vidsträckta kunskaper. Såsom ett erkännande af hans förtjänstfulla verksamhet om svenska bergsbruket och ovanliga insikter i därtill hörande vetenskapsgrenar, kemi, matematik, mekanik, fysik och metallurgi, inkallades han 1741 i Vet.-akad., invaldes 1750 till led. af Vet.-societ. i Uppsala, uppfördes 1750 på förslag till den första kemie professuren i Sverige, och adlades 1751, då han för att skilja sig från en halfbror som äfven undfått adelsbref, kallade sig von Svab. Död ogift i Stockholm d. 28 jan, 1768. S. var den förste, som uppfann att af blende göra ren zink, införde förbättringar vid Sala silfver-verk, o. s. v. S:s halfbror, Anders S., född 1681, död som bergsråd 1731, var äfven framstående bergsvetenskapsman och adlades 1719 med namnet Svab. Ogift. Svahn, Frans Oskar Birger, pedagog, författare. Född i Marstrand d. 29 dec. 1833. Föräldrar: stadskassören Johannes Svahn och Charlotta Maria Widell. 1851 student i Lund, blef S. 1856 fil. doktor och 1863 docent i teoretisk filosofi samt var 1867--90 lektor i fil. propedeutik och svenska i Kalmar. S. företog 1873 med statsunderstöd en resa till Tyskland och Österrike för att studera anstalter för lärares utbildning och 1875 en resa till Finland, Petersburg och Schweiz för praktiska pedagogiska studier. 1873 led. af kommittén för uppgörande af förslag till en anstalt för blifvande elementarlärares utbildning, var S. 1875--79 föreståndare för den teoretiska profårskursen i Kalmar. S., som i Lund utgaf flera filosofiska afhandlingar, redigerade 1869--82 jämte C. Gethe tidningen Kalmar och utgaf 1882--84 Svensk folktidning, som excellerade i från olika håll hopsamlade historier på svenskt landsmål. Med hjälp af dessa insända bidrag kunde S. 1883--85 utgifva Svenskt skämtlynne, 16 h. Han har vidare utgifvit Språkljud och qvantitativ betoning i högsvenskan 1882, Lärobok i välläsning 1882, Våra öfverliggare, akademiska studier 1885 under pseud. Thord Bonde, Det muntliga föredragets konst i tal och sång 1890, Våra öfversittare. Ungdomsminnen och läroverksstudier 1898--99, Lärobok i det muntliga föredraget 1903, o. s. v. Gift 1875 med Hedvig Amalia Genberg, dotter af biskop P. Genberg se I: 386). 1. Svanberg, Jöns, matematiker, astronom. Född d. 6 juli 1771 i Neder-Kalix socken af Norrbotten, där fadern var bonde. Sedan S. genomgått en mindre skola i Torneå, anlände han, sexton år gammal, till Uppsala, där han 1789 anställdes såsom amanuens vid astronomiska observatoriet och 1794 erhöll lagerkransen med andra hedersrummet. Sistnämnda år förordnad till docent i matematik, antogs han 1796 till vice sekreterare i Vet.-akad. i Stockholm, förordnades 1803 till dess astronom och utnämndes 1809 till dess ordinarie sekreterare. Under tiden hade han, 1801--03, utfört omfattande gradmätningar i Lappland och erhöll, så väl härför som för sin vetenskapliga verksamhet i allmänhet, Franska nationalinstitutets astronomiska pris 1806. Genom gradmätningarna i Lappland, som S. utförde med biträde af Öfverbom, Holmqvist och Palander och hvilka observationer han bearbetade i arbetet Exposition des opérations faites en Lapponie, pour la détermination d'un arc du méridien, en 1801, 1802 et 1803, visar S. att Maupertuis' 1736 verkställda mätningar voro oriktiga, och att observationerna verkligen gåfvo åt jorden samma form, som den enligt Newtons teori borde äga. Sedan han från 1806 varit förordnad och tjänstgjort såsom professor vid fältmätningskåren, utnämndes han 1811 till mathes. professor i Uppsala. 1825 anställdes han, tillsammans med professor S. Cronstrand, pendelförsök i Stockholm samt 1832--33, i förening med professor Rudberg, åtskilliga försök för bestämmande af mått, mål och vikt. Också problemet att med ledning af observationer och därpå grundade hypoteser bestämma världsrymdens temperatur behandlades af S. 1841 erhöll han afsked från sin professur, teologie doktor, led. af Vetetenskapsakademien i Stockholm 1798, Vet.-societ. i Uppsala, Krigsvet.-akademien, Vet.-akad. i Amsterdam, Franska institutet, Landtbruksakad., Vet.-societ. i Filadelfia, Vet.-sällsk. i Trondhjem, Finska Vet.-soc. Död i Uppsala d. 15 jan. 1861. Redan detta korta uppräknande af hans befordringar och utmärkelser visa, att S. var en man, hvars vetenskapliga anseende sträckte sig vida utom Sveriges gränser. Såsom matematiker och astronom ställdes han af fackmännen bland sin samtids lärde af första rangen. Hans af trycket utgifna skrifter uppgå till ett betydande antal. Åtskilliga af dem äro särskildt utgifna. Men de flesta återfinnas, dels såsom akademiska dissertationer och program, och dels i Vetenskapsakademiens och Vet.-societetens i Uppsala handlingar. Gift 1803 med Margareta Elisabet Merckell. 2. Svanberg, Lars Fredrik, kemist, mineralog, metallurg, universitetetslärare. Född i Stockholm d. 13 maj 1805; den föreg. son. Efter att uteslutande ha varit handledd af enskilda lärare, blef S. student i Uppsala 1819 och ägnade sig därefter åt bergsvetenskaperna. Men han aflade aldrig examen inom detta fack, emedan bergsexamen den tiden kräfde juridiska studier, för hvilka han saknade allt intresse. I stället bevistade han Falu bergsskola 1832--33, hvarefter han 1833--35 arbetade på Berzelii laboratorium i Stockholm. Under tiden befordrad till löjtnant i flottans mekaniska kår, anställdes han 1839 som lärare i fysik och kemi vid krigsakademien å Karlberg, hvarefter han 1840 tog afsked från sin militära tjänst med kaptens titel. Efter att dels 1839 ha varit uppförd på förslag till föreståndareplatsen vid Falu bergsskola, dels 1847 innehaft förslagsrum till kemiska professuren i Lund, kallades han 1850 till