angelägenheter trädde S. värdigt i sin faders fotspår. Från början af 1850-talet den egentlige ledaren af Norrköpings utveckling, tillhörde han från institutionens begynnelse dess stadsfullmäktige, under en följd af år som vice ordf. och representerade 1863--71 staden i länets landsting. 1856 valdes han till Norrköpings representant i borgarståndet, hvilket förtroende sedermera förnyades vid 1859--60 och 1862--63 års riksdagar, och tillhörde han Andra kammaren den första treårsperioden 1867--69. Till sin åskådning liberal och frihandelsvänlig, var han vid alla af honom bevistade riksdagar, utom den första, medlem af bevillningsutskottet. 1858--59 deltog han i den kommittés arbete, som tillsatts för uppgörande af grunder till en ny bevillningsförordning. Död i Norrköping d. 24 april 1881. Gift 1855 med Carolina Elisabet (Betty) Forsgrén. Sonen Carl Johan Gustaf, född i Norrköping d. 5 juni 1858, student i Bonn 1877 och i Uppsala 1879, fortsätter faderns affär och har från 1900 representerat Norrköping i Första kammaren, där han tillhör den frihandelsvänliga och politiskt moderata fraktionen. Gift 1886 med Dagmar Lundström. 4. Swartz, Johan Gustaf, landthushållare, kommunalman. Född i Norrköping d. 7 jan. 1819; den föreg. bror. Student i Uppsala 1833, arbetade S. på faderns kontor 1834--35, hvarefter han begaf sig till Antwerpen, där han var anställd på köpmanskontor till 1839. Under sommarmånaderna s. å. studerade han landtbruk i Skottland. Hemkommen bedref han i flera år egen tobaksfabrik i Norrköping och arrenderade faderns egendom Herstaberg från 1842 till dennes död 1853, då han ärfde den stora egendomen Hofgården invid Omberg. Här anställde han experiment inom landthushållningens skilda områden och ett af de mera uppmärksammade resultaten var den s. k. Swartzska ismetoden, som, uppfunnen 1863, gjort hans namn bekant äfven å utländsk botten och väsentligen bidragit till den svenska mejerihandteringens höjande. Samtidigt bedref han kvarnrörelse i Norrköping, där han med kraft och intresse deltog i det kommunala lifvet, bl. a. som stadsfullmäktiges förste ordf. 1863--81. Led. af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott sedan 1852, var han 1873--79 dess vice ordf., hvilken funktion han äfven upprepade gånger beklädde i Östergötlands läns landsting, som han tillhörde 1863--77. Under sina sista år, då han försålt Hofgården, drog han sig tillbaks från offentliga bestyr, ägnande sig åt författarskap i landtbruk och skolfrågor. 1872 hedersledamot af Landtbruksakademien och 1874 ledamot af Vetenskapsakademien, afböjde S., liksom före honom fader och äldre bror, hvarje ordensutmärkelse. Han åtnjöt allmänt erkännande som en god och upplyst medborgare, en ädel man och en för nödställda likar städse varmt ömmande natur. Död barnlös i Norrköping d. 1 dec. 1885. Gift 1854 med Carolina Sofia Lovisa Hülphers. 5. Swartz, Edvard Mauritz, skådespelare. Född i Stockholm d. 15 febr. 1826; sonson till S. 1 och son af revisorn i kammarrätten Olof Carl Swartz och Maria Jakobina Eleonora Lemon. Vid tretton års ålder intogs S. såsom elev vid K. teatern i Stockholm, där han efter hand fick uppträda i några mindre betydande roller. Dessa voro dock ej ägnade att inge hvarken honom själf eller andra förhoppningar om någon lysande framtid för honom inom teatervärlden. Han lämnade emellertid K. teatern 1845 och ingick vid Mindre teatern, för att söka sin utbildning under Torsslows ledning. Detta steg visade sig välbetänkt och blef snart afgörande för hela hans framtid. Utom det att han här hade att stödja sig vid Torsslows erfarna råd, försattes han i en verksamhet, hvars mångsidiga art hälsosamt pröfvade den framåtskridande konstnärens krafter. Särskildt lärde han sig fatta Shakspeares snille, och tolkningen af dennes lifskraftiga, dramatiska gestalter blef ock sedan hans lifs uppgift. Efter att under loppet af åtta år ha med stigande framgång uppträdt på Mindre teatern i mer än två hundra olika roller, återvände S. 1853 till K. scenen, där han i nov. s. å. debuterade i Hamlet, hvilken roll efter hand allt mer utarbetades af S. och blef hans förnämsta uppgift. Af öfriga viktiga roller, i hvilka S. uppträdde, kunna nämnas: Rochester i »Jane Eyre», Miremont i »Kotteriet», Prins Magnus i »Brödraskulden», Kung Valdemar i »Ung Hanses dotter», Caligula i »Fäktaren från Ravenna», Gustaf Vasa i »Dagen gryr», Gustaf III i »Ett år under Gustaf III:s regering», Kung Birger i »Folkungalek», Konung Erik i »Marsk Stigs döttrar», samt Struensee, Daniel Hjort, Richard II, Sten Sture d. y., Egmont, Jago, Timon af Athen, Sardanapalus, Fiesko, Tartuffe, Leontes o. s. v. Den 15 febr. 1876, på S:s femtiondeförsta födelsedag, öfverlämnade Svenska akademien med erkännande af hans värde såsom dramatisk konstnär, till honom sin mindre prismedalj, på samma gång en del beundrare i en för honom anordnad fest bragte honom sin hyllning. S. blef genom lifstidsengagemang fäst vid k. scenen, men måste till följd af sjuklighet draga sig tillbaka 1881. Död i Stockholm d. 14 dec. 1897. S. var en synnerligen kultiverad artist, ytterst fin i sitt uppträdande och framställde lefvande, noggrannt genomtänkta gestalter, präglade af höghet och nobless. Gift 1854 med Rosa Alfonsina Clémence Fehrnström, född d. 15 febr. 1835, anställd vid K. teatern 1853--89. Bland af fru S. utförda roller må nämnas, titelrollen i Drottning Filippa, Drottningen i »Richard II», Ophelia i »Hamlet», Regissa i »Sven Dyrings hus», Jessika i »Köpmannen i Venedig», Fru Stockman i »En folkefiende», Fru Linde i »Ett dockhem», Fröken Bernick i »Samhällets pelare». Svebilius, Olof, ärkebiskop. Född på Råby gård i Ljungby socken, nära Kalmar, d. 1 jan. 1624. Föräldrar: häradsfogden Göran Eriksson