tjenstemän vid landtregeringen i Sverige och Finnland 1852, Samling af instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finnland I. 1856, Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver 1859--84, Konung Gustaf II Adolfs skrifter 1861, Framställning af de så kallade grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet af 16:de årh., med anledning af den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på Helgeandsholmen år 1282 i Vitt.-, hist.- och ant.-akademiens Handl. 1864, Skandinavien under unionstiden. Ett bidrag till den historiska geografien 1867, Bidrag till den katolska hierarkiens historia i Sverige 1463--1515, o. s. v. På uppdrag af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. var S. i åtskilliga år sysselsatt med förarbetena för utgifvandet af Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och brefvexling, hvilket stora urkundsverk sedermera publicerats efter hans plan och under hans ledning. Själf har han däraf utgifvit åtskilliga band. Ogift. 2. Styffe, Knut, bergsvetenskapsman, teknolog. Född d. 13 jan. 1824 på Karlsfors nu nedlagda alunbruk i Bergs församling i Västergötland; den föregåendes bror. I Uppsala, där S. blef student 1841, aflade han hofrättsexamen 1843 och bergsexamen 1847 samt inskrefs samma år som auskultant i bergskollegium. Sedan han därefter genomgått bergsskolan i Falun, anställdes han 1848 som bergsfiskal vid Sala silfververk, hvilken tjänst han förestod till 1852, då han flyttade till Stockholm för att mottaga kemielaboratorsbefattningen vid Teknologiska institutet. Denna plats innehade han till i febr. 1856, då han förordnades till öfverdirektör och institutets föreståndare, hvilken post han lämnade 1890. Kort efter den sistnämnda utnämningen erbjöds honom af Järnkontoret att blifva chef för dess tekniska tjänstemannastat, hvilket förtroendeuppdrag han likväl afböjde. Såsom föreståndare för Teknol. institutet, blef en af hans första omsorger att skaffa detsamma, som då var inrymdt i Landtbruksakademiens n. v. hus vid Mäster Samuelsgatan, en ändamålsenligare och rymligare lokal. Denna blef dock först färdig 1863 och vardt liksom den 1869 öppnade Bergsskolan utförd efter hans utkast. Tid efter annan var han dels ordförande, dels ledamot, i en mängd af k. m:t nedsatta kommittéer, såsom i kommittén för utarbetandet af författningar om passagerareångfartyg, om beskattning af hvitbetssockertillverkningen, för utrönandet af svenskt järns lämplighet till järnvägsmateriel samt de 1876 och 1888 tillsatta tullkommittéerna. Bland de många utländska resor, han i tekniskt ändamål företog, har han lämnat utförliga berättelser i Järnkontorets annaler för sina resor 1855, 1862 och 1867, hvilka år han jämväl besökte de vid samma tid anordnade världsutställningarna och var vid de två sistnämnda, i London och Paris, liksom i Paris 1878, juryman. För öfrigt deltog han alltsedan 1856 i redaktionen af Jernkontorets annaler, där bland hans många uppsatser särskildt torde böra nämnas en, på grund af mångåriga försök utarbetad och år 1866 tryckt afhandling om Jerns och ståls elasticitet, tänjbarhet och absoluta styrka, hvilken blifvit öfversatt på engelska och tyska språken. Sedan majoritetens röster på grund af formfel förkastats, ingick S. som den protektionistiska minoritetens kandidat som ledamot af Andra kammaren 1888--90. Led. af Landtbruks-akad., Vetenskapsakad. m. fl. vetenskapliga samfund. Erhöll för vetenskapliga förtjänster Järnkontorets stora guldmedalj. Död i Stockholm d. 3 febr. 1898. Gift 1874 med Amalia Ekström. Ståhl, Magnus Laurentius, universitetslärare, biografisk författare. Född d. 14 aug. 1761 i N. Vram i Skåne, där fadern Laurentius Ståhl var prost och kyrkoherde; modern Kristina Maria Darin. Vid sjutton års ålder student i Lund, promoverades S. 1784 till fil. doktor och anställdes följande året vid Lunds universitet såsom docent i svensk vitterhet och latinsk vältalighet. Han lämnade dock efter två år den akademiska banan för att mottaga rektoratet i Ystad, hvarifrån han 1792 förflyttades till samma beställning i Kristianstad. Efter trettiotvå års tjänstgöring vid skolverket erhöll han 1818 beständig tjänstledighet, erhöll 1823 professorstitel, utnämndes 1828 till ordenshistoriograf samt mottog vid promotionen i Lund 1835 jubelkransen. Död i Kristianstad d. 13 april 1843. Utmärkt såsom lärare, ägnade han stort nit åt de läroverk, som voro ställda under hans vård. På sina lediga stunder sysselsatte han sig förnämligast med forskningar i svenska lärdoms- och personalhistorien samt har på detta område utgifvit flere skrifter, såsom: Matrikel öfver ordinarie tjenstemän vid församlingarna och läroverken i Sverige, 2 del. 1810, Biographiske underrättelser om professorer vid kongl universitetet i Lund, ifrån dess inrättning till närvarande tid 1834, m. m. Ogift. 1. Stål Carl, ingenjörofficer, författare. Född i Stockholm d. 7 nov. 1803. Föräldrar: kamreraren Samuel Stål och Brita Kristina Nordling. Efter att ha genomgått krigsakademien och 1821 utnämnts till underlöjtnant vid ingenjörkårens fortifikationsbrigad, tjänstgjorde S. under de följande sex åren dels vid chefsexpeditionen i Stockholm, dels vid fästningsbyggnaden å Vanäs (Karlsborg) och andra fästningsorter, aflade 1827 den för ingenjörsofficerare fastställda examen, förordnades det följande året till informationsofficer vid Karlberg och 1833 jämväl till lärare vid högre artilleriläroverket å Marieberg, hvilka befattningar han innehade, den förra till 1849 och den senare till 1854. Jämte utöfningen af sitt dubbla lärarekall tjänstgjorde han vid kåren samt fullgjorde jämväl åtskilliga andra uppdrag. 1837 åtföljde han fregatten Josephine på dess expedition till Medelhafvet, fortsatte från Triest resan landvägen genom flera af kontinentens stater samt återkom på hösten 1838 till fäderneslandet, hvarefter han till chefen