för ingenjörskåren afgaf berättelse öfver de beresta ländernas ingenjör- och befästningsväsen. Förordnad 1839 till major vid krigsakademien samt några år senare till styresman för undervisningen i läroverkets öfre afdelning, vinnlade han sig om införande af en bättre ordning och disciplin bland kadetterna samt om de praktiska militäröfningarnas och den teoretiska undervisningens ordnande på ett ändamålsenligare sätt, än dittills ägt rum. På Oscar I:s under hand gifna befallning utarbetade han 1845 förslag till förändrad organisation af krigsakademien, grundad därpå att läroverket blefve hufvudsakligen en tillämpningsskola, hvars genomgående skulle fordras till vinnande af första officersgraden. 1848 befordrad till major, 1849 till öfverstlöjtnant och 1858 till öfverste vid ingenjörkåren, var han oafbrutet i tjänstgöring vid denna kår samt tillika militärledamot å krigskollegiets (arméförvaltningens) fortifikationsdepartement, till dess han 1868 lämnade den militära banan. Jämte sina egentliga tjänstebestyr hade S. sig anförtrodda flerfaldiga andra uppdrag, såsom att vara ledamot och ordförande i åtskilliga för militära frågor tillsatta kommittéer, att 1861--68 vara ledamot af krigshofrätten, 1850--60 ledamot i direktionen öfver Allmänna barnhuset, 1859--68 ordförande i slöjdföreningen; 1866 blef han dess hedersledamot. Ledamot af Krigsvetenskapsakad. och 1876 hedersled. af Landtbruksakad. Död i Stockholm d. 5 jan. 1884. S. har från trycket utgifvit: Utkast till lärobok i byggnadskonsten 1834, Lärobok i topografien för linieofficerare 1835, Föreläsningar i fästningsläran och fästningskriget 1839--41, Något om fästningar. För medborgare af alla stånd 1845, Om undervisningsverket vid K. krigsakademien samt om den allmänna skolundervisningen 1848, samt flera i Krigsvet.-akademiens handlingar införda uppsatser, årsberättelser och minnesteckningar. Gift 1832 med Carolina Gustafva Palmstedt. 2. Stål, Carl, entomolog. Född å Karlbergs slott d. 21 mars 1833; den föregåendes son. Efter idkade elementära studier vid Klara skola och Nya elementarskolan i Stockholm, blef S. student i Uppsala 1853 och aflade 1857 med.-fil. kand.-examen, hvarefter han under ett år studerade anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet. På grund af sin svaga hälsa öfvergaf S. de medicinska studierna och ägnade sig åt entomologiska studier. Han företog flere utländska studieresor och promoverades 1859 i Jena till fil. doktor. Samma år anställdes S. i Stockholm såsom biträde vid naturhistoriska riksmuseets entomologiska afdelning och kallades 1867 af Vetenskapsakademien till intendent vid samma afdelning, med namn, heder och värdighet af professor. Vid tillträdet af sin befattning vid riksmuseum öfverlämnade han såsom gåfva till nämnda institution sina enskilda rika entomologiska samlingar och bragte för öfrigt museets entomologirika afdelning i ett rikhaltigt skick. Genom uppdrag att bearbeta vissa delar af de af den berömde Afrikaresanden J. A. Wahlberg i Kafferlandet sammanbragta samlingar, föranleddes S. tidigt att ägna vidlyftiga studier åt ett par af de dittills mest försummade och minst utredda insektordningar i deras helhet, nämligen Hemiptera och Orthoptera. Härvid ägnade han synnerligen stor uppmärksamhet å dessa insekters i allmänhet mycket svåra systematik, och de grundsatser, han framställt, följdes sedermera allmänt. Led. af Vet.-akad. 1869, hedersled. af Société entomologique de Belgique s. å. samt medlem af en mängd andra vetenskapliga samfund i Sverige och utlandet. Förutom en mängd smärre uppsatser i Öfvers. af Vet.-akad. förh., Bihang till Vet.-akad. handl. och åtskilliga utländska tidskrifter, har S. författat följande vidlyftigare arbeten: Bidrag till Rio Janeirotraktens hemipterfauna 1860--62, Hemiptera Fabriciana 1868--69, Enumeratio hemipterorum 1870--76 alla i Vet.-akad. handlingar, Monographie des Chrysomélides de l'Amerique 1862--65 i Nov. Act. Reg. Societ. Scient. Ups. -- och särskildt utgifna: Hemiptera Africana 1864--66, Om Colorado-skalbaggen 1875, m. m. Död d. 13 juni 1878 i Stockholm. Gift 1872 med Jenny Margareta Wall. Stålarm, Arvid Eriksson, krigare, politiskt offer. Född omkr. 1549. Föräldrar: riksrådet Erik Arvidsson Stålarm och Beata Grabbe. 1571 omtalas S. som ryttmästare öfver en fana finska ryttare, nämnes 1583 såsom häradshöfding i Nyslotts län och förordnades 1584 till Klas Flemings underbefälhafvare vid finska flottan. Sedan han 1590 blifvit utsedd att vara »öfverste för alla finska knektar» och 1592 insatt till ståthållare på Narva, där han i fem år höll slottet och besättningen i stånd i trots af nöd och ryska faror, förordnades han efter Klas Flemings död 1597 att vara ståthållare på Åbo slott och öfverbefälhafvare för så väl finska landthären, som den i Finland stationerade flottan. Hertig Carl gjorde flera försök att vinna honom för sina planer, men, långt ifrån att låta sig lockas af hertigens löften, visade S. konung Sigismund en orubblig trohet och hertigen lika oförbehållsamt sitt hat. Två gånger försvarade han med käckhet Åbo mot Carl och båda gångerna dömdes han efter stadens eröfring till döden, men erhöll nåd på afrättsplatsen. Vid riksdagen i Linköping befann han sig ånyo bland de lifdömde men återfördes i fängelse, sedan han åsett de öfrigas afrättning. Han hölls därefter fången på Gripsholm till 1602, då han på finska adelns förböner återfick friheten och förordnades till lagman i Karelen och krigsöfverste i Finland. Icke långt därefter anförtroddes honom ett högt befäl i Livland, men då han 1604 företagit en misslyckad stormning mot Wittenstein, blef han åter 1605 ställd till ansvar och dömd till döden. Han utleddes, men blef från afrättsplatsen återförd i fängelse. Detta var femte gången, som Carl med honom anställde detta grymma skådespel. Den fordom hurtige och glade S. var nu genom olyckor och det långa fängelset alldeles förändrad. Sjukdomar, ådragna