åskådningssätt, sågs han alltid med mycket misstroende af hertig Carl och måste till och med lämna fäderneslandet. Emellertid fick han återvända efter några år, utnämndes 1609 till riksråd och skickades året därefter jämte Johan Skytte till England, där han af Jakob I blef slagen till riddare, 1611 förordnades han till lagman i Tiohäraders lagsaga och var följande året en af de svenska kommissarierna vid fredsunderhandlingarna med danskarna i Ulfsbäck. Af Gustaf II Adolf utnämndes han 1613 till ståthållare öfver hela Västergötland, återfick s. å. sitt friherreskap och förklarades åter insatt i sitt, af Carl IX honom fråntagna, friherrliga stånd. Sedan han blifvit förordnad till hofrättsråd i Svea hofrätt 1615, skickades han, då gränsen skulle uppdragas mellan Ryssland och det gamla Ingermanland, att närvara på Sveriges vägnar och lyckades, genom att uppvakta tsaren, bringa denna angelägenhet till ett för Sverige förmånligt slut. Han afled i Stockholm d. 26 jan. 1629 och prisas af sina samtida såsom en modig, vältalig och rättskaffens herre. Gift i början af 1600-talet med grefvinnan Beata Margareta Brahe, dotter till riksrådet Erik Brahe (se I: 127). 7. Stenbock, Fredrik Gustafsson, krigare, ämbetsman. Född på Torpa i Västergötland d. 22 mars 1607; den föreg. son. Såsom kammarherre hos Gustaf II Adolf följde S. konungen på dennes fälttåg och blef under tyska kriget 1631 öfverste för Smålands kavalleri. I slaget vid Lützen 1632 blef han så »illa skiuten och qväst», att han ej kunde föra sina ryttare. Det var då som konungen satte sig i spetsen för regementet och störtade mot fienden men kort därpå erhöll sin bane. Räddad till lifvet, nödgades S. af sina blessyrer taga afsked och insattes såsom assessor i Svea hofrätt. Men lusten för stridernas blodiga lek följde honom fortfarande. När han sent omsider återvunnit hälsan, vände han tillbaka under fanorna, befordrades till öfverste för adelns rusttjänst och kämpade med tapperhet mot danskarna 1644. S. blef riksråd 1645, utnämndes till president i Göta hofrätt 1648 samt förordnades 1650 till lagman öfver Tiohäraders lagsaga. När han året därefter nedlade sina ämbeten, blef han grefve och erhöll sjuttiotvå hela och halfva hemman i Västergötland »till sitt grefliga stånds uppehållande». Han hade likväl redan då af den frikostiga drottning Kristina fått mottaga i donation tjuguåtta hemman i Älfsborgs län, Kungslena by med fyratiofem därunder lydande hemman, samt därtill fjorton hemman i Upphärad i Västergötland och femtio skattehemman i Finland. Död d. 29 juli 1652. Gift 1634 med friherrinnan Katarina de la Gardie. 8. Stenbock, Johan Gabriel, riksmarskalk. Född d. 28 aug. 1640; den föreg. son. S. utmärkte sig som yngling för sitt sköna utseende och sin ståtliga hållning. Han var därtill en mästare i dans, ridt, fäktning och andra ridderliga idrotter. Med dessa egenskaper blef han en gunstling hos alla och icke minst hos fruntimmerna. Drottning Kristina upptog honom såsom kammarpage och visade honom alltid mycken välvilja. 1664 förordnades han till hofmarskalk hos änkedrottningen och styresman öfver lifgedinget samt vårdade med klokhet och drift hennes angelägenheter. Förordnad till riksstallmästare 1667, upphöjdes han året därefter till riksråd och blef 1673 -- vid trettiotre års ålder -- riksmarskalk. I nära fyratio år var han en af de inflytelserikare männen i rådet, där han i början räknades till det sparsamma Bielkepartiet och sedermera till det franska partiet, som ställde sig i opposition till Bengt Oxenstierna. Också kunde hvarken Gransknings- eller Stora kommissionen vid Carl XI:s reduktion mot honom göra några väsentligare anmärkningar. Utan att vara en gunstling eller höra till de förtroligaste rådgifvarna, fortfor han att stå väl hos Carl XI. Hans ord lämnades icke utan uppmärksamhet och han själf icke utan belöningar. 1685 erhöll han till nyårsgåfva af konungen 1,700 lod arbetadt silfver, och vid ett annat tillfälle fick han behålla Sjöö egendom, ehuru den enligt vanliga reduktionsregler kunnat indragas. 1693 äfvensom 1696 fick han ansenliga eftergifter på mer än 100,000 daler silfvermynt. Ehuru han saknade egentlig lärdom, älskade han vetenskapliga sysselsättningar och ville gärna anses för en mycket kunnig och bildad man. Han hade också en viss förmåga att slå omkring sig med vetenskapliga spörsmål, hvarigenom han i samtal med utlänningar, och sådana, som ej kände honom närmare, framstod såsom ovanligt kunskapsrik. Han afled, ogift, i Stockholm d. 15 aug. 1705. 9. Stenbock, Gustaf Otto, riksamiral. Född på fädernegodset Torpa i Västergötland d. 17 sept. 1614; den föreg. farbror och son till S. 6. Liksom ättemännen i allmänhet valde S. krigarbanan, blef 1631 ryttare och 1632 kornett vid Småländska rytteriet och utgick nitton år gammal i tyska kriget, där han öfvergick till infanteriet. Här utmärkte han sig vid alla tillfällen för sin duglighet och sitt mod och fortgick på den korta tiden af tio år 1633--43 från fänrik till generalmajor af infanteriet. Vid danska krigets utbrott 1644 hemkallades han för att leda försvaret af Värmland och fyllde detta värf på ett berömligt sätt. När tyska kriget slöts med Westfaliska freden 1648, hade den blott trettiofyraåriga mannen uppstigit till värdighet af general. Under de följande fredsåren upphöjdes han 1651 till riksråd och grefve samt utnämndes 1652 till krigsråd och lagman öfver Ingermanland. I Carl Gustafs polska fälttåg trädde han ånyo i lederna och skar med djärf hand nya lagrar. Från 1654 förde han befälet öfver en stor del af den svenska hären i Polen, slog 1656 den öfverlägsna fienden vid Philippowo och belönades för denna seger med