kallades han 1896 till professor därstädes i straffrätt och juridisk encyklopedi. T., som åtnjuter anseende som en ovanligt skarpsinnig jurist med reformatorisk läggning och modern syn på tingen, har flitigt deltagit i den muntliga och skriftliga diskussionen om inom hans intressesfär liggande aktuella spörsmål. Genom långvariga utländska arkivstudier väl rustad för skriftställarskap, har han bl. a. utgifvit Kritisk framställning af Herbert Spencers »Principles of Psychology» 1883, Den första väpnade neutraliteten 1884, Världsfreden under Napoleon 1887, Culpa legis Aquiliæ 1893, Makes gäld 1893, Abhandlungen aus dem Strafrecht und der Rechtsphilosophie 1894--96, Förfalskningsbrotten 1895, Det allmänna brottrekvisitet 1901, Försök. Subjektspluralitet 1903. Thyselius. Äldste kände stamfadern, Per Larsson, som lefde i början af 1700-talet, var bergsman och delägare i Latorp i Tysslinge socken i Nerike, efter hvilken ort namnet Thyselius antogs af hans son Per, född 1720, död 1793 som kyrkoherde i Kumla i Nerike. Thyselius, Carl, amiralitetssuperintendent, riksdagsman. Född i Vintrosa socken i Närke d. 8 maj 1768. Föräldrar: kyrkoherden därstädes, sedermera prosten i Kumla, Per Thyselius och Elisabet Sofia Wollrath. Efter fyra års gradualstudier i Uppsala promoverades T. 1791 till filosofie magister och utnämndes 1792 till förste skvadronspredikant vid lifhusarregementet samt tjänstgörande k. hofpredikant. 1794 erhöll han k. m:ts »mandatorial» till vinnande af förslagsrum till Sköllersta konsistoriella pastorat i Strängnäs stift. Mandatorialet, som skall hafva utverkats genom bemedling af ståthållaren De Besche mot en kontant erkänsla af 1,000 rdr, blef emellertid strax återkalladt af Reuterholm. Häröfver beklagade sig T. hos regenten-gunstlingen i ett bref, hvari han bland annat yttrade, att han icke väntat något sådant »under en vis regent, helst man ej hade exempel på dylikt i själfva Kristian Tyranns dagar». Med anledning häraf blef han fiskaliter åtalad och dömd till döden men benådades med åtta (enligt andra med fjorton) dagars vatten och bröd, »hvarefter han med lika bifall som förut fortfor med sin tjänstgöring hos konungen och vid regementet». 1795 befordrades han till kyrkoherde i Särestad af Skara stift, blef prost 1806 samt var under riksmötena 1810, 1812 och 1815 fullmäktig för Skara stifts prästerskap, vid samtliga ledamot af bevillningsutskottet. Efter att ha erhållit titel af teologie professor 1815, utnämndes han 1817 till amiralitetssuperintendent i Karlskrona, den siste, som innehaft denna befattning, blef teologie doktor 1818 och följande år pastor primarius i Karlskrona med pastoralvården öfver amiralitetsförsamlingen. I tryck finnas af honom utgifna några disputationer och predikningar samt ett häfte Skaldeförsök 1790. Död i Karlskrona d. 22 nov. 1833. Gift 1798 med Maria Cecilia Sandberg. 2. Thyselius, Per, biskop, filolog, politiker. Född i Vintrosa socken i Nerike d. 6 juli 1769; den föregåendes bror. I Uppsala, där T. blef student 1787, erhöll han vid promotionen 1791 lagerkransen, blef s. å. på grund af afhandlingen De meritis literariis Cl Arrhenii Örnhjelm docent i litteraturhistoria och befordrades 1799 till litt. human. adjunkt. På antydda lärareplats gjorde han sig bemärkt för sina grundliga kunskaper och särskildt för sin framstående förmåga i behandling af latinska språket. Han förestod tidtals ock Skytteanska professuren. Detta oaktadt lyckades det honom icke att vinna någon högre akademisk befordran, hvarför han 1805 sökte och erhöll kyrkoherdebeställningen i Österhaninge i Södertörn, hvarifrån han 1814 förflyttades såsom kyrkoherde till Örebro. Redan 1810 hugnad med professorstiteln, promoverades han 1818 till teologie doktor samt befordrades 1828 till biskop i Strängnäs stift. Led. af kyrkolagskommittén, led. af Vitterhets-, hist.- och ant.-akad. Under sin vistelse i Stockholm för deltagande i kyrkolagskommitténs arbeten insjuknade han och återvände till Strängnäs samt afled där d. 5 sept 1838. I raden af utmärkta biskopar i Strängnäs stift intager T. ett framstående rum. Nitisk, kraftfull och allvarlig, ägnade han odelad omtanke, stundom med stora personliga uppoffringar, åt allt, som föll inom hans vidsträckta ämbetsförvaltning: stiftets vård, läroverkens förbättring, val af skickliga lärare, inrättande af pensionsfonder för åldriga prästmän, deras änkor och barn, m. m. Såsom valdt ombud för Strängnäs' stifts prästerskap bevistade T. riksdagarna 1817--18 och 1823 samt i egenskap af själfskrifven medlem 1828--30 och 1834--35, vid de två första tillhörande konstitutions- och de två senare statsutskottet. Vid alla riksdagarna var han ock ledamot och vid de två senare ordf. i prästeståndets ecklesiastika lagutskott. Särskildt nitälskade han och verkade kraftigt för allt, som rörde kyrkan och uppfostringsväsendet. Hans nit i ämbetsförvaltningen hindrade honom att mer, än som skedde, utmärka sig såsom vetenskaplig författare, hvartill han eljest var väl ägnad genom lärdom, särskildt inom den klassiska litteraturen. Af hans tryckta skrifter kunna emellertid nämnas: In Auli Persii Flacci Satyras prolegomena 1812 samt en öfversättning af Persius' »Satirer» 1816, hvilken öfversättning af sakkunniga vitsordades såsom mästerlig. Hans 1820 hållna inträdestal i Vitterhetsakademien handlade Om Roms satiriska skalder i förhållande till deras tidehvarf och finnes intaget i nämnda akademis handlingar, 12:e del., 1826. Han var äfven känd som en framstående andlig talare. Gift 1808 med Kristina Margareta Bergsten. 3. Thyselius, Per Erik Ludvig, historiker, riksdagsman. Född i Österhaninge socken af Södermanland d. 29 dec. 1808; den föreg. son. Student i Uppsala