Kuba, Portorico samt östra kusten af Sydamerikas fastland, återvände han öfver Jamaika till Europa och anlände till London hösten 1786. Här stannade han nära ett år för att jämföra sina upptäckter med de i British Museum förvarade samlingarna och återsåg Sverige omsider hösten 1787. Under sin frånvaro hade han 1785 blifvit promoverad medicine doktor i Uppsala, valdes 1789 till led. af Vetenskapsakademien och förordnades s. å. att hafva inseendet öfver naturaliekabinettet på Drottningholm. 1791 utnämndes han till professor vid Bergianska trädgårdsskolan vid Stockholm, antogs 1807 af Vetenskapsakademien att vara intendent vid dess museum och erhöll jämväl 1811 förordnande att vara akademiens sekreterare. 1810 kallades han af Collegium medicum att biträda vid utarbetandet af den nya farmakopé, som sedan utkom 1817, och erhöll 1811 diplom att vara hedersledamot af samma kollegium. Genom k. utnämning förordnades han 1812 till arbetande led. af Landtbruksakademien och föredragande uti akademiens klass för trädplantering och trädgårdsskötsel, samt utnämndes 1813 till botanic. et histor. natural. professor vid Karolinska institutet. En häftig feber slutade några år därefter hans lefnad på Bergiilund d. 19 sept. 1818. Såsom vetenskapsman och naturforskare känd och aktad öfver hela den lärda världen, hade S. blifvit kallad till ledamot af ett stort antal vetenskapliga samfund i Europa och Amerika, bl. a. af Franska institutet, hvilken utmärkelse tillfallit endast få personer utom Frankrike. Till hans ära täflade utländska lärde att efter honom uppkalla nyupptäckta naturalster, och svenska Vet.-akad. lät till minne af denne sin utmärkte ledamot prägla en medalj. Bland det stora antalet af hans utgifna arbeten må här nämnas: Methodus muscorum 1781, Nova genera et species plantarum 1788, Icones plantarum, quas in India occidentali detexit etc., Fasc. I 1794, Dispositio systematica muscorum frondosorum Sueciæ 1800, Flora Indiæ occidentalis 1797--1806, Genera et species Orchidæarum 1805, Synopsis Filicum 1806, Lichenes americanæ 1811, Grunderna till läran om djur och växter 1813, Svensk Botanik, texten till flera band däraf 1806--17 samt texten till ett par häften af Svensk zoologi 1806--18, Nya ekonomiska diktionären, Magazin för blomsterälskare, en stor mängd afhandlingar och tal i Vet.-akad. handlingar, en mängd uppsatser i andra lärda samfunds tidskrifter och journaler m. m. Gift 1794 med Sara Elisabet Bergh. 2 Swartz, John, fabriksidkare. Född i Norrköping d. 16 aug. 1790; den föregåendes kusins son. Föräldrar: tobaksfabrikören Peter Jacob Swartz och Katarina Charlotta Wallström. Redan 1799 inskrefs S. som student i Uppsala och studerade äfven någon tid vid Greifswalds universitet. Han vände sig dock snart åt det praktiska lifvet och ingick 1805 som biträde å sin faders kontor. 1806 erhöll han plats å ett handelskontor i Göteborg, där han vann sin principals förtroende i sådan grad, att han redan vid nitton års ålder blef husets kassör. 1809--11 anställd hos ett engelskt handelshus, med uppdrag att bevaka dess intressen i Göteborg, uppehöll han sig därefter ett år i England, i afsikt att studera dess folk och institutioner. Han inträdde därefter i den tobaksfabrik, släkten redan i två generationer bedrifvit i Norrköping och öfvertog densamma 1819 efter faderns död. Under S:s driftiga och framsynta ledning gick densamma betydligt framåt. Men därjämte drefs han af sitt upplysta och oegennyttiga medborgerliga sinne att städse ställa sig i spetsen, hvarhelst det gällde att föra fram allmännyttiga företag i hans hemort. Redan 1822 förvärfvade han rättmätiga anspråk på sin födelsestads tacksamhet genom sin verksamhet som skattmästare i den brandstodskommitté, som tillsatts efter den förhärjande eldsvåda, hvarigenom 3,000 personer blifvit husvilla. 1824 deltog han i stiftandet af stadens sparbank, blef 1829 talman för handelssocieteten, deltog 1841 i uppgörandet af plan för en förbättrad fattigvård inom staden, och genom hans energiska bemödanden infördes 1849 gaslysning i Norrköpings stad. Ägare af flera landtegendomar i provinsen, riktades hans ansträngningar i hög grad på jordbrukets befrämjande. Han var en af de verksammaste medlemmarna i provinsens hushållningssällskap och ledde som ordförande det nyttiga företaget af sjön Tåkerns sänkning, hvarigenom 3,300 tunnland odlingsbar mark förvärfvades. Vid sina egendomar gick S. i spetsen för nyheter å landthushållningens område, såsom införande af sockerbetsodling. 1834 kallad till medlem af en kommitté för revision af tulltaxan, var S. 1848 ordförande vid tredje allmänna svenska landtbruksmötet i Norrköping. 1845 hedersledamot af Landtbruksakademien, har han i dess handlingar infört flera uppsatser, som vittna om hans nit för landtbrukets befrämjande och insikter på området. 1847 hedrades han med ledamotskap af Vetenskapsakad. Död i Norrköping d. 16 aug. 1853, ihågkom han den stad, hvars främste man han sedan lång tid varit, med en donation, hvaraf räntan utgår till sjukhjälp åt »fattig ungdom, lidande af kronisk åkomma». Gift 1816 med Carolina Gustava Pereswetoff-Morath. 3. Swartz, Jacob Erik, fabriksidkare, kommunal- och riksdagsman. Född i Norrköping d. 17 maj 1817; den föregåendes son. Student i Uppsala 1833, ägnade sig S. sedermera åt teknologiska studier och genomgick en praktisk kurs å Motala verkstads ritkontor. Mot slutet af 1830-talet ingick han i faderns affär, hvilken han efter dennes död 1853 ensam öfvertog. Med insiktsfull duglighet utvecklade han fabriksverksamheten i betydande grad ooh lade sig därjämte särskildt vinn om att sörja för sina arbetare, bl. a. genom lämnande af rikliga bidrag till den af hans farfars far, Peter Swartz, 1772 grundade s. k. Swartzska friskolan. Äfven i fråga om lifligt och oegennyttigt intresse för allmänna