realisera sina önskningar, kom han dock ett godt stycke på vägen, och utan tvifvel torde S. mera än de flesta hafva förtjänsten af den svenska rikstelefonens glädjande utveckling. Gift 1876 med Clara Emilia Sofia Berlin, dotter af generaldirektören N. J. Berlin (se I: 83). Stralenberg, Filip Johan, krigare, geografisk författare. Född i Stralsund 1676. Föräldrar: landträntmästaren därstädes Kristian Tabbert och Maria Eleonora Klinckow. S. ingick 1694, efter slutade studier, i krigstjänst och blef först volontär och därefter korporal vid öfverste Makeleers regemente. Sedan han öfvergått till fortifikationen, utnämndes han 1698 till löjtnant vid fortifikationen i Wismar, befordrades 1701 till regementskvartermästare vid Södermanlands regemente, blef 1703 kapten och erhöll 1707 adelskap, då han utbytte sitt fädernenamn mot Stralenberg. Under Carl XII:s fälttåg utmärkte han sig för mycken skicklighet, i synnerhet vid belägringen af Thorn och striderna vid Frauenstadt, Holofzin och Pultava. Efter nederlaget på det sistnämnda stället lyckades han rädda sig in på turkiska området men upptäckte där, att hans yngre bror ej var bland flyktingarna, hvarför han tog en båt och rodde tillbaka öfver Dnieprströmmen, då han föll i ryssarnas händer och fördes till Sibirien. Under sin trettonåriga fångenskap därstädes genomreste han landet i flera riktningar och utarbetade öfver detsamma en geometrisk karta, som han lämnade i förvar hos en köpman i Moskva. När denne kort därpå dog, skickades kartan till tsar Peter, som befallde, att, när S. infann sig att återfå sin karta, skulle han inställas för kejsaren. Detta skedde, då tsaren jämte uttryck af sin beundran för S:s skicklighet erbjöd honom att gå i rysk tjänst och öfvertaga styrelsen af ett landtmäterikontor, som då skulle inrättas. S. afböjde likväl det lysande anbudet och återkom 1722 utarmad och sjuklig till Sverige, där han erhöll öfverstlöjtnants titel, med samma kaptensindelning, som han tillträdt aderton år förut. 1740 utnämndes han till kommendant på Karlshamns fästning, blef 1746 major vid Södermanlands regemente, samt afled på Fröllinge i Halland i september 1747. 1726 utgaf han från trycket: Vorbericht eines Werkes von der grossen Tartarey und Sibirien mit Anhang von Gross-Russland och 1730 sin föromnämnda karta jämte Histor.-geographische Beschreibung vom Nord- und Ostlichen Theil von Europa und Asia, ett verk, som på sin tid väckte stor uppmärksamhet och länge utgjorde hufvudkällan for geografernas beskrifningar öfver denna del af jorden. Ogift. Strahlenheim,Henning von, diplomat, riksgrefve. Född i Stockholm 1663. Föräldrar: assessorn i Wismarska tribunalet Mikael Viett, adlad von Strahlenheim och Margareta Hallen. 1691 ingick S. i kurfurstens af Pfalz tjänst och utnämndes till kapten vid ett dragonregemente. Sedan han vidare erhållit öfverstlöjtnants titel och blifvit befordrad till geheimekrigsråd, skickades han från Kurpfalz såsom envoyé till Sverige, hvarpå han inom kort gick i svensk tjänst. Af svenska regeringen sändes han 1698 såsom minister till Holstein-Gottorp samt blef följande året regeringsråd och envoyé vid Hannoverska och Zelleska hofven. Förflyttades därifrån ännu s. å. till minister i Wien och upphöjdes af Carl XII till svensk friherre. I Wien utnämndes han af kejsaren 1706 till romersk riksgrefve, förlänades med grefskapet Limburg samt erhöll titel af riksöfverjägmästare, hvilka utmärkelser Carl XII likväl nekade honom att mottaga. Det sistnämnda året råkade han i en häftig tvist med kejserlige kammarherren grefve Max Adam Zobor, en man med häftigt lynne och mycket ogynnsamt stämd mot Carl XII. I ett sällskap, där S. ansåg, att Zobor skymfat Carl, gaf S. honom en örfil, men Carl fann sig ej tillfredsställd härmed, utan fordrade belackarens utlämnande. Efter många och långa protester af kejsaren skickades slutligen Zobor till Carl, hvilken, så fort hans stolthet i detta hänseende blifvit tillgodosedd, genast försatte Zobor i frihet. När S. 1710 upphört att vara svensk minister, utmanades han af Zobor men undvek honom öfverallt, hvarför denne lät trycka och kringsprida en berättelse om händelsen. 1710 förordnades S. till guvernör i Zweibrücken, blef generalguvernör därstädes 1714 men afskedades 1718, emedan han kommit i tvist med konung Stanislaus och några förnäma polska herrar. Han inköpte då ett gods Fohrbach i Lothringen och afled där d. 15 sept. 1731. Gift 1: med Nicolea Katarina Veronica von Stackelberg och 2: med Sofia Elisabet Kristina af Vasaborg. Från första giftet härstammar friherrliga ätten von Strahlenheim i Hannover och från det senare grefliga ätten von Strahlheim-Vasaborg i Bajern. Strand, Carl Johan, ämbetsman, författare. Född omkring 1728 i Lerbo socken af Södermanland, där fadern Olof Olofsson Strand, gift med Maria Elisabet Ört, var kyrkoherde. Efter att en längre tid ha tillhört Uppsala universitet såsom studerande, blef S. filosofie magister därstädes 1752 och biträdde därefter under den närmast följande tiden dåvarande kyrkoherden, sedermera biskopen, J. Serenius, vid utarbetandet af dennes engelska lexikon. Sedan han 1758 ingått vid riks- och antikvitetsarkivet, utnämndes han därstädes till kopist 1759, blef två år senare kanslist, 1766 registrator, 1768 aktuarie och slutligen 1773 riksarkivsekreterare och chef för riksarkivet, invaldes 1786 till ledamot af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. samt afled i Stockholm d. 25 mars 1795. S. var en man med omfattande kunskaper och stor arbetsförmåga. Under sin första tjänstetid i arkivet upprättade han diarier öfver arkivets registratur för åren 1550--60, biträdde sedermera vid inventeringen af riksarkivets akter samt fortsatte von Stiernmans Polit. ekon. och komm.-samlingar. Han uppträdde äfven anonymt som författare till åtskilliga politiska ströskrifter, af hvilka den mest bekanta torde vara Ämbetsmanna-öde i Sverige 1767;