mezzotinta, andra åter i olika aquatinta-manér och några få i torrnålradering. T. har för öfrigt målat både i olja och akvarell samt verkat såsom illustratör både i svenska och utländska tidskrifter. Mer eller mindre tillfällig medarbetare i in- och utländska tidningar, grundade han 1895 tidskriften »Förgät-mig-ej» och redigerade densamma ett par år. Sedan 1902 är han Skandinaviens korrespondent till den engelska konsttidskriften »The Studio». Ledamot af Royal Society of Painter-Etshers i London, världens enda gravör-akademi, samt af Royal archaeological Institute, likaledes i London. Gift 1900 med Greta Katarina Kristina Santesson. Tamm. En utgrening af adliga ätten Tham (se nedan). Då löjtnanten Per Adolf Tham -- se T. 1 -- 1800 afsagt sig adelskapet, skref han sig nämligen Tamm, hvilket namn äfven behölls, sedan han 1826 åter adlats och 1843 erhållit friherrlig värdighet enligt 37 § regeringsformen. 1. Tamm, Per Adolf, bergsbruksidkare. Född i Göteborg d. 2 jan. 1774. Föräldrar : direktören vid Ostindiska kompaniet därstädes Gustaf Tham och Kristina Maria Grill. Vid åtta års ålder utnämnd till kornett vid Lifregementet till häst, uppfostrades T. under enskilda lärares handledning i föräldrarnas hem, tills han i början af 1787 fick fortsätta sina studier vid universitetet i Uppsala. 1790 kommenderades han om bord på skärgårdsflottan i finska kriget, där han deltog i träffningarna vid Fredrikshamn, Björkö och Kopvisto, äfvensom i reträtten från Viborg samt bataljen vid Svensksund. För sitt vid dessa tillfällen ådagalagda mannamod utmärktes han med Svensksundsmedaljen och befordrades i okt. 1792 till löjtnant vid Lifregementets kyrassierer. Emellertid fortsatte han under återstående delen af 1790-talet universitetetsstudierna, som hufvudsakligen voro ägnade åt kemi, fysik och landthushållning och tillhörde den s. k. »Juntan». Under den stormiga riksdagen i Norrköping 1800 slöt han sig till den »unga oppositionen» på riddarhuset, af hvilken flera i hettan och häftigheten d. 29 maj afsade sig adelskapet. Bland deras antal befann sig ock T., som från den stunden kallade och skref sig Tamm. Detta de missnöjdas »tilltag» förtörnade i hög grad Gustaf IV Adolf, som efter slutadt regementsmöte s. å. lät tillställa T. hans afsked från Lifregementet. Förlusten af hans militära ställning blef honom likväl rikligen ersatt af den enskilda välviljan. Hans moster, änkefru Grill, skänkte honom en femtedel af det stora Österby bruk i Roslagen med uppdrag att förvalta hela egendomen, af hvilken han sedan efter hand blef ensam ägare, hvarefter han genom köp förvärfvade Strömbacka m. fl. bruk i Helsingland. Sålunda en af landets rikaste män, verkade han genom den föresyn han lämnade i skötseln af sina bruks- och landtegendomar kraftigt till förbättringen af bergsbruket och utvecklingen af landthushållningen i sin hemort. Äfven gjorde han sig känd och värderad för välgörenhet och mecenatskap. 1826 mottog han af Carl XIV Johan nytt sköldebref, då han bibehöll det antagna namnet Tamm, och upphöjdes 1843 till friherre. Han deltog nu ånyo i riddarhusets förhandlingar och var vid 1834--35 års riksdag led. af statsutskottet. Sedan 1812 var T. led. och sedan 1848 hedersledamot af Landtbruksakademien, sedan 1824 af Vetenskapsakademien och sedan 1846 af Akademien för de fria konsterna. 1849 kallades han till hedersled. af Vet.-societeten i Uppsala. Död på Österby d. 24 juli 1856. Gift 1:1802 med sin kusin Anna Margareta Grill och 2: 1804 med Johanna Charlotta Ehrenbill. 2. Tamm, Claes Gustaf Adolf, bruksidkare, ämbetsman, politiker. Född i Stafby socken i Uppsala län d. 10 aug. 1838; den föregåendes sonson. Föräldrar: bruksägaren och smidesdirektören Adolf Gustaf Tamm och friherrinnan Augusta Maria Sofia Rålamb. Student i Uppsala 1856, anträdde T. snart den militära banan och utnämndes 1858 till underlöjtnant vid lifregementets dragonkår, där han 1863 utnämndes till löjtnant. Han lämnade dock krigstjänsten redan 1865, då han öfvertog disponentskapet för Österby, Strömbacka m. fl. bruksegendomar i Uppsala län, som han utöfvade till 1884. Vid sidan häraf var han verksam i allmänna värf, bl. a. som vice ordf. i Uppsala läns landsting 1877--83 och som e. o. fullmäktig i Jernkontoret 1871--86. Redan vid sista ståndsriksdagen representerande sin ätt å riddarhuset, tillhörde T. 1870--72 och 1876 Andra kammaren samt valdes 1882 till ledamot af Första kammaren, som 1884 invalde honom i statsutskottet. Han gjorde sig här så bemärkt, att han den 19 maj 1884 kallades till konsultativt statsråd och den 28 maj 1886 till chef för finansdepartementet i den Themptanderska ministären, hvars frihandelsåsikter af honom kraftigt häfdades under 1880-talets skarpa tullstrid. Tillika med ministärens öfriga medlemmar erhöll han 1888 sitt afsked och utnämndes till öfverståthållare i Stockholm, å hvilken post han verkade till 1902. 1889 åter insatt i statsutskottet, afsade han sig riksdagsmannaskapet efter samma riksdags slut men tillhör från och med 1902 års riksdag åter Första kammaren som representant för Stockholms stad. Med i vissa fall afgjordt konservativa tendenser, tillhör dock ej T. dem som vilja sätta sakerna på sin spets, såsom han bl. a. visade genom att 1902 uttala sig för en rösträttsreform enligt Liberala samlingspartiets förslag. Han är ock en af förtroendemännen i Första kammarens moderata parti. Från 1889 är han ordförande bland Jernkontorets ordinarie fullmäktige, från 1899 hedersled. af Landtbruksakad. och från 1901 led. af Vet.-akad. samt innehar en mängd enskilda uppdrag. Han var generalkommissarie vid 1897 års konst- och industriutställning i Stockholm och ordf. i 1902 års maltdrycksbeskattningskommitté. T., som 1900 erhöll serafimerorden, valdes 1905 till universitetskanslär, men afsade sig uppdraget. Gift