uppförande af offentliga byggnader och utbildning vid Marieberg af dess blifvande tjänstemän. På grund af de skäl, han där framlagt, ombildades 1841 storamiralsämbetets tredje afdelning till en särskild styrelse för allmänna väg- och vattenbyggnader, till hvars förste öfverdirektör och chef S. utnämndes. Då styrelsen 1851 ombildades på militäriskt vis till väg- och vattenbyggnadskåren, blef S. dess öfverste. Såsom medlem af den af 1853--54 års riksdag tillsatta järnvägskommittén, som skulle anställa undersökningar och afgifva förslag till ett system af stambanor för riket, utförde S. 1856 flera dylika undersökningar. Död d. 4 okt. 1857. Han var från 1839 led. af Vetenskapsakademien och från 1851 af Landtbruksakademien samt har till den förras handlingar bidragit med flera afhandlingar. Gift med Margareta Ekelund. Sylwan, 0tto, litteraturhistoriker. Född i Kristianstad d. 22 aug. 1864. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Otto Kristian Sylwan och Anna Sofia Wendel. Student i Lund 1881, blef S. fil. kand. därstädes 1886 och fil. doktor 1892. S. å. förordnades han till docent i litteraturhistoria och estetik vid Lunds universitet och utnämndes 1901 till professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid Göteborgs högskola. Förutom åtskilliga uppsatser i tidningar och tidskrifter har S. riktat vår litteratur med åtskilliga arbeten, som förutom sundt och godt omdöme och en ärlig forskningslust bära vittne om ett intresse, som ej inskränker sig till hans eget fack utan ock omfattar det allmänna medborgerliga lifvet. Bland dessa må nämnas hans gradualdisputation Sveriges periodiska litteratur under frihetstidens förra del 1892, Svenska pressens historia till statshvälfningen 1772 1896, Från stångpiskans dagar, kulturhistoriska skizzer 1901, Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt (1830--60) 1903, Den moderna pressen 1906. Ogift. Sylvander. Ättens förste kände stamfader, Jonas Sylvander, var kronolänsman inom Kalmar län. Hans sonson var Josua S. (se nedan), som adlades 1812 och blef friherre 1830. 1. Sylvander, Josua, ämbetsman. Född d. 1 juni 1769. Föräldrar: landskamreraren i Karlskrona Johan Gabriel Sylvander och Eva Elisabet Molin. Student i Lund 1784, ingick S. 1785 efter juridisk examen som auskultant vid amiralitetsöfverrätten i Karlskrona och två år senare som auskultant i Svea hofrätt. Befordrad 1788 till notarie hos styrelsen öfver allmänna magasinsinrättningen, förordnades han 1790 till vice notarie vid civilprotokollet i Svea hofrätt och blef följande året vice auditör vid änkedrottningens lifregemente. 1792 utsågs han till en bland notarier, som skulle föra protokollet vid ransakningen om Gustaf III:s mord, utnämndes 1794 till vice advokatfiskal i magasinsdirektionen, blef 1800 sekreterare i Svea hofrätt och hugnades året därefter med lagmans namn, heder och värdighet. 1804 inkallades han såsom ledamot i lagkommissionen, utnämndes 1810 till häradshöfding i Åkers m. fl. härads domsaga i Södermanland och blef 1811 vice landshöfding i Halland. Året därefter upphöjdes han i adligt stånd samt blef ordinarie landshöfding och utnämndes 1818 till justitieråd. Hittills hade hans förmåga ej tagits i anspråk för något ärende, för hvilket han behöft trotsa opinionen. Men vid 1823 års riksdag eggades sinnena så häftigt mot den erkändt duglige ämbetsmannen, att opinionsnämnden nära nog utvoterat honom ur högsta domstolen. Orsaken härtill var den, att han troddes ha dikterat anklagelseakten åt den aktor, som i Svea hofrätt kräfde grefve C. H. Anckarsvärds hufvud för det denne kallat ett regeringsbeslut landsfördärfligt. Han blef 1826 president i Svea hofrätt och upphöjdes 1830 till friherre ehuru han för denna värdighet ej tog inträde på riddarhuset. Vid en uppvaktning på slottet afled S. plötsligt, utan att ha yttrat ett ord om något illamående, d. 28 aug. 1833. Såsom ämbetsman var han allmänt värderad för sin sällsynta skicklighet, oväld och samvetsgrannhet, liksom inom den trängre kretsen af vänner högt uppburen för sin redliga karaktär, stränghet i seder och oskrymtade gudsfruktan. Gift 1: 1792 med Katarina Charlotta Sten, 2: 1808 med friherrinnan Eva Kristina Karolina Gripenstierna och 3: 1827 med grefvinnan Lovisa Gustaviana Ottiliana Cronhielm. 2. Sylvander, Gustaf Volmar, historisk författare. Född i Karlskrona d. 26 jan. 1816; den föregåendes brorson. Föräldrar: landskamreraren i Kalmar län, kammarrättsrådet Gustaf Sylvander och Kristina Petronella Rosqvist. S. blef student i Lund 1836, tog 1842 fil. kandidatexamen samt promoverades till fil. doktor 1843, hvarefter han inom kort disputerade för docenturen i historia vid nämnda universitet, med Tegel et Celsius; disquisitio historico-litteraria. Sedan han från 1843 uppehållit en lärareplats vid Kalmar läroverk, befordrades han till ordinarie lärare 1847, förordnades 1849 att förestå filosofiska lektionen vid gymnasium, utgaf samma år såsom specimen för historiska lektoratet en afhandling De situ Bircæ oppidi antiqui, och 1851 för lektoratet i filosofi afhandlingen Andreas Rydelius. Efter tjugufyra års verksamhet såsom elementarlärare sökte han, på grund af försvagad hörsel, entledigande från sin lärarebefattning och erhöll afsked 1867. Under sommaren 1848 verkställde han på uppdrag och bekostnad af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. gräfningar och undersökningar om den forna Kalmar stads läge å Björkenäs, norr om den nuvarande staden, samt inlämnade till akademien häröfver en berättelse med karta. Efter mångåriga, ytterst trägna och samvetsgranna arkivforskningar i Stockholm, Köpenhamn och Lübeck utgaf han 1864 första och andra delarna af sitt i ovanligt stor skala