undergick fil. kandidatexamen 1838 samt mottog såsom ultimus lagerkransen vid promotionen 1839. Året därefter förordnad till politices docens vid Uppsala universitet, förestod han skytteanska professuren 1846--47, utnämndes 1850 till histor. adjunkt samt bestridde åren 1850--51 och 1853--54 historiska professuren. 1856 befordrades han till professor i historia vid universitetet i Lund och innehade detta ämbete till 1862, då han såsom utnämnd skytteansk professor återvände till Uppsala. Led. af svensk-norska unionskommittén 1865, var S. 1868--69 Uppsala universitets rektor och blef 1879 jur. hedersdoktor vid Köpenhamns universitets jubelfest. 1841 erhöll han Svenska akademiens stora pris för en afhandling: Försök till en historisk framställning af de orsaker, hvilka under Konung Carl XI:s regering föranledde statsskickets förändring, invaldes till led. af Vitt-, hist.- och ant.-akad. 1858, blef en af de aderton i Svenska akad. 1864, led. af Vet.-akad. 1870 samt var medlem af flera andra vetenskapliga samfund. Död i Uppsala d. 26 febr. 1889, sedan han lämnat professuren 1881. -- Af S:s historiska afhandlingar, föredrag, tal samt arbeten i svensk och utländsk statskunskap kunna endast några här uppräknas: Om reductionen af krono- och adeliga gods under kon. Carl X Gustafs och kon. Carl XI:s regering 1849--51, Om statsrådets ansvarighet 1856, Om historiska studier, med afseende på de svenska universiteternas ungdom 1857, Till Gustaf Vasas minne. Tal vid Utmeland i Mora 1860, Om konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delen af hans lefnad 1862, Om förföljelsen emot Castovius och Bilberg; ett bidrag till svenska tryckfrihetens historia 1842, Om konung Carl X:s reduktion af kronogods, jemförd med den, som verkstäldes under kon. Carl XI 1842, Om arfsrätten till Sveriges krona 1843, de tre sistnämnda i tidskriften Frey, Stycken ur Norges historia. Föreläsningar hållna i Stockholm 1866, 1866, Anteckningar för akademiska examina i statskunskap I--IV 1868--69, Smärre skrifter I--III 1871--88, Maria Stuart och Elisabet 1871--72, Om nationsföreningar och studentlif, Om Finlands landtdagar etc. 1872, Studier i Sveriges statskunskap I 1875, Inledning till Europas och Amerikas statskunskap I, II 1876, Om kulturen i Norden 1884, Representationsreformens historia 1885, akademiska disputationer, historiska afhandlingar, tal och minnesteckningar dels särskildt utgifna, dels i Vitt.- hist.- och ant.-akademiens och Svenska akademiens handlingar m. m. Efter hans död utgafs 1889--90 hans Anteckningar om mitt förflutna lif. Som talare och minnestecknare var S. mycket framstående, och nämna vi bland talen hans bekanta Afsked från studenterna 1882. -- S. var en i hög grad originell personlighet, och det finnes många anekdoter om »gubben Sved». -- Ogift. 2. Svedelius, Axel Gabriel Johan, ingenjör, bruksidkare, riksdagsman. Född i Norrköping d. 14 okt. 1836; den föregåendes kusin. Föräldrar: klädesfabrikören Per Svedelius och Charlotta Gabriella Silfverstolpe, dotter af riddarhussekreteraren A. G. Silfverstolpe (se II: 460). Efter att 1857--60 genomgått Mariebergs högre artilleriläroverk, utnämndes S. 1861 till löjtnant vid väg- och vattenbyggnadskåren, där han 1871 befordrades till kapten. Vid afskedstagandet 1891 erhöll han majors värdighet. Adjutant i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1862--75, var han 1862--66 arbetschef för diverse sjösänkningsföretag och 1871--75 flottningschef å Dalälfven. Efter att 1872--74 fungerat som statens kontrollerande ingenjör vid Bergslagernas järnvägsbyggnad, var han 1875--81 trafikchef vid Bergslagernas järnvägar. 1881--93 tjänstgjorde han som affärsdisponent för de stora Uddeholmsverken i Värmland, hvilka under hans ledning hade att fröjda sig åt ett kraftigt uppsving, bl. a. genom trämassefabrikationens införande, manufaktureringens ombildning och utveckling samt egendomskomplexens utvidgning. Efter att i hemorten innehaft åtskilliga kommunala uppdrag, invaldes S. 1888 i Första kammaren, som han sedan dess oafbrutet tillhört. Anslutande sig till dess konservativt protektionistiska majoritet, har han af densamma hedrats med en mängd förtroenden. Så var han 1892--93 ledamot af statsutskottet, 1897 af bevillningsutskottet samt vid en mängd riksdagar led. och ordförande i tillfälliga och särskilda utskott, särskildt sådana, som haft att behandla frågor rörande arbetarförsäkring. 1893 kallades S. till landshöfding i Örebro län, å hvilken post han stannade till 1904, då han ingick som ordf. i styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg--Oxelösund. Af regeringen har S. anlitats för åtskilliga kommittéer, bl. a. som ordf. i bevillningskommittén 1896, vattenfallskommittén 1899--1903 och kommittén för tekniska högskolans omorganisation 1904. Gift 1862 med Julia Matilda Azelius. Swedenborg, Emanuel, naturforskare, mystiker. Född i Stockholm d. 29 jan. 1688; son af d. v. pastorn vid Lifregementet, sedermera biskopen i Skara, Jesper Svedberg (se ofvan) och Sara Behm. Redan som barn sysselsatte sig S. med andliga betraktelser och yttrade sig understundom med ett förstånd och en värme, som kom de förvånade föräldrarna att tro, »det en ängel talade ur hans mun». Hans första undervisning leddes af fadern, hvarigenom han tidigt inhämtade en grundlig kännedom i österländska och klassiska språk; hvarjämte han i ungdomen studerade geometri, mekanik, kemi och naturvetenskaperna. När under peståret 1710 nästan all undervisning afstannade vid de svenska högskolorna, anträdde den tjugutvåårige S. en utrikes resa, hvarunder han bl. a. i England gjorde sig nära förtrogen med filosofen Lockes och matematikern Newtons nya åsikter. Återkommen till Sverige 1714,