mötes. Död å Sållom d. 14 maj 1841. Gift 1803 med Magdalena Atterberg. 2. Svartengren, Johan Jacob, »studentfabrikant». Född i Holmedals församling i Värmland d. 7 jan. 1809; den föregåendes son. Student i Uppsala 1828, blef S. fil. magister därstädes 1836. Under studietiden med framgång sysslande med andras undervisning, blef S. 1841 anställd som rektor vid Uppsala privatgymnasium (lyceum). Han förenade härmed en läroanstalt för ynglingar, som för beredande till studentexamen mottogos i helpension i den af S. inköpta egendomen Ärna i Gamla Uppsala socken. Med stor moralisk kraft och pedagogisk skicklighet förenade S. ej mindre utvecklade kroppskrafter, hvilket allt i förening verkade, att äfven som hopplösa odågor betraktade unga män af honom fördes fram till sitt mål. Följden blef den, att han under sin ledning fick mottaga en mängd sådana af förnäm härkomst, hvilka hos S. underkastades en sträng skola. De fingo äfven på lediga stunder utföra en del körslor till staden, såsom att införa kalfvar o. dyl., kanske egentligen ålagda vederbörande för att »taga högfärden ur kroppen». Det var ej heller värdt att neka, ty S:s kraftiga armar och ferla voro ej att leka med. En greflig ättelägg, som för uppstudsighet underkastades kroppslig räfst, försökte visserligen invända: »Min far betalar ej, för att jag skall få stryk,» men möttes af S. med: »Mycket sant, min unge vän, men se den får du gratis,» hvarefter bastonaden obevekligt fortsattes. S:s läroanstalt med dess något säregna uppfostringsmetod kom ock för hvarje år i stigande anseende till S:s frånfälle d. 30 nov. 1863. Af trycket utgaf han en historisk lärobok och en diktsamling Skålar på Ärna. Gift 1841 med Eugenia Rost. S:s brorson Yngve Adolf, som, född d. 13 nov. 1859, son af komministern Anders Adolf Svartengren och Lovisa Kristina Eggertz och student i Uppsala 1881, från 1886 ägnat sig åt publicistisk verksamhet å skilda orter och från 1906 är politisk medarbetare i Stockholms Dagblad, har i fråga om kraftigt utpräglad individualitet icke vansläktats från familjens traditioner. Förr utpräglad vänsterman, har S. sedermera dragits mera åt höger och särskildt framstått som en entusiastisk förkämpe för det proportionella valsättet. Ogift. Swartling, Frans Johan Axel, affärs-, kommunal- och riksdagsman. Född i Norrköping d. 18 mars 1840. Föräldrar: handlanden Per Johan Swartling och Maria Matilda Wefwer. Efter studier vid Norrköpings elementarläroverk, anställdes S. 1855 i sidenkramhandel, blef 1860 fabrikskassör och 1865 kamrer i Enskilda industribanken, som 1870 sammanslogs med Norrköpings enskilda bank. 1875 öfvergick han som disponent till Drags aktiebolag, i hvilken egenskap han sedermera alltjämt tjänstgjort. Tidigt började S. tagas i anspråk för allmänna värf och blef 1875 stadsfullmäktig i Norrköping, hvilken korporations ordförande han i åtskilliga år varit. Vid 1884 års riksdag insattes han i Andra kammaren som ledamot för Norrköping, hvilket förtroende sedermera alltjämt förnyats. Vid tullstridens utbrott slöt S. sig till protektionisterna och deltog 1888 i stiftandet af Nya landtmannapartiet, hvars förtroenderåd han tillhörde 1891--94. Efter sammanslagningen mellan landtmannapartierna åtnjöt han samma förtroende inom det förenade landtmannapartiet 1895--1902. Ledamot af konstitutionsutskottet 1888--89, hade S. sedermera plats i bevillningsutskottet 1890 och 1895--99. Af undseende för sina tullpolitiska meningsfränders fanatism lät han 1895 locka sig att lämna sin medverkan till mellanrikslagens uppsägning, hvilken för hans industri ytterst skadliga åtgärd han sedermera fick bittert ångra, sedan det visat sig, att förespeglingarna om lättheten att erhålla en ny lag hvilade på en ren chimär. Under årens lopp modifierades S:s ursprungligen konservativa tendenser i mera moderat riktning och särskildt visade han sig angelägen om sociala reformer till arbetarnes fromma. Hans utnämning 1898 till vice talman hälsades därföre med allmän tillfredsställelse och efter att ha fungerat på denna post till och med 1902 års riksdag, har han 1903--06 varit kammarens talman. Klarhet och reda i framställningen i förening med en sonor och behaglig stämma samt ett urbant väsen har förvärfvat honom allmänt erkännande af lämplighet för uppdraget. S. har äfven tagits i anspråk för en mängd kommittéer, bl. a. ang. mellanrikslagen 1895--96. Gift 1865 med Matilda Charlotta Ståhlbom. Swartz. Äldste kände stamfadern Per Olofsson var bergsman i Värmland. Efter Svartsängen i Nykroppa socken antogs släktnamnet å 1700-talet af hans sonsöner Per och Olof, hvilka slogo sig ned som tobaksfabrikörer i Norrköping, där släktens hufvudgren sedermera alltjämt intagit en betydande ställning. 1. Swartz, Olof, naturforskare. Född i Norrköping d. 21 sept. 1760. Föräldrar: fabriksidkaren Olof Swartz och Maria Elisabet von Brobergen. Med grundlig elementarunderbyggnad inskrefs S. 1778 som student i Uppsala, där han med brinnande ifver och en afgjord fallenhet ägnade sig åt naturvetenskapen. Sedan han våren 1783 aflagt med. kandidatexamen och därefter under sommaren genomrest bohuslänska skärgården, anträdde han på hösten s. å. på egen bekostnad en resa till Nordamerika. Efter en längre tids vistelse dels i Boston och dels i Filadelfia, från hvilka hufvudstationer han företog långväga vandringar för insamling af naturalster, fortsatte han resan längre åt söder och anlände i början af 1784 till Jamaika, där han uppehöll sig ett helt år och med stor flit ökade sina rika samlingar. Sedan han vidare besökt S:t Domingo,