direktör för Hernösands enskilda banks Stockholmskontor vid dettas upprättande 1884. 1891 afgick han emellertid från denna befattning för att grunda en egen bankaffär: Stockholms Kredit- och Diskontoförening, sedermera Aktiebolaget Stockholms diskontobank, hvars chef han förblef till och med år 1901. Den betydande förmögenhet, han under denna tid genom sina framstående bankmannaegenskaper förvärfvat, har sedan dess tillåtit honom att i stor skala få följa sina böjelser som konstvän, samlare af konstverk och frikostig mecenat mot litteraturens och konstens utöfvare. I sin 1905 uppförda magnifika villabyggnad vid Blockhusudden på Djurgården har han samlat ett konstgalleri, som innesluter den utan jämförelse förnämsta och dyrbaraste privata samling af modern svensk konst, som finnes i vårt land; speciellt äro konstnärer som Bruno Liljefors, Eug. Jansson, Karl Nordström, Acke, m. fl. bättre och rikare representerade där än i någon annan samling. T. har äfven gjort sig ett aktadt namn som Nietzsche-öfversättare genom de tre volymerna Bortom Godt och Ondt 1904, Till moralens genealogi 1905 och Afgudaskymning 1906. Gift 1: 1884 med Anna Fredrika Josephson och 2: 1897 med Signe Maria Althin. Brodern Arthur, född i Norrköping d. 30 sept. 1860, köpman, har tjänstgjort som kommissarie vid allmänna industriutställningen i Stockholm 1897 och som Sveriges kommissarie vid världsutställningen i Paris 1900. Gift 1889 med Alice Sachs. Tholander, Per Vilhelm, skriftställare, fornforskare. Född i Hvetlanda församling af Växiö stift d. 6 april 1770. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Petrus Tholander och Maria Ståhl. Efter en kortare vistelse vid Lunds universitet l791 samt ett något längre uppehåll i Uppsala 1792--94, ingick T. det sistnämnda året såsom e. o. i Riksarkivet men anträdde kort därpå med ett efter den tidens förhållande icke oansenligt fädernearf en utrikes resa, under hvilken han blef fil. magister i Göttingen. På återresan till Sverige tjänstgjorde han en tid vid Arna Magnæanska institutet i Köpenhamn. Hemkommen till Stockholm 1797 väckte han uppseende för sina vidsträckta kunskaper och dyrbara samlingar, men var på samma gång så utblottad, att han 1798 måste taga tjänst såsom trädgårdsdräng vid Ulriksdal. Denna befattning innehade han i tre år eller till 1801, då han blef vikarierande och sedermera, 1806, ordinarie skolmästare på samma ställe. Under denna förnedringstid fortfor han likväl att vid sig fästa de lärdes uppmärksamhet genom åtskilliga arbeten, hvarför han vid Götiska förbundets stiftelse kallades till en af dess ledamöter och blef en aktad arbetare i förbundets tidskrift »Iduna». Då »Svensk Litteratur-Tidning» började utgifvas, ingick han i densamma som medarbetare och kallades 1814 på anmodan af N. von Rosenstein till redaktör af konsistoriernas handlingar till uppfostringskommittén, angående skolornas tillstånd i stiften. Han afled emellertid icke långt därefter, i Stockholm d. 16 nov. 1815. T. var en ovanligt kunskapsrik man, hvilken i synnerhet gjorde sig bemärkt såsom samlare af historisk litteratur och såsom bibliograf. Om hans insikter i sist antydda ämne vittnar fördelaktigt hans Musæum typographicum sohmianum 1812 och 1815. »På senare åren lugn och ädel,» säger hans minnestecknare, »sökte han genom ordentlighet och ett indraget lefnadssätt godtgöra en omognare ålders förvillelser, hvilka understundom lära öfverstigit gränserna af vanlig ungdoms ysterhet.» Ogift. Thomæus och Thomée. Äldste kände stamfadern Hans, en skotsk adelsman, som antagligen lefde mot slutet af 1500-talet, uppgifves hafva för förmodad delaktighet i ett upprorsförsök blifvit fängslad, då två hans söner flydde ur landet och den yngre Anders Hansson slutligen hamnade i Skåne. Hans son, kyrkoherden i Ousby, Thomas Anderssons barn antogo namnet Thomæus. En gren af släkten har ändrat namnet till Thomée, af hvilken en medlem adlats under namnet Adelsköld. 1. Thomæus, Jöran Jakob, präst, författare. Född d. 5 april 1786 i Raflunda i Skåne, där fadern, regementspastorn, sedermera prosten i Fjelkinge Thomas Thomæus, gift med Elsa Sofia Mandorff, då var boende. Fadern, en lärd man, bekant med den tyska vitterheten, sådan den på 1770 talet i Lund verkade på Thorild och Lidner, ledde själf sin sons undervisning och utvecklade hans anlag i den riktning, som dessa sedan togo. Då sålunda T. 1802 blifvit student i Lund, riktade sig hans studier väsentligen på teologi och modern litteratur. Prästvigd 1809, trampade han i nitton år adjunktlifvets törnbevuxna stråt i Lunds stift, uppmuntrad dock 1817 med hofpredikantstiteln. Omsider utnämndes han till kyrkoherde i Kristianstad och Vä 1828, hvarpå prosttiteln följde 1830. Ihjälslagen af åskan nära Harplinge prästgård under en resa i Halland d. 2 aug. 1845. T:i religiöst fromma sinnelag uttalade sig i början af hans författarebana i poetisk form, det han tid efter annan utgaf: Evighetstankar af en ung studerande jemte en samling af dess skaldestycken 1810, Sånger öfver Jesu lidande 1812, Sånger till Guds och Jesu Kristi förherrligande 1813 och Försök till religionssånger för barn 1816. Efter denna tid omhandlade hans författarskap arbeten dels af historisk, dels af teologisk didaktisk art. Af de förra må nämnas: Korta biographier öfver de berömdaste theologer, 2 del. 1815, Christna kyrkans historia i Sverige 1817, Svenska kyrkohistorien för skolungdom 1819, Sveriges och Norges historia och statskunskap 1820, Svensk Plutark s. å., Allmän verldshistoria för ungdom 1821, Märkvärdigheter ur allmänna kyrkohistorien 1827, Lefvernebeskrifning om Erasmus från Rotterdam 1830, Skandinaviens kyrkohäfder, 2 del. 1835--38 m. m.; af de senare: Läsning för präster, 2 del. 1819--22, Jesus af Nazareth, berättelser ur evangelisterna 1831, Frågor till nattvardsbarnen, rörande Kristendomens lära och historia 1832, Korta granskningar af svenska församlingens nya kyrkopsalmbok 1833, Kyrkoposten, tidskrift, I-IV