Carolina Sofia Danielsson, dotter af riksdagsmannen i bondeståndet J. P. Danielsson. 2. Svensén, Reinhold Emil Ludvig, skriftställare, föreläsare. Född i Tveta socken i Kalmar län d. 2 okt. 1850; den föreg. son. Trots en från ungdomen svag syn ägnade sig S., som aldrig varit inskrifven vid allmänt läroverk, med stöd af sitt osedvanligt starka minne med sådan framgång åt studierna, att han 1874 blef student och 1883 i Uppsala med vackra betyg aflade fil. kandidatexamen, med historia och statskunskap som hufvudämnen. Han hade då i åtskilliga år varit verksam med artiklar i pressen i frisinnad anda, med afgjord lutning åt landtmannapartiet. 1883 ingick han som medarbetare i den af K. P. Arnoldsson redigerade tidningen Tiden, som han med ett kort afbrott tillhörde, tills densamma i april 1885 kom under Hj. Brantings ledning. Efter att sedermera några år ägnat sig åt mera fri litterär verksamhet, har S. ända från 1890 varit knuten till tidningen Aftonbladet, där han alltjämnt verkat i gammalliberal och mot socialisterna starkt agressiv riktning. Samma prägel, såväl som i allmänhet fullföljandet af faderns traditioner, utmärker äfven i öfrigt hans muntliga och skriftliga verksamhet. S. har särskildt gjort sig känd som en högt skattad populär föreläsare, hvilken genom originella synpunkter, folkligt föredrag samt rikedom på anekdoter städse lyckats samla ett talrikt auditorium omkring sig. Äfven hans historiska skriftställarskap utmärker sig genom rikedom på idéer och nya uppslag samt liflig framställning. Förutom åtskilliga uppsatser i tidningar, och tidskrifter, kalendrar och sammelverk af politiskt, historiskt, geografiskt och etnografiskt innehåll har S. i tryck utgifvit den geografiska läseboken Jorden och människan 1884--87 (i Sv. biblioteket), Kvinnofrågan 1888, hvari han förordar höjande af kvinnans giftermålsålder till dess myndighetsålder, Carl Ifvarsson och landtmannapartiet 1890 samt Spanien och Cuba 1898 (de båda sistnämnda i Verdandis småskrifter), Sverige och dess grannar 1901. Jämte lektor J. Bergman utgifver han från 1901 Världshistorien, berättad för folket, af hvilken sex delar äro tillärnade och hvari S. behandlar den nyare och nyaste tidens historia. Lifligt intresserad af det proportionella valsättet, har han därtill uppgjort ett särskildt system och var 1902--03 medlem af kommittén för proportionella val. Ogift. Svensson, Carl Axel Ivar, läkare. Född d. 23 nov. 1839 i Höreda prästgård i Jönköpings län. Föräldrar: prosten Per Reinhold Svensson i Hörby och Melby församlingar och Charlotta Rolander. S. blef student i Uppsala 1857, med. kand. 1863, med. lic. 1867 och promoverades 1877 till med. doktor. Han var i tre månader 1864 underläkare vid danska fältlasarettet i Assens på Fyen under dansk-tyska kriget, var 1869 underkirurg vid Serafimerlasarettet och utnämndes 1869 till läkare vid länslasarettet i Oskarshamn. Var 1878 sökande till e. o. professuren i kirurgi vid Uppsala universitet, sökte samtidigt öfverläkaretjänsten vid Sabbatsbergs nyinrättade sjukhus i Stockholm och erhöll densamma 1879 samt har sedan 1879 varit anställd som öfverläkare vid kirurg, afdelningen vid bemälda sjukhus, i det att han återkallade sin ansökan till e. o. professuren. S., som 1899 tog afsked från öfverläkarebefattningen, har upprepade gånger gjort utländska studieresor samt har i Hygiea, Sv. läkaresällskapets förhandlingar m. m. publicerat många uppsatser. Gift 1875 med Elsa Maria Berg. Sydow, Axel Erik von, väg- och vattenbyggare. Född å säteriet Marianelund i Jönköpings län d. 25 jan. 1791. Föräldrar: kronomagasinsförvaltaren Nils Ludvig von Sydow och Engel Benedicta Haller. Student i Uppsala 1809, aflade S. kameralexamen 1812, genomgick prästseminarium i Uppsala och disputerade pro exercitio 1813. Hans lefnadsbana blef likväl en helt annan än den från början planerade. Då han nämligen sommaren 1813 deltog i studentbeväringens öfningar, utmärkte han sig så, att han erbjöds omedelbar anställning som officer. I nov. s. å. blef han ock fänrik i armén samt åtföljde följande månad general Lagerbring i det då pågående kriget å kontinenten. I Holstein blef han i jan. 1814 fänrik vid Upplands regemente och gjorde med detta fälttåget i Belgien, Tyskland och Norge. Efter fredsslutet återtog S. sina akademiska studier och blef 1818 filosofie magister. 1819 blef han kommenderad att vara stationschef för strömrensningarna i Norrland och att anställa undersökning ang. flottning, båtleder och öfversvämningar i Helsingland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Sedermera blef han 1824 kommenderad att som arbetschef leda strömrensningarna i Norrbotten, hvarefter under hans ledning upprensning verkställdes af de stora forsarna i Kalixälfven, så att denna blef flottbar 7 1/2 mil från utloppet, hvarjämte Piteå älf öppnades för sjöfart genom fördjupning af en sandbank utanför dess mynning. För ernående af dessa betydande resultat hade S. att kämpa med stora svårigheter, icke minst med den af osunda religiösa rörelser anfäktade befolkningens ovilja mot »fräcka försök att mästra Herrans vägar», hvilken dock S., tack vare sin stora öfvertygande talförmåga, lyckades få bukt med. 1828 utnämnd till chef för södra kanaldistriktet, ledde han hamnbyggnaderna vid Helsingborg 1828--33 och vid Jönköping 1833--36. Under tiden befordrades han 1821 till löjtnant och 1831 till kapten vid Upplands regemente. 1836--37 företog han med offentligt understöd en utländsk resa till Holland, Frankrike och Tyskland för studier af dammverk och hamnbyggnader. 1840 utgaf S. en skrift Publika arbetens nytta och nödvändighet, i hvilket han förordade ett särskildt ämbetsverk till ledning vid