Strandberg. Denna släkt, af hvilken så många utmärkt sig för litterär och musikalisk begåfning, härleder sig från Falun, där äldste med visshet kände stamfadern var kopparslagare i slutet af 1600-talet. 1. Strandberg, Olof, lyrisk skådespelare. Född d. 15 febr. 1816 i Langenhanshagen nära staden Barth i Pommern. Föräldrar: d. v. adjunkten, sedermera kyrkoherden i Hammars pastorat af Strängnäs stift, teol. doktorn Olof Strandberg och Kristina Maria Berg. Vid ett års ålder åtföljde S. föräldrarna till Sverige, där han, efter att ha genomgått Strängnäs gymnasium, blef student i Uppsala 1836 och i Lund 1838. Inom studentsången väckte snart hans ovanligt rena, friska och silfverklingande tenorstämma stor uppmärksamhet och föranledde hans anställning vid k. operan i Stockholm 1842, sedan han året förut debuterat i Max roll i »Friskytten» och Jakob Friburgs i »Schweiziska familjen». Under det fjärdedels sekel, han sedan tillhörde vår k. operascen, uppehöll han länge nästan ensam de förnämsta tenorpartierna, såsom Fra Diavolo, Stradella, Robert, Tamino, Ernani, Masaniello, Richard Lejonhjerta, Gustaf Vasa, Edgar »i Lucie», Raoul i »Hugenotterna», Jakob i »Josef i Egypten», Raphael i »Hälften hvar», Georges i »Hvita frun», Johan af Leyden i »Profeten», Hüon i »Oberon», Arnold i »Vilhelm Tell», m. fl. 1867 afträdde han på egen begäran från sin befattning såsom premiärsångare vid k. teatern, men tog först senare i Josefs parti afsked af allmänheten. 1865 inträdde han i Posttidningens redaktion, som han tillhörde till sin död d. 21 juni 1882. Led. af Musikaliska akademien m. m. Sällan har en mer naturfrisk, böjlig och välklingande stämma ljudit från k. teaterns tiljor än S:s, och få lyriska konstnärer hafva så bibehållit sig i publikens ynnest som han. En sak, som ej bör förglömmas, är att S. äfven verkat såsom författare. Sålunda har han utgifvit: För vänner af operan, biografier öfver de förnämsta kompositörer jämte analys af deras arbeten 1860, öfversatt O. Jahn's W. A. Mozart 1865 och Topsöes »Från Amerika». Gift se S. 2 och 3. 2. Strandberg, Aurora Vilhelmina, f. Österberg, dramatisk skådespelerska. Född i Stockholm d. 18 sept. 1826, dotter till k. löparen Johan Abraham Österberg och Sofia Vilhelmina Sandberg. Vid tretton års ålder antagen till elev vid k. teatern, visade fröken Ö. tidigt de mest afgjorda anlag för skådespelarekonsten och uppnådde i roller, som lågo inom hennes begåvning, snart ett fulländadt mästerskap. »Utrustad med en sällsynt fägring och en fin, nästan luftig gestalt, spred hon öfver sina framställningar det ljufvaste doft af poesi och behag, hvarpå såsom exempel må anföras hennes sköna återgifvande af Jolantha i 'Kung Renés dotter' och Fenella i 'Den stumma från Portici'.» 1846 erhöll hon anställning såsom skådespelerska vid k. teatern, men hennes triumfer blefvo af helt kort varaktighet. Ett hastigt tillväxande bröstlidande gjorde henne snart oförmögen till vidare uppträdande och lade henne i grafven vid ännu icke uppnådda tjugufyra års ålder d. 12 aug. 1850. Gift 1846 med lyriske skådespelaren vid k. teatern Olof Strandberg (se S. 1). 3. Strandberg, Albertina Josefina Charlotta, f. Linderoth, lyrisk skådespelerska. Född i Stockholm d. 25 juli 1830. Föräldrar: hautboisten Linderoth och Charlotta Elisabet Wahlberg. Elev vid balletten d. 1 juli 1844 och vid lyriska scenen d. 1 nov. s. å., erhöll fröken L. där 1851 anställning som skådespelerska och sångerska och blef gift s. å. med Olof Strandberg. Hon utmärkte sig tidigt för »en sprittande liflighet, ett strålande godt lynne, en rask och tilltagsen djärfhet, som dock aldrig blef okvinnlig men bevarade den unga eleven från all falsk sentimentalitet». Fru S. var en af de bästa sujetter, som den svenska scenen någonsin ägt, med täckt utseende och mjuk, välljudande röst. På äldre dagar spelade hon med stor framgång komiska gumroller, såsom Marcellina i »Figaros bröllop», Nämndemora i »Värmlänningarna», Amman i »Romeo och Julia», Marta i »Faust», Markisinnan i »Regementets dotter», m. fl. Bland hennes öfriga partier må nämnas: Susanna och Cherubin i »Figaros bröllop», Zerlina i »Don Juan» och »Fra Diavolo», Jenny i »Hvita frun», Siebel i »Faust», Benjamin i »Josef», Jenny och Hedvig i »Vilhelm Tell», Bertha i »Alphyddan», Anna i »Friskytten» och »Värmlänningarna», Fru Ström i »Muntra fruarne», Nancy i »Martha», Fru Ragnhild i »Den bergtagna», Fatima i »Oberon», Papageno, Sköna Helena m. fl. Hon afgick från scenen 1889. 4. Strandberg, Carl Vilhelm August, skald (under pseudonymen Talis Qualis). Född i Stigtomta församling af Södermanland d. 16 jan. 1818; bror till S. 1. Vid Lunds universitet, där S. lät inskrifva sig 1838, efter att 1837 blifvit student i Uppsala, ägnade han sig under några år åt studier i litteratur, filosofi och estetik, tog 1846 kansliexamen och flyttade till Stockholm. 1852 började han fast arbeta i Stockholms Dagblad, hvarmed han fortfor till 1865, då han öfvertog chefskapet för Post- och Inrikes Tidningar. Ehuru länge känd såsom lycklig skald inom den inskränkta kretsen af vänner och akademikamrater, var det först vid en studentfest i Lund 1845 som han fäste vid sig allmän uppmärksamhet genom uppläsandet af sin för tillfället skrifna dikt Vaticinium till Finland. Det ofantliga uppseende, detta formfulländade, om en glödande fosterlandskärlek vittnande, stycke uppväckte, ökades ytterligare genom hans s. å. utgifna diktsamling Sånger i pansar. Under det en och annan häpnade öfver tonen i dessa byroniskt eldiga sånger, mottogos de af den stora