motstånd och befolkningen till patriotiska uppoffringar lyckades han tillbakaslå general Fermor, som i febr. 1742 framryckte från Karelen mot Fredrikshamn, och rädda denna fästning. Han var äfven bland dem som vid 1743 års riksdag arbetade för att få dödsdomen öfver Lewenhaupt upphäfd, hvilket som bekant icke lyckades. 1746 utnämnd till riksråd, blef S. 1748 en af de första serafimerriddarne. Död i Stockholm d. 20 nov. 1753. Gift 1: 1725 med Katarina Elisabet Ramsvärd och 2:1731 med Jakobina Maria Meldercreutz. 2. Stiernstedt, Samuel Peter, krigare. Född d. 26 sept. 1764; den förg. sonson. Föräldrar: k. sekreteraren, friherre Lars Stiernstedt och Gustaviana Johanna Appelbom. Efter att 1782 ha beträdt den militära banan, gick S. som fänrik vid lifgardet ut i finska kriget 1788 och utmärkte sig vid flera tillfällen för tapperhet. Under en träffning mot ryssarna vid Kymmeneälf räddade han den unge fänriken Danckwardt Lillieström, som fallit svårt sårad på slagfältet. Oaktadt den förföljande fienden vände S. ensam tillbaka, tog den sårade på sina axlar och förde honom i säkerhet. Under sista krigsåret 1790 gjorde han med gardet, som embarkerat på fyra galerer, landstigningar på tre särskilda ställen. För sitt modiga uppförande vid dessa landstigningar, och särskildt vid den sista, fick han af Gustaf III mottaga den värja, denne själf bar. Vid reträtten ur Viborgska viken d. 3 juli 1790 blef galeren Uppsala, på hvilken S. befann sig, skjuten i brand. S. bärgades väl af galeren Ekeblad men föll jämte dess besättning i ryssarnas händer och fördes först till Oranienbaum och sedan till Tver. Frigifven efter freden, befordrades han till kapten, tog afsked från gardet 1794, med tillåtelse att såsom major i armén kvarstå, och ur armén 1803. Död i Stockholm d. 25 maj 1825. Under Gustaf III:s finska krig, hvilket, hvad operationerna till lands beträffar, just ej lämnade tillfälle till stora hjältedater, var S. en bland de käckaste officerarna. Han var därjämte en man af sällsynt heder och varmt afhållen af sina kamrater. Gift 1798 med friherrinnan Sofia Charlotta von Gedda. 3. Stiernstedt, August Vilhelm, riksheraldiker, numismatiker. Född d. 14 dec. 1812; den föreg. son. I Uppsala, där S. blef student 1829, aflade han kansliexamen 1832 samt examen för inträde i rättegångsverken 1833, hvarefter han 1834 blef e. o. notarie i Svea hofrätt samt e. o. kanslist i justitierevisions- och ecklesiastikexpeditionerna, 1835 e. o. kanslist i statskontoret och s. å. vice notarie i Svea hofrätt, 1836 kammarjunkare och s. å. led. af k. nedre borgrätten. Under åren 1837--1839 biträdde han vid domaregöromåls handläggning i Upplands mellersta domsaga, tjänstgjorde vid 1840--41 årens riksdag såsom kanslist hos ridderskapet och adeln, blef 1849 kammarherre, 1852 ceremonimästare vid k. maj:ts hof och 1855 rikshärold samt riksheraldiker. Såsom ledamot af riddersk. och adeln bevistade han alla riksdagar 1844--66 samt var vid 1847--48 års riksdag ordförande i expeditionsutskottet, 1850--51 ledamot af statsutskottet, 1853--54 af konstitutionsutskottet samt 1859--60 och 1865--66 i bankoutskottet. Med de många resor, S. företog från 1843, upphörde hans tjänstgöring i kansliet och ämbetsverken, hvarefter han uteslutande ägnade sin tid åt heraldiska och numismatiska studier. Utom åtskilliga tidningsuppsatser af heraldiskt, numismatiskt, historiskt och politiskt innehåll, utgaf han från trycket Sveriges Ridderskaps och Adels vapenbok (1857--65), i färgtryck, afslutad med grefliga och friherrliga vapnen, med därtill hörande förord, register och tillägg (forts. för de adliga ätterna af C. A. Klingspor); Blick på Sveriges Mynt- och penningväsen under de senaste 300 åren 1859, Om kopparmyntningen i Sverige och dess utländska besittningar, belönad med Vitt.-, hist.- och ant.-akad. stora pris 1857 (i Vitt.-, hist.- och ant.-akad. Handl. 1863--64). Beskrifning öfver Svenska kopparmynt och poletter 1871--72, med »Tillägg» 1877, Om myntorter, myntmästare och myntordningar i det nu varande Sverige 1871--75, Om myntorter, myntmästare och myntordningar i Sveriges fordna Östersjöprovinser och tyska eröfringar 1878, I Göteborg slagna mynt 1878. Led. af Landtbruksakad., Fysiografiska sällskapet i Lund, m. fl. in- och utländska sällskap. Död d. 20 sept. 1880. Gift 1845 med friherrinnan Ulrika Maria Agnes Liljencrantz. Stiernstolpe, Jonas Magnus, skald. Född å Norrtorp i Stenqvista socken af Södermanland d. 8 dec. 1777. Föräldrar: tullförvaltaren Per Fredrik Stiernstolpe och Ulrika Eleonora Silfverbrand. Emedan föräldrarna voro medellösa, var det blott med stora ansträngningar, S. kunde sluta sin akademiska kurs och begynna sin ämbetsmannabana. Efter i Uppsala aflagd kansliexamen ingick han i Stockholm i krigsexpeditionen samt försörjde sig med att ge lektioner i en privatskola och öfversätta romaner. Befordrad 1808 först till kopist och sedermera till kanslist i krigsexpeditionen, utnämndes han 1810 till protokollssekreterare och blef 1818 förste expeditionssekreterare och registrator i samma expedition. Död i Stockholm d. 17 sept. 1831. Redan under sina skolår visade S. en afgjord håg för skaldekonsten. Såsom gymnasist i Strängnäs öfverflyttade han ofta på svensk vers de ställen af Virgilius, hvilka läraren tillsade honom att öfversätta, och höll offentligen ett versifieradt tal vid Gustaf IV Adolfs kröning 1797. I vitterhetens tjänst var han ock sedan outtröttlig, hvaremot det regelbundna ämbetsmannalifvet mindre öfverensstämde med hans håg. Hans första skriftställareförsök, Vilhelm, Komisk roman, som utkom 1801, röjde ingen