Stephens, Georg, arkeolog, filolog. Född i Liverpool d. 13 dec. 1813. Föräldrar: pastorn Johan Stephens och Rebecka Eliza Rayner. Sin första uppfostran erhöll S. i åtskilliga privatskolor i England och förvärfvade sin akademiska bildning vid University College i London. 1834 ankom S. till Sverige och var sedan dess bosatt i de skandinaviska länderna, under det han för historiska och arkeologiska forskningar gjort resor åt andra håll. Under sin fleråriga vistelse i Sverige uppsökte han icke allenast i biblioteken, hvad som rörde nordmannastammens fornlitteratur och fornhistoria, utan ägnade mycken uppmärksamhet åt de etnologiska moment, som gömmas i det egentliga folkets sånger, sägner och lif. Efter att ha öfverflyttat till Danmark, konstituerades han till lektor i engelska språket och litteraturen vid Köpenhamns universitet 1851 och tillika i fornengelska (angelsachsiska) 1852 samt utnämndes till lektor i engelska språket och litteraturen, med titel af professor, 1855. S. tog 1893 afsked från universitetet samt dog d. 9 aug. 1895 i Köpenhamn. Hedersledamot och ledamot af en stor mängd lärda samfund och sällskap. Af S:s rika vetenskapliga alstring må nämnas: Bihang till Frithiofs Saga, episk dikt af Es. Tegnér 1841, på engelska: Frithiofs Saga a Legend of the North by Es. Tegnér, Engelskt och Svenskt handlexikon 1841, Svenska folksagor och äfventyr tills. med G. O. Hyltén-Cavallius 1844--49, illustr. uppl. 1875, Svenska Medeltidens Kloster- och helgonabok (med flera urkunder i Svenska Fornskrift-Sällskapets handlingar), Förteckning öfver de förnämsta britiska och fransyska handskrifterna i K. biblioteket i Stockholm 1847, Ett fornsvenskt legendarium 1847--58, Sveriges historiska och politiska Visor tills. med G. O. Hyltén-Cavallius I. 1853, det stora och dyrbara monumentalverket The Old Northern Runic Monuments of Scandinavia and England 3 tom. 1866--84, hvilket jättearbete skildrar alla inskrifter med de s. k. gamla runorna i de nordiska landen och i England, så väl på fasta minnesmärken som på lösören. Enligt S. är det engelska folket närmast af nordisk börd och det gammalengelska språket bör räknas till de nordiska språken. 1877 hedersdoktor i Uppsala. Gift 1834 med Maria Bennett. Sternberg, se Ungern-Sternberg, von. 1. Steuchius, Petrus, superintendent. Född i Lerbo s:n af Södermanland d. 8 maj 1605. Föräldrar: häradsfogden Erik Pedersson Steuch, hvars namn sonen, när han studerade, förändrade till det latinska Steuchius; modern Maria Nilsdotter. Från Strängnäs, i hvars katedralskola S. inhämtat sina elementarkunskaper, afgick han 1624 till Uppsala, där han beredde sig för det andliga kallet, hvarefter han återvände till Strängnäs och vigdes till präst 1629. Efter en kort tid besökte han ånyo universitetet och promoverades till magister 1632. Följande året förordnad till physices lector i Strängnäs, gjorde han 1634 ett besök vid universitetet i Wittenberg och befordrades 1638 till teologie doktor och kyrkoherde i Fogdö. Den synodaldisputation, han framställde vid prästmötet i Strängnäs 1644, gjorde honom känd af drottning Kristina, som s. å. kallade honom till sin hofpredikant. Och då större delen af Norrland med dithörande lappmarker afskildes från Uppsala ärkestift, förordnades S. 1647 till den förste superintendenten i Härnösand, I detta ämbete verkade han sedan oförtrutet till 1682, då han för ålderdomssvaghet begärde och erhöll sin son (se nedan) till sitt biträde. Han afled ej långt därefter i Säbrå d. 16 dec. 1683. Med stort nit omfattade han sitt kall såsom stiftsstyresman. Hans första omsorg, sedan han tillträdt superintendentsämbetet, var att lära sig finska och lappska språken för att personligen kunna verka på den halfvilda och vidskepliga befolkningen. Han nitälskade varmt för allt undervisningsväsen och uträttade genom sitt inflytande hos drottning Kristina, att icke allenast folkskolor blefvo inrättade här och där i landet, utan äfven att ett gymnasium och en trivialskola blefvo anlagda i Härnösand. Gift 1: med Brigitta Ilsbodina och 2: med Elisabet Bruggman. 2. Steuchius, Mattias, ärkebiskop. Född i Fogdö församling af Strängnäs stift d. 26 okt. 1644; den föregåendes son. Efter någon tids vistelse i Uppsala gjorde S. 1667--72 en studieresa genom Tyskland, Holland och England, vandrande från det ena universitetet till det andra. 1671 utnämnd till lektor i Härnösand, prästvigdes han 1672 samt deltog såsom ledamot af prästeståndet i nämnda års och 1675 års riksdagar. 1676 förflyttades han till universitetet i Uppsala såsom utnämnd professor i logik och metafysik men återvände 1682 till Hernösand, för att, såsom ofvan är nämndt, biträda sin far vid vården af det svårskötta stiftet. Utsedd till faderns efterträdare 1683, inlade han under en tolfårig ämbetsförvaltning såsom superintendent mycken förtjänst om lapparnes omvändelse till kristendomen och undervisningsväsendets utveckling. Teologie doktor vid jubelfesten i Uppsala 1693, förordnades han året därefter till förste teologie professor vid universitetet därstädes, med förbindelse, såsom orden lyda i fullmakten, »att vara ärkebiskopen behjälplig så inom som utom konsistorium». Men redan i juni 1694 kallades han till biskop och prokansler i Lund. Han förflyttades därifrån 1714 såsom H. Spegels efterträdare på ärkebiskopsstolen i Uppsala. Död i nämnda stad d. 2 aug. 1730. Nitisk och rättrådig samt varm för sitt ämbete, lyste och vägledde han med både lära och lefverne. Såsom andlig styresman i Härnösand och Lund verkade han mycket till de båda stiftens bästa, ehuru det då rådande krigstillståndet lade många hinder i vägen för hans verksamhet på det senare stället. Vid tillträdet af ärkebiskopsämbetet hade han redan uppnått den ålder, då arbetskrafterna enligt vanlig måttstock äro uttömda, hvilket