hufvudarmén under Banér. I slaget vid Wittstock eröfrade han med egen hand trettiofem fanor och standarer samt öfverändakastade, när segern höll på att vända sig åt fiendens sida, med oemotståndlig kraft de fientliga skarorna och dref dem på flykten. På samma sätt utmärkte han sig i slaget vid Chemnitz samt i Schlesien, där han nästan ensam hela året 1640 försvarade sin ställning mot grefve Mansfeld. Slutligen i april månad 1642 förenade han sina skaror med Torstensons armé samt deltog i det andra slaget vid Breitenfeld, där han illa sårades. I maj blef han general öfver kavalleriet. 1643 följde S. Torstenson till Böhmen, tillintetgjorde 1644 på Jylland en fientlig härafdelning, men insjuknade och dog d. 21 april 1644 i Hadersleben. Ehuru liten till växten, skall S. haft en utomordentlig kroppsstyrka. Då någon fången officer, i synnerhet någon polack eller österrikare, hvilka han ej kunde lida, fördes till svenska lägret, hälsades han af S. med ett handslag, som kom blodet att spricka ut under naglarna. Vid utväxlingen plägade han bedja dessa offer för sina smekningar hälsa herrarna af befälet, att han önskade träffa dem för att ge dem ett ärligt svenskt handslag. Gift 1643 med Kristina Horn. Stålsvärd, Magnus, fortifikationsofficer. Född d. 20 juni 1724. Föräldrar: kaptenen vid Upplands regemente Johan Toresson Tjeder och Märta Hagelsteen. Så fort S. 1741 blifvit inskrifven som volontär vid fortifikationen, kommenderades han att tjänstgöra vid ordnandet af försvarsverken i svenska skären. Han ingick 1745, kort efter det han blifvit befordrad till underkonduktör, i fransk tjänst, hvarefter han deltog i franska arméns fälttåg i Flandern och 1748 bevistade belägringen af Mastricht. Redan det föregående året hade han blifvit utnämnd till fransk löjtnant, hvarefter han 1748 förordnades till kapten i tyska rikets tjänst och blef, sedan han hemkommit till Sverige, 1750 fortifikationskapten. Efter ytterligare ett år befordrades han till ingenjörkapten vid Lifgardet och adlades s. å. med namnet Stålsvärd. Under den följande tiden delade han sin tjänstgöring mellan informationsverket vid Lifgardet, fortifikationsstaten och kadettkåren, till 1756, då han, invecklad i hofpartiets planer att utvidga konungamakten, ställdes inför ständernas kommission, dömdes till döden och halshöggs d. 23 juli s. å. S. var utan fråga en man med stora kunskaper och mycken duglighet, men häftig och orolig. Om hans skicklighet såsom fortifikationsofficer och lärare har man ett intyg i hans Föreläsningar i regulière fortification, hvilka utkommo i Stockholm året före hans död. Ogift. Stäck, Josef Magnus, landskapsmålare. Född d. 4 april 1812 i Lund. Föräldrar: hökaren och perukmakaren Josef Stäck och Greta Maria Kihlgren. Inskrifven bland de studerande vid universitetet i sin födelsestad 1829, ämnade S. bli läkare, men drogs alltmer till målarekonsten, i hvilken han grundlade sina första studier under ledning af d. v. akademieritmästaren Arvidsson. Sedan han 1832--42 utbildat sig vid konstakademien i Stockholm och därunder vunnit både pris och stipendier samt 1840 blifvit akademiens agré, anträdde han 1842, såsom akademiens pensionär på stat, en resa till München och Rom. 1846 begaf S. sig till Paris, där han till täflan på Louvreexpositionen -- salongen -- 1847 uppsatte en tafla, som inköptes af la Société des amis des arts. Sedan han 1848 vunnit samma utmärkelse för en större landskapsmålning, återvände han s. å. till Sverige, där han strax efter sin hemkomst blef led. af Konstakademien och 1852 förordnades till professor. Oaktadt en under de sista åren tilltagande sjuklighet fortfor han att flitigt och samvetsgrannt utöfva sin konstnärliga verksamhet, tills densamma afbröts af döden d. 21 febr. 1868. Under senare delen af sin lefnad var S. en af Sveriges mest populära konstnärer. Hans taflor utmärka sig ej genom några stora och öfverraskande effekter men behaga genom sina väl funna motiv, en ren, om än något torr, färgblandning samt vacker belysning. »S. hade känsla och finhet i blick och pensel.» Svenska nationalmuseum äger af honom: Italienskt landskap, Landskapsstycke från Dalarne, Sjöstycke i månsken och Stadsport vid Haarlem, vinterlandskap. Allmänt bekanta äro dessutom: Kaskatellerna vid Tivolis ruiner, Romerska kampagnan, Vy af Neapel m. fl. Ogift. Suell, Frans, affärsman. Född i Malmö d. 9 juni 1744. Föräldrar: handlanden Nicolaus Suell och Katarina Helena Weijer. Fadern, som bestämt sonen för köpmansyrket, tog honom tidigt till biträde i sin handelsbod. Men då han snart trodde sig hos honom upptäcka ovanligare anlag, skickade han honom till Lund, där han 1758 inskrefs bland universitetets studerande. Sedan S. här under tvenne år förkofrat sig i lefvande språk, matematik, geografi och historia, företog han 1760 en resa till främmande länder hvarunder han i Hamburg gjorde bekantskap med en rik handlande Salomon Roosen, som omfattade honom med mycken välvilja och framdeles blef den hufvudsaklige befordraren af hans timliga lycka. Vid faderns frånfälle ingick modern nytt äktenskap med handlanden, sedermera borgmästaren i Malmö, Henrik Falkman, hvilken med sina egna förenade Suellska husets affärer och upptog den unge Frans till bolagsman 1771. Under de förlamande konjunkturer, som kort därpå inträffade, blef Roosen i Hamburg husets räddare, i det han beviljade det tillräcklig kredit att reda och fortsätta sina affärer. Hufvudsakligen genom handel med tobak, å hvilken vara priset stigit ofantligt genom amerikanska frihetskriget, kom S. snart i välstånd och begynte, allt eftersom hans förmögenhet växte, använda stora summor till allmänt gagneliga