och Ingeborg Larsdotter. S. studerade 1638 i Uppsala, två år senare i Königsberg och därefter ånyo i Uppsala, där han blef fil. magister 1649. Antagen till lärare för grefvarna Nils och Claes Gyllenstierna, gjorde han med dem en vidlyftig resa genom Tyskland, Holland, England, Frankrike och Italien 1651--56, då han utnämndes till rektor i Kalmar. Två år därefter, sedan han antagit prästerlig ordination, befordrades han till teologie lektor och slottspredikant i Kalmar, hvarifrån han 1663 förflyttades såsom kyrkoherde till sin fädernesocken Ljungby. Här, i landtligt lugn och i umgänge med en församling, som han från barndomen kände, fann S. sig så väl, att han, då han 1666 kallades till teologie professor i Lund, undanbad sig detta ämbete. Han måste dock ett par år senare lämna sin landtliga fristad, då han 1668 erhöll kallelse att vara ord. hofpredikant, hvarefter han 1671 förordnades till öfverhofpredikant och konungens biktfader samt utnämndes till pastor primarius i Stockholms storkyrkoförsamling. Efter att 1675 ha erhållit teologie doktorsvärdigheten, befordrades S. 1678 till biskop i Linköping men lämnade 1681 detta ämbete såsom utnämnd ärkebiskop och prokansler för Uppsala universitet. Död i Uppsala d. 29 juli 1700. S:s befordringar och utmärkelser datera sig från det han beredde Carl XI till hans första nattvardsgång 1670, hvarefter han af Carl omfattades med ett synnerligt förtroende. Det anförtroddes åt honom bl. a. att besörja en förbättrad bibelupplaga, och på konungens befallning blefvo kyrkoordningen, handboken och psalmboken öfversedda, under det S. var ärkebiskop. Det märkligaste af hans egna arbeten är utan tvifvel hans Enfaldig förklaring öfver dr. Martin Lutheri lilla cateches 1689, ett arbete, som gjort hans namn bekant i det anspråkslösaste hem och de aflägsnaste landsdelar. S. spelade äfven en stor roll i det politiska lifvet och var prästeståndets talman vid alla riksdagar 1682--1697. Han var en synnerligen vördnadsvärd personlighet. Gift 1658 med Elisabet Gyllenadler, en dotter till biskop Enander i Linköping. S:ii barn blefvo, såsom ättlingar af en ärkebiskop, enligt tidens bruk förlänade med adlig värdighet, under namnet Adlerberg. Svedberg, Jesper, ärkebiskop, språkforskare, psalmist. Född d. 28 aug. 1653 på gården Sveden nära Falun. Föräldrar: bergsmannen Daniel Isaksson och Anna Pedersdotter Bullernæsia. Sedan sonen genomgått Falu skola, skickades han 1666 till Uppsala men flyttades därifrån 1669 till det nyinrättade universitetet i Lund, där han hade en släkting, professorn i österländska språk Petrus Holm, som åtog sig den närmare ledningen af hans undervisning. Efter fem års vistelse i Lund återvände han 1674 till Uppsala och blef där 1682 promoverad till fil. magister. Året därpå prästvigdes han och utnämndes 1684 till pastor vid Lifregementet till häst. Under detta och följande år företog han en utrikes resa, hvarunder han besökte England, Frankrike, Tyskland och Holland. Efter hemkomsten tillträdde han sin syssla vid Lifregementet och utvecklade här bland det okunniga manskapet en kraftig och varm nitälskan för dess höjande i boklig och sedlig upplysning. Hans nästa prästerliga befattning blef som kyrkoherde i Vingåker, hvartill han utnämndes 1690, men dit han flyttade först 1692. På denna plats fick han likväl icke stanna länge, emedan han efter sex veckors vistelse där befordrades till teologie professor i Uppsala, där han 1694 blef förste teologie professor och domprost. S. blef också 1692 universitetets rektor. Såsom akademisk lärare utvecklade han ett outtröttligt nit och förvärfvade sig i hög grad de studerandes tillgifvenhet. Jämte sin befattning vid universitetet innehade han sedan 1696 det viktiga uppdraget att såsom styresman vaka öfver de svenska församlingarna i Amerika, förse dem med lämpliga församlingslärare o. s. v. 1702 kallades och utnämndes han till biskop i Skara, promoverades till teol. doktor i Uppsala 1705 samt valdes att, jämte sitt förut innehafvande biskopliga ämbete, hafva uppsikt öfver den svenska församlingen i London. Efter en i alla afseenden gagnande och ärorik lefnad afsomnade han på biskopsgården Brunsbo vid Skara d. 26 juli 1735. Jesper S. var en man med stora egenskaper och förtjänster. Som rektor i Uppsala lyckades han bilägga de häftiga striderna mellan de olika filosofiska skolorna, liksom, tack vare honom, ett ädlare studentlif uppkom. I hela sitt förhållande, i vandel och lära, var han en värdig föresyn för andra. Hans varmt troende sinne kunde likväl ej alldeles frigöra sig från samtidens öfvertro, och ej sällan hördes han i sina predikningar anföra berättelser om andesyner och ännu lefvande personers profetiska förutsägelser med en värme i ton, som vittnade om den innerligaste öfvertygelse. I själfva verket var han i sin uppfattning af det öfversinnliga en föregångare för sin son, den ryktbare Emanuel Svedenborg, och dennes lära om andevärldens hemligheter samt det nya himmelska Jerusalem. Detta hindrade honom likväl ej att med kraft och ifver deltaga i de många åtgärder, genom hvilka svenska kyrkan på sin tid så att säga nyskapades. S. utverkade hos konungen, att en kommission tillsattes d. 8 juli 1691, bestående af tre fackmän, bland dem S. själf, under E. Benzelius' ledning, för ombesörjandet af en bibelrevision med grundtexten som högsta norm. Han sparade här hvarken möda eller omkostnader och bidrog väsentligen till, att hela arbetet var fullbordadt vid medlet af år 1692. Den nya bibelupplagans utgifvande mötte dock oförmodade hinder och ett motstånd, som djupt smärtade S. Föga hugneligare blef utgången af hans bemödanden att skaffa den svenska församlingen en ny psalmbok, i det att den, han själf utarbetat, skarpt klandrades af en del biskopar, hvilket hade till följd att hans psalmboksförslag indrogs och ådrog honom en förlust af 30,000 d:r kmt. Bland mål, dem han med