1838, o. s. v. Gift 1830 med Hedvig Kristina Margareta Bexell. 2. Thomée, Gustaf Henrik, vitterhetsidkare. Född i Karlskrona d. 3 juni 1763; den föregåendes syssling. Föräldrar: kyrkoherden Per Thomæus och Katarina Magdalena Skoge. T. förvärfvade sin akademiska bildning i Lund och ingick 1781, efter aflagda ämbetsexamina, som extra ordinarie kanslist i Kanslikollegium. Sedan han där fortgått till kopist, förordnades han 1801 till kanslerssekreterare vid Lunds universitet och innehade sedermera denna befattning under kanslererna riksdrotset grefve Wachtmeister och grefve von Engeström. Förste expeditionssekreterare i kanslikollegium 1809, afled T. i Stockholm d. 5 sept. 1823. Skicklig jurist och med utmärkt anseende såsom ämbetsman, uppträdde T. emellanåt såsom lycklig diktare i den komiska genren. Hans stycken i denna art röja verklig begåfning och läsas ännu med nöje, såsom de båda humoreskerna Småländingen samt Småländingen och fan. I den allvarsamma diktningen höll han sig vid Svenska akademiens då ännu rådande smak, hvarför hans högtidligare skaldestycken: Gamla och nya seklet, Nordens qvinna. Sång till Horatius m. fl., redan äro förgätna. 3. Thomée, Gustaf, skriftställare. Född i Stockholm d. 18 dec. 1812; den föreg. son med Kristina Charlotta Hellström. Student i Uppsala 1830, utgaf T. 1834 diktsamlingen Lyriska reminiscenser. Sedan han vid några och tjugu års ålder (1835) absolverat fil. kandidatexamen, ägnade han sin verksamhet åt pressen samt arbetade till en början såsom sättare och korrekturläsare på ett tryckeri i hufvudstaden. Han lämnade likväl snart dessa mekaniskt litterära sysselsättningar för att själf uppträda såsom författare och öfversättare. I förra hänseendet kastade han sig företrädesvis på historiska, statistiska och geografiska ämnen och utgaf bl. a. Jorden 1851, Konungariket Sveriges statistik i sammandrag 1859--61. Hans 1866 utgifna resehandbok Sverige upplefde sedan flera omarbetade upplagor. Vidare är att märka Lärobok i Geografien 1853, Stockholmska promenader 1863 o. s. v. Därjämte deltog han med stor flit i redigeringen af det omfattande arbetet Historiskt geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige 1858--65. Såsom öfversättare har han lämnat ett hart när oräkneligt antal arbeten. Förutom en mängd romaner och noveller -- vanligtvis hade han två eller tre sådana under händerna i tidningarnas följetonger och hos hufvudstadens förläggare -- har han öfversatt det på Z. Hæggströms förlag utgifna »Bibliotek för populär naturkunnighet», Lamartines »Girondisternas och Restaurationens historia», Thiers' »Konsulatets och kejsardömets historia», Webers »Verldshistoria», Humboldts »Kosmos», Anderssons »Sjön Ngami» m. fl. Med allt detta var han ifrån 1845 daglig medarbetare i »Stockholms Dagblad», undervisade i flera läroanstalter m. m. De ansträngningar, hans rastlösa flit lade på en af naturen ej särdeles stark kroppshydda, undergräfde i förtid hans hälsa. Länge plågad af ett hjärtlidande, afled han nästan utan föregående illamående, i Stockholm, d. 16 juni 1867. Gift 1: med Kristina Eugenia Wennerström och 2: med Anna Charlotta Asplund. Thomander, Johan Henrik, biskop, riksdagstalare, teologisk skriftställare. Född i Fjelkinge förs. i Skåne d. 16 juni 1798. Föräldrar: vice pastorn därstädes Albrekt Johan Psarski och Kristina Thomæus (syster till Thomæus 1), efter hvilket möderne T. bildade sitt namn Thomander. Sin första uppfostran erhöll T. i Karlshamns skola, hvarifrån han vid fjorton års ålder afgick till Lund och inskrefs bland de studerande vid universitetet. Blott ett år medgaf honom hans medellösa ställning att den gången vistas vid högskolan. Han hade dock därunder hunnit blifva så känd, att han förordnades att förestå ett kollegiat vid Karlshamns skola 1815--17. Åren närmast före och efter denna anställning tillbragte han såsom lärare i enskilda hus. 1819 återvände han till universitetet, hvarefter han med stor utmärkelse genomgick teologiska seminariet 1820, aflade prästexamen och prästvigdes 1821. Kort därefter (s. å.) förordnad till predikant vid Karlshamns kastell, kvarstannade han i denna befattning, med hvilken han äfven förenade den af handledare för förmögna mäns söner, till 1826, då han, ehuru ej graduerad, återkallades till universitetet för att öfvertaga en docentur vid teologiska seminariet i Lund. Denna befordran hade han väsentligen att tacka sin sistnämnda år utgifna afhandling De Antichristo primæ ecclesiæ. I förening med Reuterdahl började han 1828 utgifva »Theologisk quartalskrift», som åtnjöt stort anseende, men upphörde 1832, hvilket år T. emellertid tillsammans med N. O. Ahnfelt utgaf en annan publikation -- tidningen »Gefion». Utnämnd till e. o. adjunkt i teologi 1831, sökte han en af professurerna inom teologiska fakulteten men blef förbigången. Under den meningsstrid mellan T:s gynnare och motståndare, hvartill detta befordringsmål gaf anledning, gjorde sig denne känd såsom en framstående satirisk förmåga genom skriften Antivandalskrift 1831. Emellertid utnämndes han 1833 till professor i pastoralteologi, 1845 till professor i dogmatik och moralteologi och 1847 till andre teol. professor, hvarefter han 1850 kallades till domprost i Göteborg. Under sin professorstid var han fortfarande verksam såsom författare i teologiska och kyrkliga ämnen. Så utgaf han 1835 en ny, strängt ordagrann öfversättning af Nya Testamentet (ny uppl. 1860), tillsammans med Reuterdahl en ny följd af »Theologisk quartalskrift» 1836--40 samt Förslag till kyrkoordning 1837, hvilken sistnämnda skrift gjorde, att han insattes i 1838 års kyrkolagskommitté. Ledamot af prästeståndet vid 1840 års riksdag, bevistade han i nämnda egenskap sex riksmöten, vid fyra af dessa ledamot af statsutskottet, och gjorde sig därunder känd