet. Vid danska
krigets utbrott 1644 hemkallades han för att leda
försvaret af Värmland och fyllde detta värf på ett
berömligt sätt. När tyska kriget slöts med Westfaliska
freden 1648, hade den blott trettiofyraåriga mannen
uppstigit till värdighet af general. Under de
följande fredsåren upphöjdes han 1651 till riksråd
och grefve samt utnämndes 1652 till krigsråd och
lagman öfver Ingermanland. I Carl Gustafs polska
fälttåg trädde han ånyo i lederna och skar med djärf
hand nya lagrar. Från 1654 förde han befälet öfver
en stor del af den svenska hären i Polen, slog 1656
den öfverlägsna fienden vid Philippowo och belönades
för denna seger med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
