Lindencronas, hem på Hofgården i Östergötland och antog omkring 1831 plats såsom lärarinna i Skåne. Under de sista åren af sin lefnad bosatte hon sig i Motala och afled därstädes, ogift, d. 24 mars 1847. Tidigt begynte hon pröfva sina krafter som skriftställarinna, i det hon från 1828 lämnade små poetiska bidrag till Boyes Konst- och nyhetsmagazin. Men snart uppträdde hon såsom roman- och novellförfattarinna, under den länge hemlighållna pseudonymen Fröken R***. Den första af hennes romaner var Constance Soligny eller kärlek och försakelse, som utkom i tvenne delar 1829 och inom kort följdes af andra, såsom Georg och Marie 1829, Alarik eller Vikingarne 1830, Flygtingarne från Vadstena 1830, Henrik och Hilma 1830, Sigfrid Thureson Ryning 1831, Andelunden vid Kassin 1832, Amenaide Sainville eller det förhastade klosterlöftet 1837, Qvinnan utan förmyndare 1841 o. s. v. Hon utgaf jämväl ett häfte Dikter 1832, till större delen småvers, som förut varit intagna i Boyes Magazin. Stråle till Ekna och Stråle till Sjöared. Anders Olofsson af en gammal adlig svensk ätt fick 1467 förnyelse på adelskapet och anses vara stamfader för Eknasläkten. Anders Svensson, som kallade sig Stråle, erhöll 1573 adelsbref, men med annat vapen än O. Tvister ägde vid flera riksdagar rum mellan »Strålarne af Ekneholm» och »Strålarne af Siöaret» ang. namnet och sätet å riddarhuset. Den förra ätten blef emellertid introducerad 1625, den senare 1650. 1. Stråle af Ekna, Olof Andersson, krigare. Född 1578. Föräldrar: ståthållaren Anders Svensson till Ekna och Anna Olofsdotter Hwijth. 1599 nämnes Olof Andersson såsom befallningsman på Kronoberg och såsom ståthållare i Dorpt 1601. 1600 skickades han såsom svensk legat till romerska kejsaren. 1608 afgick han till Colberg i Pommern med en del krigsfångar, som svenskarna tagit i polska kriget, och utväxlade dem mot svenskar, som fallit i polsk fångenskap. 1610 skickades han som svenskt sändebud till Frankrike, dels för att utverka detta lands fredsbemedling i kriget mellan Sverige och Polen, dels att försöka förskaffa några handelsförmåner för svenska flaggan. Vid sin hemkomst till Sverige förordnades han till befälhafvare på Älfsborg, Sveriges nyckel vid Västerhafvet. I maj 1612 lade sig fyratiotvå danska örlogsfartyg på redden utanför fästningen, hvarjämte en dansk belägringskår inneslöt den från landsidan. Med utomordentlig tapperhet afslog S., med sin fyrahundra man starka besättning, fiendens både stormningar och uppfordningar att gifva sig. Slutligen måste han, själf sårad och med besättningen sammansmält till hälften, dagtinga, därvid han dock förbehöll sig att få af gå med flygande fanor och klingande spel. Gustaf Adolf mottog underrättelsen om Älfsborgs fall med mycken förtrytelse och lät i första hettan sätta S. i fängelse, men lösgaf honom inom kort och utnämnde honom 1614 till vice president i Svea hofrätt. 1617 användes S. såsom rusttjänstkommissarie i Småland. Men 1619, fem år efter det han uppgifvit Älfsborg, ställdes han ånyo till ansvar, för att i oträngdt mål ha öfverlämnat fästningen i fiendens händer, och dömdes att betala 4,000 r:dr till tveskifte mellan Västerås och Uppsala domkyrkor. Vid 1642 och 1643 årens riksdagar nämnes han, såsom gammal och sjuklig, bland de hemmavarande af adeln i Kronobergs län. Död 1648. Gift med Märta Stolpe. 2. Stråle af Ekna,Gustaf Holdo, industriidkare, riksdagsman, författare. Född i Stockolm d. 25 juni 1826; den föreg. ättling i åttonde led. Föräldrar: justitierådet Nils Vilhelm Stråle och Regina Lovisa Lagerhjelm. I Uppsala, där han blef student 1844, undergick S. examen för inträde i rikets rättegångsverk 1847 och tjänstgjorde under åren 1848--50 i åtskilliga ämbetsverk. Efter att 1850 ha begynt deltaga vid tillsynen af Rörstrands porslinsfabrik, i hvilken fadern var stor delägare, öfvertog han hela ledningen af densamma vid faderns frånfälle 1853 och ägnade sig sedermera med stor energi åt dess utveckling. 1862 valdes han på ett ultraliberalt program till hufvudstadens representant i borgarståndet, af hvars majoritet han rönte så varmt mottagande, att han genast valdes till såväl elektor som led. af det mäktiga statsutskottet. Han fortfor att representera Stockholm i först borgarståndet vid 1865--66 års riksdag, då han var ledamot af bevillningsutskottet, och sedermera i Andra kammaren 1867--69 och 1876--78. Han började under denna sista period närma sig landtmannapartiet mer än valmännen funno önskligt och hans mandat blef vid dess slut ej förnyadt. I stället kom han att företräda Västmanlands län i Första kammaren 1879--87. Hans åsikter hade under tidens lopp alltmera förändrats i konservativ riktning och 1886 tillkännagaf ock S. sin öfvergång till protektionismen. 1880--81 var han ledamot af bevillningsutskottet och 1884--87 af lagutskottet. Statsrevisor 1860--63 och 1867, var han ock under en följd af år en verksam ledamot af Stockholms stadsfullmäktige. Den tid, en omfattande affärsverksamhet och kommunalvärf lämnat honom öfrig, använde S. till studier i arkäologi, numismatik, bibliografi och konsthistoria samt har från trycket utgifvit: Rörstrand och Marieberg 1870, Grafkärl funna i svensk jord 1873, de första arbeten, som utkommit i svenska keramikens historia. S. utgaf vidare Rörstrands historia och tillverkningar 1726--1850 1879, Mariebergs historia och tillverkningar 1758--1788 1880, Alingsås manufakturverk 1884, diktsamlingen Minnen från Juntan 1865, ny tillökt upplaga Rimmade tillverkningar från Rörstrand 1882, m. m. Död i Stockholm d. 13 april 1897. Gift 1: 1853 med Anna Charlotta Broling o. 2: 1856 med Karolina Maria Theresia Wester. Ström, Israel Adolf af, forstman. Född på Djursborg vid Stockholm d. 5 sept. 1778. Föräldrar: öfverjägmästaren Erland